Regnbågen, det är naturens leende efter regnet, som liksom säger till oss sörj inte, allt kommer att bli bra, och efter en svart åskstorm med blixtar kommer du alltid att se glädje, världen kommer helt säkert att tvätta sig och förvandlas.
När jag skapade teorin om Tidvirvlar (vilken vore riktigare att kalla som teorin om elektrodynamiska virvlar som i sin dynamik även bildar lokal tid), sökte jag bekräftelse på mina idéer i de senaste upptäckterna av riktiga vetenskapsmän, och sedan tänkte jag att allt måste sökas inte i vetenskapliga publikationer, utan i naturen och när jag tittade på regnbågen som dök upp på himlen efter regnet förstod jag plötsligt allt om ljus och materia.
I Kosmologin om Tidvirvlar är ljus inte en slumpmässig mekanisk spridning av fotoner som har flugit till oss från solen på egen hand genom 150 miljoner kilometer av absolut vakuum vid en temperatur på -270,3 grader och som på vägen varken har förlorat värme eller kommit ur kurs. Nej, jag kan inte tro att osynliga och viktlösa partiklar, som håller varandra i händerna för att inte gå vilse, flyger till oss på man vet inte vad och för med sig värme och ljus till världen. I teorin om Tidvirvlar postulerar vi att ljus är en elektromagnetisk impuls som sprider sig i Kosmos (Bells ickelokalitetsfält, fält F enligt Strömme) ögonblickligen i form av statiska vågor. Precis på samma sätt som ljus och värme kommer till vårt hus på vintern genom kalla ledningar som leder elektricitet. Den enda skillnaden är att solljuset inte är kaotiskt vibrerande partiklar, som i en elektrisk kabel, utan representerar en komplex och perfekt kod av skönhet och mening, harmoni.
Så vad är det då som händer när denna solimpuls möter jordens atmosfär? Innan jag svarar på denna fråga måste vi svara på en annan: och vad representerar jordens atmosfär? Och vad representerar jordens fasta sfär? Både jordens fasta yta och dess atmosfär är en fortsättning på en hårt tvinnad virvel av vakuumrummet. Med andra ord, elektromagnetiska fält av andra kvaliteter och egenskaper, som vi i makrokosmos ser som materia och gaser. Och när en sol-elektromagnetisk våg passerar genom detta andra elektromagnetiska fält börjar en termodynamisk reaktion som vi också uppfattar som ljus och värme från den sida där en elektromagnetisk våg möter en annan.
Och vad representerar då Regnbågen, kommer ni att fråga, och varför är den rund?
Varje liten vattendroppe är inte en glaskula som hypotetiska fotoner sticks in i och flyger isär i olika riktningar med olika färg, nej. Varje liten vattendroppe representerar en mångfald av små elektromagnetiska virvlar, placerade i form av en idealiskt rund sfär. När den elektromagnetiska vågen av solens vita ljus kommer i beröring med det sfäriska systemet av dessa andra elektriska virvlar, sker en ögonblicklig omstrukturering av ljusvåglängden. Beroende på mötesvinkeln för dessa vågor övergår den vita färgen till ett annat frekvensområde och flammar upp för ett ögonblick i rött eller ljusblått. Klotets ideala geometri tvingar ljusvågen att ändra sin längd i ett strikt radiellt beroende längs hela omkretsen, varför de födda kvantblixtarna i himlen exakt upprepar formen av en mikroskopisk rund droppe. Avståndet till dessa blixtar på vattendropparnas yta är synligt endast för ett levande medvetande och beror på avståndet mellan den levande Blicken och regnväggen. Endast under en vinkel på 40–42 grader kan den levande blicken se detta perfekta harmoniska ackord av världsalltet! Met sanningens ljus avslöjar sig genom regnbågens färg endast för den som redan förstår lagarna för kvantmekanik och elektrodynamik!
Och när vi nu redan förstår regnbågens och färgens natur förstår vi att allt som vi ser runt
omkring oss är en interaktion mellan elektriska fält. Precis som vi ser regnbågen på ett visst avstånd och under en viss vinkel, så ser vi också alla de föremål som inte längre är efemära som regnbågen, utan materiella, den omgivande naturen, och det som vi känner som värme, kyla och föremålens tyngd är också interaktioner mellan energivirvlar, uppdelade av en tidsföljd, och endast vårt medvetande ger allt detta en mening.
