Censurerade åsikter

De censurerar oss! De censurerar mig. Mig som person! Vi får inte säga vad vi tycker och tänker, 1984 är här och eliten vill tysta de som inte följer det officiella narrativet utan istället står upp för frihet och sanning! Detta gapas och skriks det om bland den självutnämnda vakna befolkningen runt om i landet, där det enda man till synes egentligen håller på med är att få medhåll, ryggdunkningar, empati, hejjarop och back-up från likasinnade vänner och bekanta på nätet. Dessa vänner och bekanta tycker och tänker precis som du, och även säkerligen ibland kanske inte precis som du, men är alltför svaga och osäkra i sina egna åsikter att de inte vågar yttra sig om någonting annat. Någonting tvärtemot. För i de flesta rum så är det olika typer utav narrativ som råder.

För det måste väl vara så? Att man är svag och osäker, menar jag. Alternativet är ju att man är korkad, och det tror jag inte att någon vill vara – men vad är man då om man inte förstår sig på hur de olika digitala plattformarna runtom i världen är uppbyggda? Man vill höras och synas i deras rum, men inte ställa sig i ledet i deras åsiktskorridorer eller följa de regler som gäller.

Det händer ju snarare oftare än sällan att den ena självutnämnda vakna influencern efter den andra, gapar och skriker om att de är censurerade, blivit avstängda, eller shadowbannade från diverse olika plattformar ute på världens vida webb. Att det är så hemskt att de stora techjättarna tar bort de kanaler som inte följer det officiella narrativet. I skrivande stund, har en utav Sveriges största politiska debattör fått både sin YouTube-kanal och Patreon avstängd vid flertal tillfällen. En nära vän till mig tappade precis höstens stora inkomstkälla i form av ett samarbete på YouTube, på grund av en flera år gammal händelse. Vi på SKARPT får konstant videos nedtagna från YouTube och kanalen blir ofta nedtryckt i algoritmerna, och meddelanden som ”Den här videon visar ett begränsat antal eller inga annonser på grund av innehåll som har identifierats som ej lämpligt för de flesta annonsörer” är vardagsmat för oss – eftersom det som vi många gånger delar inte går i linje med plattformens riktlinjer om vad som får och inte får delas.

Vi vet ofta om i förväg att en viss video kanske inte får lika mycket exponering eller lika många visningar som andra på grund av innehållet i den. Men vi släpper den ändå och hoppas på det bästa. Det vi däremot inte gör, är att gå runt och grina om det. Heller inte tro att det är mig som person de censurerar, utan endast det innehåll kanalen delar. Jag önskar dock att jag hade varit så viktig, men det är jag inte.

Jag är en stark förespråkare av både åsiktsfrihet och yttrandefrihet och gillar inte den censur som råder i dagens samhälle. Trots att jag även är väldigt anarkistisk i mitt tankesätt och säkerligen har en annan livsfilosofi än gemene man, är jag dock ändå en förespråkare av teknik och den digitala utveckling som sker runtom i världen. Den intresserar mig. Fascinerar mig. Och jag vill lära mig hur vi på bästa möjliga sätt kan utvecklas med den – för den är oundviklig. Vad du än tycker och tänker om den, hur mycket du än gapar och skriker, så kommer det att ske. Det sker redan nu. Det började för längesen. Och vi har inte ens sett början på den än.

De företag som växer fram idag kan inte längre ses som företag. Vi måste börja se dem lite mer som länder, med sina egna kulturer, lagar och uppbyggnader. Precis som länder idag inte är länder, utan företag, är företagen i sig precis som länder. En viss företagskultur råder, precis som kulturer runtom i världens länder. Åker du till Saudi Arabien måste du som kvinna täcka ditt hår. I Japan bugar man istället för att skaka hand, i Spanien tar man siesta och i England har man vänstertrafik. Så oavsett om du pratar om YouTube, Facebook, Instagram, Saudi Arabien, Japan, Spanien eller England så drivs alla dessa företag på ett och samma sätt – nämligen med vinstintresse och av ett fåtal kostymnissar längst uppe på toppen. Där deras regler gäller.

