Forskare vid Stanford University har skapat en chimär mellan människa och mus vars hjärnbark till 91,9 procent består av mänsklig hjärnvävnad.
I en studie publicerad i Nature genmodifierade forskarna möss så att de utvecklades utan större delen av hjärnbarken och hippocampus. Detta innebar att djuren hade cirka 50 procent mindre hjärnvävnad totalt jämfört med normala möss.
Därefter transplanterade forskarna in laboratorieodlade mänskliga hjärnorganoider i det tomma utrymmet. Dessa organoider är tredimensionella ansamlingar av levande mänskliga hjärnceller som odlats fram från stamceller:
Den transplanterade mänskliga hjärnvävnaden ökade nästan fem gånger i volym mellan två och tre månader efter transplantationen och kom till slut att utgöra 91,9 procent av den sammanlagda hjärnbarksvolymen hos djuren:
De mänskliga nervcellerna förblev inte bara isolerade inne i mushjärnan. De utvecklade organiserad elektrisk aktivitet, bildade förbindelser med det omgivande nervsystemet hos mössen och sträckte ut nervfibrer ända ner i djurens ryggmärg.
Den elektriska aktiviteten i den transplanterade mänskliga hjärnvävnaden uppvisade ett samband med mössens ansiktsrörelser.
Djuren genomgick beteendetester där bland annat rörelseförmåga, koordination och minne utvärderades. Anmärkningsvärt nog presterade mössen med mänsklig hjärnvävnad bättre än slumpen på ett arbetsminnestest, medan möss som saknade större delen av hjärnbarken och inte hade fått någon transplantation inte gjorde det.
Galna forskare odlar nu levande mänsklig hjärnvävnad inuti djur tills den utgör nästan hela deras hjärnbark.
Var ska denna galenskap sluta?