Regnbågen beter sig inte som ett materiellt objekt, utan som ett hologram eller en projektion och talar om för oss att:
- Rummet är interaktivt och reagerar på observationspunkten. Och det vita ljuset är ett
språk som bär på arkiverad information inom sig, vilken regnbågen ”packar upp” och
visar för människan i den grad som hon kan förstå: som harmonins skönhet, skaparens
palett, och som principen för världens skapelse för en teoretisk fysiker.
Regnbågen berättar inte och bevisar inte, utan visar att universum är skapat enligt principen för den estetiska antropiska principen. Världen är så inrättad att det i den ska existera Den som är kapabel att beundra denna geometri. Kameran registrerar endast känslolöst ljuskäglan, men endast Förnuftet är kapabelt att översätta dessa 42 grader till en känsla av hänförelse och medvetenhet om Guds närvaro.
Kristus säger i Matteusevangeliet: ”Ni är världens ljus” (Matt. 5:14). Vad betyder detta?
Jesus uttalar dessa ord i själva början av Bergspredikan (Matteusevangeliet, kapitel 5). Han går upp på berget med sina lärjungar och enkla människor och säger till dem ”Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas som ligger på ett berg” (Matt. 5:14).
Men Regnbågen?
- Om man tar bort Solen återstår bara mörker och råhet (fukt).
- Om man tar bort Dropparna kommer ljuset att gå förlorat i oändligheten utan att ha uppenbarat
sig. - Om man tar bort Observatören (eller kameran genom vilken människan ser världen) kommer ljuskäglan inte att slutas, och regnbågen förblir omanifestrad, en sovande koordinat i rummet.
Regnbågen är skapad rund eftersom cirkeln är en symbol för oändlighet, helhet och absolutet. Detta är bokstavligen ”Upphovsmannens signatur” på himlavalvet, som påminner oss om att kaoset av fallande regndroppar under inverkan av en högre lag alltid samlas i en oklanderlig, gudomlig symmetri. Så tänker inte bara jag, utan även många andra tänkare.
Regnbågen som Gudomlig signatur och Sakral geometri
”Naturen kan liknas vid en vacker sång där varje not och varje ackord har sin betydelse.
Regnbågen är ett av de renaste ackorden i denna gudomliga symfoni”, skrev Johannes Kepler, den store astronomen och matematikern som sökte Gud i harmonin av geometriska former.
”Min båge sätter Jag i skyn, och den skall vara ett tecken på förbundet mellan Mig och jorden.” Det sägs i Första Moseboken (Genesis 9:13), den äldsta teologiska urkunden om regnbågen som ett direkt tecken från Skaparen.
”Regnbågen är en himmelsk bro som Gud har spänt från Sin oändlighet till vår jordiska förnimmelse, för att påminna oss: detta kaos i världen är alltid underkastat en högre ordning.” Så ansåg Aurelius Augustinus, en kristen filosof och teolog.
Estetisk antropisk princip (Regnbågen är skapad för Skönhetens skull)
”Universum har inte bara ett matematiskt förnuft, utan också en oklanderlig konstnärlig smak. Regnbågen utför inget mekaniskt arbete, den är skapad uteslutande för att förundra.” Ansåg Frederick Tennant, filosofen som formulerade den estetiska antropologiska principen.
”Den som endast känner fysiken bakom ljusets brytning i en droppe är blind för det viktigaste. Regnbågen är det sätt på vilket naturen bekänner sin kärlek till oss, när den inför våra ögon rullar ut rullen av sin rena skönhet.” Skrev Johann Wolfgang von Goethe, som skapade sin ”Färglära” i motsats till Newtons döda mekanik.
Observatörseffekt (Regnbågen föds endast i en levande blick)
”Regnbågen tillhör inte himlen, den tillhör inte heller regndropparna. Den tillhör ögat som tittar på den. Utan en observatör är detta bara en osynlig ljuskägla som väntar på sin manifestation.” Så tänkte George Berkeley, en idealistisk filosof som föregrep kvantfysiken med idén om att världen existerar endast i förnimmelsen.
”Fysiker kan beräkna brytningsvinklarna, men de kommer aldrig att förklara miraklet: hur miljontals fallande vattendroppar vet exakt var en människa står för att stråla samman för henne i en perfekt cirkel”, förundrades Ralph Waldo Emerson, en amerikansk filosof och essäist.
Regnbågen är ljuset av skaparens känslor, som vi kan se efter en åskstorm, vilket säger till oss var inte rädd, efter en åskstorm kommer alltid solen och allt kommer att bli bra.
Olga Palchevskaja 25 oktober 2026, Regnbåge
