Mobilindustrin har genom påtryckning inom regering och riksdag, lyckats övertyga politikerna att trådlös kommunikation är en riksangelägenhet. Vad industrin inte berättade, var att äldre studier visade, att mikrovågor, som mobilindustrin använder i den trådlösa tekniken är en hälsorisk. Av det skälet har Ryssland, som varit långt före övriga världen, i forskning kring elektromagnetisk strålning, satt ett referensvärde på 10 milliwatt per kvadratmeter i effekttäthet, medan Sverige och vissa andra europeiska länder har ett referensvärde på 10 000 milliwatt per kvadratmeter.

Referensvärdet är dock inte alls är väl tilltaget som Strålsäkerhetsmyndigheten påstår. Det skyddar i högst 30 minuter för uppvärmning och skyddar inte mot andra biologiska effekter, enligt ICNIRP. Som jämförelse är det naturliga bakgrundsbruset för mikrovågor runt 0,000 000 000 5 milliwatt per kvadratmeter. Ett svagt strålningsbrus som biologiskt liv är anpassat till på jorden.

För att undgå krav på tillståndsprövning enligt miljöbalken, (Förordning 1998:899 om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd) och krav på MKB, använde politikerna och industrin 10 paragraf i andra kapitlet miljöbalken som lyder: ”Om en verksamhet eller åtgärd är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt kan regeringen tillåta denna, även om förutsättningarna är sådana som anges i 9 § andra stycket. Detta gäller dock inte om verksamheten eller åtgärden kan befaras försämra det allmänna hälsotillståndet.” Man skrev även in, inför 3G-utbyggnaden, i ledningsrättslagen (1973:1144) att den även gäller för elektronisk kommunikation.

Enlig