Ryssland ledde under söndagen det avgörande slaget mot britternas krigshets efter de senaste blodiga händelserna i Hula och andra syriska städer. Krismötet i FN:s säkerhetsråd hölls på Rysslands begäran för att hindra den anglo-franco-amerikanska krigspakten från att göra regimen ansvarig, avsluta Annan-planen och påbörja en länge planerad men, framförallt av Pentagon, hittills uppskjuten militär operation i Libyen-tappning. Till krigshetsarnas stora besvikelse fick säkerhetsrådet, återigen på rysk inrådan, en uppriktig rapport från befälhavaren för FN:s bevakningsuppdrag general Robert Mood. Den norske generalmajoren bekräftade ryssarnas uppfattning, att bevisen för de ansvariga för Hulas civila dödsoffer är ”luddiga” och uppmanade Annan-missionen att genomföra en noggrann utredning.
Redan innan utredningen beslutats hade syriska regeringen fördömt Hula och krävde, att en oberoende kommission utreder massakern.
Trots det formligen tävlade fransmännen, britterna och tyskarna från Säkerhetsrådet om vem som kunde ljuga högljuddast i pressen angående bevisen för Assad-regimens skuld, ivrigt efterapat av arabiska media. Rysslands vice FN-utsände Alexander Pankins och Syriens FN-ambassadör Bashar al-Jaafaris försök att av utredningstekninska skäl hålla en tillförlitlig offentlig rapportering föll på döva öron.
Med andra ord, glöm allt vad svenska och andra västerländska media påstår om vad Säkerhetsrådet sagt och inte sagt. Söndagspressens rökare, att USA:s president ämnar övertala sin ryske kollega att få Assad avsatt har exempelvis just dementerats. Redan på fredagen (25/5), innan Hula, lät amerikanska UD meddela, att de tänker kräva en ”resolution enligt kapitel 7” (bruk av våld) så snart Annan-missionens 90 dagar är till ända (oavsett missionens utgång).
Säkerhetsrådets uttalande på söndagen (27/5) förklarar regimen skyldig till brott mot vapenvilan, då stridsvagnar befunnit sig i Hula. Bara det är oförenligt med rapporterna på plats, enligt vilka civila skjutits på nära håll och knivstuckits, inte utsatts för artellerield. Detta bekräftas av general Mood i videorapporten till Säkerhetsrådet.
Mood har visat på närvaron av stridsvagnar men som ryssarna pekat på står antalet granater inte i proportion till dödssiffrorna.
Ryssland har också ifrågasatt Assad-regimens benägenhet att genomföra något dylikt precis innan ett besök av Annan och ställt den enkla frågan vem massakern gynnar.
Jaafari fördömde massakern och redogjorde sedan för ett nio timmars väpnat angrepp av rebeller mot Hula och två närliggande byar. De hade pansarvärnsvapen, haubitsar och maskingevär. Sammanlagt 200 till 300 beväpnade rebeller hade närmat sig Hula från olika håll och påbörjat angrepp mot fem olika myndighetssäten. Det var, menade Jaafari, en full militär operation.
Syriska regeringen samarbetar fullt ut med general Mood och dennes bevakningsteam för att ställa de skyldiga till Hula till svars.
Oskyldiga civilas blod exploateras på det mest vidriga sätt i vår dagspress av de krafter som redan beslutat sig för att till varje pris starta nya krig, krig som de vet kommer dra in både Iran och Ryssland.