Som om du åker till England och kör bil på höger sida av vägen, blir stoppad av polisen och får böter – är detta något märkligt för dig? Hade du åkt hem till dina vänner och berättat om hur dåligt det är i England för där fick du inte köra bil som du gör här hemma i Sverige? Att det är konstiga regler och att du minsann ska överklaga. Eller om du kanske går ner till ditt lokala bibliotek och börjar prata och skratta högt i telefon med en polare, går runt och stör de andra besökarna och är så högljudd att du till slut blir tillsagd av bibliotekarien som hotar med att kalla på vakt om du inte lämnar lokalen. Hade du åkt hem till dina vänner och grinat över hur illa behandlad du blev på biblioteket bara för att du hade roligt och snackade med en kompis i telefon? Så hemskt det är att inte ens få lov att skratta och prata och ha roligt! Vilken diktatur! Precis som i skolan. Skolverket har bestämt att alla barn måste gå i grundskolan och rätta sig efter de regler och bestämmelser som finns, klara av ditten och datten, få si eller så högt betyg för att bli godkända, och klarar man inte dessa krav – ja, hur upp och ner systemet än är, och hur korrupt det än är uppbyggt, så är det så. Jag personligen tycker ju inte att det är bra, men det är så det är just där. I det företaget. I det landet.

Så när man då använder sig utav techjättarnas plattformar så som YouTube, Facebook och Instagram, då vet man ju om att man är i deras företag och rör sig. Man har åkt till deras land. Här gäller vissa regler, man går efter ett antal riktlinjer och man följer den åsiktskorridor som gäller. De har fullmakt att kunna stänga av vilket konto som helst. De är som Nordkoreas Kim Jong-Un och deras ord är lag. Om man då skriver, delar, säger eller exponerar sådant som de inte vill, är medveten om det, och sedan blir censurerad – hur kan man då bli förbannad? Och nu handlar det inte om att det ska råda åsikts- och yttrandefrihet runtom i världen, utan nu handlar det om företagens olika riktlinjer. För vi alla tycker att ordet ska vara fritt, hur det ordet än kan låta. Om jag gillar att prata högt i mobilen med mina vänner och dra skämt stup i kvarten, då vet jag ju om att jag inte kan göra det inne på biblioteket, utan istället får hitta någon annanstans där jag kan få vara högljudd utan att jag bryter mot några regler där jag inte har något att säga till om.

Det finns många andra sätt att nå ut till folk än genom just sociala medier som drivs av de stora korrupta techjättarna. Precis som en vegan inte kan ställa sig vid köttdisken och dränka sig i låtsasblod och gapa och skrika om djurs rättigheter utan att bli eskorterad ut av personal, kan vi heller inte förväntas att få bli hörda i rum som inte vill ha oss där. Lite som Pippi när hon inte kunde bete sig bland de fina damerna när hon följde med Prussiluskan på kafferep.

Ingenstans lyfts detta i de forum där människor blir censurerade, shadow-bannade och avstängda. Man talar om åsikts- och yttrandefrihet när de enda som följer dessa kanaler är de som är likasinnade och liktänkande. Alla håller med personen som basunerar ut hur hemskt det är att den har blivit av med sitt konto, där de flesta är följare som endast behöver ha någons annan åsikt för att veta vad de själva ska tycka och tänka. Det är vad yttrandefriheten i den självutnämnda vakna befolkningen idag handlar om. Att tycka vad någon annan redan tycker. Att få en åsikt av någon annan så att vi vet själva vad vi ska tycka. Det är vad yttrandefrihet handlar om i dessa rum.

Att få medhåll, ryggdunkningar, empati, hejjarop och back-up utav andra likasinnade är inte att vara trygg i sig själv och stå stark i sin sanning och mena att man kämpar för någon slags frihet. När man däremot låter människor tycka och tänka som de vill, samtidigt som man tycker och tänker som man själv vill, och vet om att ”oavsett om vi tycker och tänker olika så kommer vi alla acceptera och respektera varandra och vara trevliga mot varandra” – det är åsikts- och yttrandefrihet. Och det är något som fattas i nästan alla rum och åsiktskorridorer i vårat moderna västerländska samhälle runtom i världen idag, oavsett om vi pratar om de som bestämmer på elitnivå eller nere bland pöbeln.

Och speciellt i ett rum där det gapas och skriks allra mest.

:Martin:Nilsson., Censurerade åsikter

SKARPTs hemsida