En nyligen publicerad kommentar i tidskriften Vaccine, författad av Christine Stabell Benn från Bandim Health Project vid Syddansk Universitet, ifrågasätter den traditionella synen på vacciner.
Även om vaccin erkänns för sin förmåga att förebygga specifika sjukdomar, lyfter Benn fram ett viktigt men ofta förbisett fenomen: ospecifika effekter (NSE, efter engelskans non-specific effects).
Dessa ospecifika effekter kan antingen stärka eller försvaga den allmänna hälsan genom att påverka hur immunsystemet reagerar på andra infektioner.
Mässlingvaccinets paradox
Ett av de första tecknen på ospecifika effekter (NSE) dök upp på 1990-talet i samband med mässlingvaccinet med hög titer (HTMV).
Vaccinet, som var utformat för att immunisera spädbarn redan vid tre till fyra månaders ålder, skyddade visserligen mot mässling, men hade en annan förödande effekt – det fördubblade den totala dödligheten bland flickor.
Denna oroande upptäckt fick Världshälsoorganisationen (WHO) att dra tillbaka vaccinet 1992, vilket visade att även effektiva vacciner kan orsaka oavsiktliga, könsspecifika skador.
BCG-vaccinet: Skydd bortom tuberkulos?
Omvänt verkar Bacillus Calmette-Guérin (BCG)-vaccinet, som främst används för att förebygga tuberkulos, ha skyddseffekter som sträcker sig bortom TB.
Studier i Guinea-Bissau och Uganda visade att BCG-vaccinering vid födseln minskade spädbarnsdödlighet och sjuklighet med 29 % till 38 % – långt mer än vad som kunde förklaras enbart genom skydd mot tuberkulos.
Kan vaccinet stimulera immunsystemet på ett sätt som stärker kroppens motståndskraft mot olika infektioner?
Under covid-19-pandemin antydde vissa studier till och med att BCG-vaccination minskade infektionsrisken hos sårbara grupper och kan ha minskat dödligheten av alla orsaker i samtliga försök, vilket ytterligare stärker bilden av dess breda skyddande effekt.
Den mörka sidan av icke-levande vaccin
“Levande vaccin” som innehåller en försvagad form av det levande smittämnet – såsom BCG, oralt poliovaccin och mässlingsvaccin (med standardtiter) – har kopplats till minskad dödlighet, vilket tyder på att de räddar långt fler liv än förväntat tack vare en positiv träning av immunsystemet.
Däremot uppvisar “icke-levande vaccin” oroande mönster.
Tre doser av difteri-tetanus-helcellpertussis (DTP)-vaccinet har utgjort grunden för vaccinationsprogrammen i låginkomstländer.
Forskning av Benn och kollegor visade att barn som vaccinerats med DTP hade högre dödlighet än barn som inte vaccinerats med DTP.
I figuren nedan visar samtliga studier entydigt att DTP-vaccinerade barn har högre dödlighet än de som inte fått vaccinet.
Överlag är DTP-vaccinet kopplat till en tvåfaldig ökning av dödligheten, och denna negativa effekt var särskilt uttalad hos flickor.
Liknande farhågor har även väckts för andra icke-levande vaccin.
Specifikt har en högre dödlighet bland flickor jämfört med pojkar observerats hos vaccinerade barn för ytterligare fem vacciner: det pentavalenta vaccinet, hepatit B-vaccinet, H1N1-influensavaccinet, malariavaccinet RTS,S och det inaktiverade poliovaccinet.
Dessa resultat tyder på att vaccintypen – inte bara sjukdomen det är riktat mot – spelar en avgörande roll för den övergripande hälsan.
Varför har inte politiken hunnit ikapp?
Trots starka bevis ignoreras ospecifika effekter (NSE) till stor del i vaccinpolitiken. WHO erkände redan 2014 att vissa vacciner minskar dödligheten av alla orsaker, medan andra kan öka den – men ändå förändrades inget.
En utmaning med observationsstudier är den så kallade ”healthy vaccinee bias” – det vill säga att friskare barn oftare vaccineras, vilket kan snedvrida resultaten till att överdriva fördelarna med alla typer av vaccin.
