Juli. Sommar. Sol. Bad. Glass. Semester. Dessa fem ord resonerar med merparten av alla svenskar och du som läser målar säkerligen upp en inre bild av dessa härliga ord just nu.
Under de senaste veckorna har förmodligen mer eller mindre alla i vårat avlånga land haft någon form utav ledighet eller semester som tillbringats med nära och kära, kanske i närheten av en strand, njutande av sol och bad samtidigt som man svalkat sig med en glass och unnat sig några kalla öl till den grillade maten senare på kvällen. Inget jobb, inga måsten. Äntligen lite frihet och avkoppling från våra annars så stressiga och jobbiga liv, inte sant?
Vi backar bandet lite. Låt säga till de sista veckorna du gick i skolan. Kanske satt du i våras och slutförde de sista studierna, eller var det fem år sedan du tog examen eller var det så länge sedan som millennieskiftet, trots att du märkligt nog själv inte har åldrats en enda dag sedan dess?
Din skolgång lade grunden för hur din framtid skulle se ut. Skolsystemet har ju nämligen redan bestämt vilka ämnen vi alla ska kunna för att bli både allmänbildade och socialt accepterade. Som tur är har de även satt upp en betygsskala så att man med enkla medel kan placera in individer i olika kategorier, till exempel vad systemet anser är intelligens eller lågbegåvning. Lärarna i sin tur behandlar eleverna utefter denna skala på ett sätt som gör att individen själv börjar forma sig efter dessa påhittade regler, skalor, kategorier och bestämmelser. Hade du tur kanske du råkade vara duktig i de ämnen som Skolverket bestämt var de som var viktiga och genom detta tror du sedan att du är både intelligent och kommer att klara dig bra i livet. Hade du otur så var du kanske inte lika duktig i dessa ämnen och fick kämpa mer i skolan och gick förmodligen inte ut med högsta betyg. Detta gör att du i många fall kan känna dig korkad och misslyckad och därmed inte ha så höga tankar om dig själv och din framtid.
Sanningen är den att inget utav dessa olika utfall egentligen har någon större betydelse senare i livet. Inte ens om du varit någonstans där mitt emellan mönsterelev eller hoppade av skolan i brist på intresse. Utfallet i slutändan är något sånär detsamma ändå. Låt mig förklara.
Sista dagen i skolan. Du får dina betyg, ditt examensbevis – ett intyg på att du genomfört och klarat eller inte klarat de studier som systemet kräver att du ska utföra. Dina betyg har redan bestämt vilken typ av människa du är och du blir dessvärre även bemött och behandlad därefter. Dessa betyg är enbart grundade i hur punktlig du är när det kommer till klockans minutvisare, hur du formulerar dig i tal och skrift och hur bra eller dålig du är på att memorera information som någon annan ger dig. Dessa betyg har ingenting med din individuella och unika personlighet att göra, dina passioner, dina drömmar eller visioner. Heller inte din empati, emotionella intelligens, kreativa sidor eller uppfinningsrika idéer. Men denna indoktrinering av skolsystemets ämnen och betyg har pågått i så många år att du till slut själv börjar se dig som den personen andra har bestämt sig för att du ska vara, baserat på ämnen någon annan bestämt att du ska kunna.
Oavsett betyg så får de allra flesta i Sverige ett jobb, vi alla hamnar till slut på en arbetsplats. Dessa skiljer sig högt och brett, men de har alla en gemensam nämnare – de är arbetsplatser med arbetare. Du får ditt första jobb, provanställning i sex månader. Under dessa sex månader är du en fantastisk medarbetare. Kommer aldrig sent. Är aldrig sjuk. Tar på dig alla uppgifter chefen ber dig att göra. Sköter du dig belönas du med en tillsvidareanställning.
Detta är ofta det vi vill ha, en dröm för många svenskar. En fast anställning. Äntligen finns det möjlighet att ta lån. Billån. Bostadslån. Kreditkort. Telefonabonnemang. Du får lön varje månad, förmåner och semesterersättning. Du har uppgifter, en tjänst, en titel. Du lever livet och framtiden ser ljus ut. Du kanske till och med har chans att klättra på den så kallade karriärstegen? Dock så kommer ju den här glädjen inte utan hållhakar. Du är nämligen inte längre din egen. Arbetsplatsen äger nu dig. Du måste utföra de uppgifter någon annan ger dig. Du har en fin bil och ett stort hus. Men äger du verkligen dessa, eller äger banken dig? Du har inkomster och förmåner, men plötsligt många utgifter och förpliktelser. Från ingenstans känns det kanske som om du är fast i vad som så fint kallas ekorrhjulet på svenska. Skulle man däremot direktöversatta livssituationen hade det korrekta ordet varit slaveri eller fängelse. För det är ju det det egentligen är om man tänker efter. Men vi har valt det själva för vi har blivit indoktrinerade i att det är så här livet ser ut.
Från detta fängelse, ursäkta, ekorrhjulet, belönas vi en gång per år med fyra veckors semester. Egentligen får du fem veckor, i vissa fall till och med sex veckor – men dessa sparar du säkert för att då och då kunna norpa av de lediga dagar du tillgodoses med. Så rent krasst arbetar vi 48 veckor per år för att få fyra veckors semester att se fram emot. Juli, sommar, sol, bad, glass. Äntligen lite frihet?
Svaret är nej. Du har ingen frihet. Du har permission. När semesterveckorna är över behöver du återigen klocka in på arbetet. Det arbete i den sociala nivån som bestämdes av dina lärare och klasskompisar redan i skolan för ett, fem eller 25 år sedan. Den dagen du skriver på ett kontrakt, vare sig det är till ett högavlönat arbete i något av de fina rummen eller som lågavlönad längre ner i hierarkin, eller på banken, bilen och huset, så säljer du dig själv till slavägarna. Du ger bort din frihet till de som bestämmer hur du ska leva. Var du ska leva.
Till och med om du ska leva.
Martin Nilsson, Semester – frihet eller permission?
Klockrent!!! Bra Martin!
Helt korrekt.
Men vad är alternativet?
Att leva som en lodis?
Jag trivs i mitt hjul, i bankens hus.
Lägenhet är döden för mig. Den vidrigaste cell jag kan komma på.
Jag har skog och hav utanför fönstret.
Livet är gott.