Allteftersom de kopierade datafilerna från CRU vid University of East Anglia söks igenom så avslöjas vidden av det hela alltmer. Det blir bara värre och värre. En av de senaste skandalerna rör en mailkorrespondens med en svensk forskare Wibjörn Karlén, professor emeritus i naturgeografi vid Stockholms universitet.
Willis Eschenbach har publicerat en artikel på den förmodligen mest lästa klimatbloggen i världen, http://wattsupwiththat.com/2009/11/29/when-results-go-bad. Här redogörs för en diskussion Karlén för med två forskare, Phil Jones and Kevin Trenberth. De senare ansvarar bl.a. för den beskrivning som FN: s klimatpanel, IPCC, gör av den globala temperaturen under 1900-talet. Karlén har förgäves försökt reproducera de temperaturkurvor som IPCC angett för Norden. Men han tycker inte att de stämmer alls med de data han själv sökt igenom.
Karlén frågar därför efter uppgifter angående vilka mätstationer och vilka beräkningsmetoder man använt sig av. ”In short, the problem is that I cannot find data supporting the temperature curves in IPCC and also published in e.g. Forster, P. et al. 2007: Assessing uncertainty in climate simulation. Nature 4: 63-64.” Till svar får han i stort sett ingenting. Istället talas det om haven, och om hur svårt det är att få data från Arktis – vilket är helt irrelevant för Karléns fråga om IPCC: s beskrivning av landtemperaturerna.
I sina egna rekonstruktioner av temperaturutvecklingen i de Nordiska länderna (där det finns gott om data) från 1890 till 2001 så ökar temperaturen fram till 30-talet då den samlade koldioxidproduktionen från mänsklig aktivitet var försumbar. Därefter minskar temperaturen fram till mitten av 1970-talet, varefter det återigen blir varmare. Men den senare ökningen är inte särskilt stor och når faktiskt knappt upp till 30-talets värme.
Gång på gång ställer Karlén sin fråga om hur IPCC gjort sin beskrivning av de Nordiska länderna, men får samma typ av undvikande svar. Karlén säger att han även kontrollerat mätningar från Afrika och Australien och inte heller fått dessa att stämma med IPCC: s rekonstruktioner. Han anger som ytterligare stöd flera publicerade artiklar i bl.a. Science och Journal of Climate som inte visar någon unik uppvärmning vare sig i Arktis eller i Norden. Det verkar som om IPCC inte tagit med dessa arbeten i sina sammanställningar.
Som jag nämnde i min förra artikel här på Newsmill (http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/27/betydelsen-av-climategate), så är det CRU: s databaser som till stor del förser IPCC med siffrorna till deras klimatrapporter. Själv tycker jag att detta exempel, mot bakgrund av allt annat som avslöjats i Climategate, är mer än tillräckligt för att våga ifrågasätta den vetenskapliga halten hos IPCC: s rapporter. Det visar åtminstone hur svag den empiriska grunden är. I värsta fall tyder det på att en del av det material som rapporterna vilar på helt enkelt bara är påhittat.
Per Edman, själv klimatbloggare, säger att han inte litar på bloggarna (http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/28/ingen-konspiration-i-stulna-mail). Allt är bara lösa rykten, menar han. Och är det inte det, så är alltihop är bara en konspiration av konstiga skeptiker. Och är det inte det, så måste man ju ändå förstå att man inte kan lämna ut data som man inte anser sig ha rätt att lämna ut.
Nåväl, om Per Edman inte vill tro på sådant som ligger i öppen dager för alla som kan läsa innantill, så går det ju att själv kontrollera källorna. Som jag har gjort i detta fall angående mail-korrespondensen med Wibjörn Karlén. Och det har jag gjort med professor Wibjörn Karlén själv.
Newsmill, Nya graverande uppgifter i Climategate