Fördes svenska folket bakom ljuset i ubåtsfrågan?

1
1578

 

Del 2

Fördes vi alla bakom ljuset? Var det ett sätt att testa det svenska försvaret i hemligt samförstånd med ansvariga inom den svenska marinen? Hur länge ska vi i Sverige tvingas leva med en situation där vi låter oss vilseledas i utformningen av vår utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik? Kan vi acceptera att ubåtsfrågan på falska grunder används som hävstång för en svensk Natoanslutning?

 Trots att det senare visat sig att grunden för vad som framställdes som nya kränkningar av svenska vatten var utomordentligt svag – och att det mesta pekar på att vad som utlöste den senaste ubåtshysterin var indikationer som härrörde från en av våra egna ubåtar – har effekterna dröjt kvar. Hur länge ska vi i Sverige behöva leva med en situation där vi låter oss vilseledas i viktiga delar av utformningen av vår utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik?

 Måste vi acceptera att ubåtsfrågan på falska grunder används som hävstång av dem som vill ha en svensk Natoanslutning?

 Frågan om främmande ubåtar i svenska vatten var den dominerande säkerhetspolitiska frågan för Sverige under det kalla kriget och är idag åter aktuell.

 Nu jagas åter okända ubåtar i Stockholms skärgård. Att en sovjetisk ubåt strandade i Gåsefjärden kunde alla se, men vad var det mera som utspelade sig längs de svenska kusterna? I Hårsfjärden 1982, Sundsvall 1983, Karlskrona 1984, Klintehamn 1986 och Töre 1987?

Intressanta uppgifter om vad som förekom i svenska vatten har de senaste åren publicerats på bloggen Skalman. Där har många av de som var med redogjort för märkliga upplevelser, bland annat har flera, både civila och militärer, skrivit om att de tagit fotografier av ubåtar i övervattensläge och rapporterat saken till militära myndigheter, varefter officerare kommit tillresande, tagit hand om bilderna och låtit observatörerna skriva på papper om tystnadsplikt.

 Dessa berättelser är intressanta ur flera synvinklar. Dels därför att några fotografier aldrig visades upp för Ubåtsutredningen 2001, trots begäran därom. Beskedet var att det inte fanns några, och samma besked ges fortfarande till dem som gör framställningar till Försvarsmakten om att få ut fotografier. Med tanke på att flera av de aktuella händelserna var från sent 1980-tal är detta märkligt. Många fotografier ska också ha varit av god kvalitet, och borde rimligen säga en hel del om ubåtstyp och nationalitet.

 Vidare berättar flera av de som var med om att spaningsförband ofta utplacerades på platser där man förväntade sig att något skulle ske, och så blev också fallet. Kravet på att signera papper om tystnadsplikt är också intressant – det omfattade inte bara militär personal och värnpliktiga, utan även civila observatörer.

 I boken I mörka vatten ifrågasätter Mathias Mossberg den officiella versionen om att det enbart var sovjetiska ubåtar på svenska vatten. Allt mer pekar istället på att det var från väst, vilket också offentligt har medgivits av högt uppsatta företrädare från USA och Storbritannien.