Men Benn menar att randomiserade studier, oavsett var de genomförts, till stor del har bekräftat förekomsten av NSE, vilket gör riskerna svårare att bortförklara.
”Vi måste omdefiniera vår syn på vacciner,” skriver Benn. ”Det går inte längre att upprätthålla en snäv förståelse av vacciner som biologiska preparat som ger specifikt skydd mot en specifik sjukdom.”
Den senaste utgåvan av Plotkin’s Vaccines – världens ledande lärobok om vaccin – innehåller nu ett särskilt kapitel om ospecifika effekter och slår entydigt fast att ”det är tydligt att vacciner har NSE”.
Ändå förblir dessa effekter i stort sett förbisedda inom vaccinpolitiken.
Vi behöver smartare vaccinstrategier
Benn understryker behovet av skräddarsydda riktlinjer istället för ett standardiserat tillvägagångssätt:
- BCG-stam spelar roll: BCG-Ryssland-stammen misslyckades med att minska dödligheten i Indien, medan BCG-Danmark-stammen gjorde det.
- Vaccinordning spelar roll: Riskerna med DTP var som störst när det gavs sist; ett levande vaccin efteråt minskade skadan.
- Covid-19-vacciner utvärderades inte för total dödlighet: Fas 3-studier antydde att adenovirusvektor-vacciner kan ha bredare immunfördelar, medan mRNA-vacciner inte visade någon fördel gällande total dödlighet.
”NSE gör livet mer komplicerat för beslutsfattare och tillsynsmyndigheter,” medger Benn.
”Men vinsten är det lovande perspektivet att kunna utforma klokare vaccinationsprogram som både skyddar mot specifika sjukdomar och ger en allmän immunträning med ännu större fördelar.”
Benn föreslår flera konkreta åtgärder, som att omdefiniera BCG-vaccination från en tuberkulosspecifik insats till ett verktyg för att minska nyföddhetsdödlighet, samt att säkerställa att levande och icke-levande vacciner ges i den säkraste och mest effektiva ordningen.
I slutändan menar hon att politiken bör prioritera studier av dödlighet av alla orsaker – så att framtida vaccinprövningar mäter den övergripande hälsoeffekten, inte bara skyddet mot en viss sjukdom.
Ett skifte i vaccindebatten?
Diskussionen kring vaccinpolitik är särskilt aktuell just nu, med Robert F. Kennedy Jr. vid rodret för det amerikanska hälsodepartementet (HHS).
Kennedy har länge varit en uttalad kritiker av bristen på transparens i samtal om vaccinsäkerhet, och hans ledarskap kan signalera ett skifte mot större granskning och möjliga reformer inom vaccinationspolitiken.
Om detta faktiskt leder till meningsfulla förändringar återstår att se, men det öppnar onekligen upp för en mycket behövd diskussion om vaccinvetskap bortom det rigida mantrat ”säkert och effektivt”.
Inget läkemedel som är verksamt kan vara helt säkert; det kommer alltid att finnas risker, och det är avgörande att förstå dem.
Vid Kennedys bekräftelseförhör fick vi ett tydligt exempel på ”vaccinabsolutism” – oviljan att acceptera någon form av nyanserad diskussion kring vaccinpolicy.
Ironiskt nog är det de som mest fruktar att Kennedy ska rulla tillbaka vaccinationsprogrammen som, genom att försöka undertrycka debatt och kontrollera narrativet, bidrar till att minska allmänhetens förtroende för vacciner.
Som en av mina kollegor alltid säger: ”Om du inte har något att dölja, så dölj inget.”
Om vi vill återskapa tilliten till vaccinationer måste vi gå bortom det binära tänkandet ”för vaccin” kontra ”emot vaccin” och istället främja en mer öppen och evidensbaserad diskussion om både fördelar och risker.
Att erkänna vaccinets komplexitet – både dess avsedda och oavsiktliga effekter, positiva och negativa – är det enda sättet att säkerställa att folkhälsopolitiken verkligen tjänar allas bästa.
infowars.com, De dolda effekterna av vaccin
