Det finns två händelser i livet som ser likadana ut för alla människor här på jorden, oavsett vart du kommer ifrån, om du är man eller kvinna, rik eller fattig. Dessa två händelser definierar hela vår existens. Nämligen ögonblicket då vi föds och senare ögonblicket då vi dör. Oavsett vem du är så är dessa två ögonblick, dessa transformationer, någonting du måste genomgå för att ens kunna leva och därför de två viktigaste händelserna som du upplever. Det intressanta är dessutom att du inte minns när du föddes och du kommer inte kunna föreställa dig ögonblicket då döden inträffar, trots att dessa två händelser markerar starten och slutet för din resa här i livet. Så det viktigaste du upplever, är du inte medveten om att du upplever.
De första åren i våra liv minns vi oftast heller inte. Det är då vi är som renast i själen och nästan som ett oskrivet blad. Med tiden börjar vi influeras av vår omgivning, våra föräldrar, andra människor runtomkring, miljön vi växer upp i, samhället vi lever i. När vi väl början skolan börjar, inte bara fortsättningen på att influeras av andra, utan även formgivningen, och vi blir lärda i vad man ska veta och hur man ska tycka. Runt 10 års ålder öppnas även ett annat fönster ut till omvärlden där influering och formgivning tar en helt annan vändning, nämligen den stora vida världen som de flesta idag upplever genom en skärm.
Trots att vi har två liknelser som människor, alltså födelsen och döden, ser livet däremellan så otroligt olika ut för alla runtom i världen. Allt från kultur och samhälle till länder och språk skiljer oss åt, även levnadsstandard och allt som hör därtill. Personligheter formas utefter alla dessa olika förutsättningar, men en sak många har gemensamt är att man ofta tycker att man själv gör rätt. Att man är störst, bäst och vackrast. Jag kan ju tycka att vett och etikett och sunt förnuft är en självklarhet för att ens vara kapabel till att strosa runt som människa överlag, men uppenbarligen är det inte så.
Internet och sociala medier har gjort att människor kan få uttrycka sina känslor, tankar, åsikter och synpunkter högt och lågt, vilken som helst tid på dygnet. Varsomhelst, hursomhelst, utan hämningar. Alla tycker såklart att sitt sätt att bete sig mot andra är det sätt som är rätt – till och med när man som utomstående klart och tydligt ser att så inte är fallet. Trots att man kanske helt uppenbart har betet sig fel och agerat på ett sämre sätt mot sina medmänniskor, kan man inte erkänna att man antingen inte hade ätt eller bara allmänt är en ohärlig person.
Ett utomordentligt exempel på detta var en artikel från Göteborgs-Posten som gick viral på Facebook för några veckor sedan. Artikelns rubrik antydde att de som inte läser böcker faktiskt är smartare än andra, vilket fick många att haja till och faktiskt tänka efter, då man i otaliga år hört det motsatta. Och precis som så mycket annat runtom på nätet så var just den där rubriken en så kallad click-bait-rubrik som faktiskt handlade om att detta så klart inte är fallet, för det är ju de som faktiskt läser böcker som är smartare än andra. Hjärtemeningen i artikeln var att så många numera bara delar länkar hej vilt eller reagerar på rubriker och antar saker utan att ha läst innehållet eller undersökt fakta på det som påstås.
Men det var minst lika många som inte hajade till och tänkte efter. Ni kan ju tänka er hur kommentarsfältet för denna artikel såg ut. Antingen var det kommentarer som ”Haha, jag visste det, inte behöver jag läsa böcker för att vara smart,” eller ”Det var det dummaste jag läst, visst blir man smart av att läsa böcker!”. De flesta som kommenterade läste inte artikeln utan bara rubriken. När de sedan blev tillsagda eller lite smått utbildade i vad det hela handlade om, blev det nästintill värre då de inte kunde ta att de hade haft fel. Att inte kunna få sig en tankeställare utan istället bli förbannad och kränkt är det som sociala medier idag gör med människor.
Det gör många fruktansvärt ohärliga. Man föds och dör på precis samma sätt som alla andra men tycker ändå att man är störst, bäst och vackrast.
Under ungefär samma period läste jag en bok, en biografi, skriven av en äldre kvinna som handlar om hennes tid i fängelset efter det att hon blivit dömd för sexbrott mot barn. Hon är idag en fri medborgare och detta hände sent 80-, tidigt 90-tal. Trots att hon gjort avskyvärda handlingar och inte tycktes vare sig beskriva eller uppleva någon form av ånger för det hon gjort, insåg jag efter ett att hon i grund och botten kunde varit vilken tant som helst. Sättet hon skrev på, orden han använde, händelserna som inträffade – det var orden från en 75-åring. Precis som alla andra har hon fötts och kommer att dö, men det är vad hon valde att göra däremellan under vad som kallas livet, som för alltid kommer att definiera vem hon är.
Oavsett hur livet formar dig eller på vilket sätt du blir influerad av det du har runtomkring dig, är det ändå du som i slutändan bara måste ta att bestämma dig för huruvida du ska vara en ohärlig eller härlig person. Eftersom vi alla föds och dör på samma sätt måste vi väl rimligtvis alla ha någon form av liknande mekanism inom oss där meningen med livet är att ha det härligt och trevligt. Sedan om du är en person som ser glaset halvfullt eller halvtomt är en annan sak, även om jag starkt tror på att vi alla skapar vår verklighet och våra liv, eller glas, är ett resultat av våra handlingar. Men kom ihåg, du föds och dör precis på samma sätt som din granne.
Så även om du inte kan rå över om du föds eller när du dör, så kan du rå över vad som sker däremellan och göra det bästa av situationen.
