Det är klart att du är lurad

kontanter

När jag för cirka 10 år sen befann mig på en fest och ämnet ekonomi kom på tal, så sa jag att den rådande eliten inom en snar framtid skulle ta bort alla kontanter från samhället så att vi bara skulle kunna betala med kort. Ingen tog mitt påstående på allvar då. År 2010 hade emellertid 179 bankkontor i Sverige upphört med kontanthanteringen, och 2011 var siffran uppe i 560 kontor. Det innebär en ökning med hela 213 procent av banker som har tagit bort sin kontanthantering. Processen är alltså redan igång. Samtidigt hörs allt fler röster för ett kontantlöst samhälle. Svarthandel och stora kostnader för kontanthantering är två argument som anförs, liksom förstås den minskade rånrisken. Om affärsidkare betalas via kort eller kontanter gör ingen stor skillnad eftersom de får betala avgifter till banken oavsett, men en minskad rånrisk på grund av kontantlösa kassor är förstås ett förståeligt argument.

Det är också därför som vissa affärskedjor numera har infört kontantförbud i sina butiker, och många kunder anser det ju smidigare med kort istället för att bära på pengar. Givetvis kommer alla dessa anledningar anföras som argument när man nu är i färd med att avlägsna de fysiska pengarna från samhället, och många kommer också intet ont anande att applådera detta. Teknikutvecklingen har ökat bankernas vinstmarginaler ordentligt, eftersom så många personalkrävande tjänster och mycket av manuell hantering nu sker via elektroniska tjänster. (1) Bankerna har även motiverat kontantaavvecklingen med att de får mera tid för rådgivning, men de flesta har ju inga tillgångar att investera.

Häromdagen frågade riksdagsledamoten Ulla Anderson (V) i en interpellationsdebatt finansmarknadsminister Peter Norman (M), huruvida man ämnade ta något initiativ för att tvinga de stora affärsbankerna att upprätthålla någon form av kontanthantering, bland annat för att avvecklingen ställer till problem för många individer och grupper i samhället, då vissa aldrig har hanterat kontokort och inte minst de äldre har svårt med Internet. Det är därför oansvarigt av att inte tillhandahålla en kontanthantering, menar Anderson, som även tog upp integritetsfrågan då det nya systemet innebär större övervakning. Svaret hon fick blev dock att regeringen inte ämnar kräva tillhandahållande av kontanter. (2)

I realiteten finns det bara två typer av pengar: fysiska kontanter, det vill säga sedlar och mynt, samt digitala kontanter, siffror på en monitor via centralbanken (Riksbanken). Med ett gemensamt namn så kallas dessa två valutor för centralbankspengar. Medan de fysiska kontanterna bara utgör 3 procent av världens pengar utgör de digitala 97 procent, och de senare är endast tillgängliga för ett fåtal storbanker eftersom bara de har konton på centralbanken. Våra bankkonton är i själva verket pengaskulder till oss och inte pengar eller krediter i sig. Siffrorna som du ser på kontot på lönedagen är alltså inte dina svenska kronor, utan en fordran på att banken vid anmodan skall kunna betala ut valuta i kontanter till dig.

Bankkunderna kan alltså (än så länge, ska jag tillägga) få ut sina pengar i fysisk form (kräva att bankerna betalar sin skuld), genom att till exempel ta ut sedlar i en bankomat, men de kan inte kräva digital betalning, eftersom de enda som kommer åt de digitala kontanterna (97 procent) på centralbanken är bankerna. Anta att du skulle gå till en bank och säga att du vill låna 30 000 kronor och att banken accepterar. Det som sedan sker är att du och banken skriver två skuldnoter till varandra. Du skriver på ett papper som visar att du är skyldig banken 30 000 kronor. Samtidigt ”lånar” den dessa 30 000 kronor av dig och skriver in det som en bankskuld på ditt konto.

I verkligheten har inga pengar lånats av någon och banken har följaktligen inte heller skapat någon kredit. Om du däremot tar ut dina pengar via exempelvis bankomaten, så har banken per definition lånat ut pengar till dig och därmed skapat en kredit, eftersom en sådan bara kan skapas om något lånas ut som sedan behöver återgäldas. Ditt kontoinnehav hos banken är med andra ord alltså inte pengar, utan det är bankernas skulder på pengar. Låter det krångligt? Nåja låt oss titta ännu närmare på hur systemet egentligen fungerar så ska vi se om det klarnar.

Låt säga att du ska betala en skuld på 20 000 kronor till en kompis som har en annan bank än du. Om du har 20 000 kronor (bankens skulder) på ditt konto så kommer kompisens bank att ta över skulden som din bank har till dig, och göra den till sin skuld till din kompis. För att göra detta så kräver dennes bank dock att din bank först (via datasystemet) skickar över 20 000 kronor i digitala kontanter från sin banks centralbankskonto över till deras centralbankskonto, för att på så sätt täcka skulden som din polares bank nu ska överta. Enkelt uttryckt har då följande skett:

Din bank har tagit 20 000 kronor av sina digitala kontanter från sitt centralbankskonto och via centralbanken skickat dem till din kompis bank, som i sin tur får 20 000 kronor insatta på sitt centralbankskonto som kompensation för att ha övertagit din banks skuld vid kontoöverföringen som skett.

Med andra ord så är de enda de enda pengar som har använts de digitala, eftersom varken ditt eller din kompis kontoinnehav i realiteten är pengar. Din väns bank övertar alltså skulden så att din bank nu inte längre har någon skuld till dig. Vännens bank har istället satt sig i skuld på 20 000 kronor till din vän som nu har den summan insatt på sitt konto. Följaktligen har du egentligen inte betalat några pengar till kompisen. Vad som istället skett är att dennes bank har övertagit din banks skuld, mot att din bank gett den kompensation i form av 20 000 i digitala kontanter.

Eftersom bankerna på det här sättet skickar sina skulder fram och tillbaka behöver storbankerna som kartell, alltså höjdarna med konton på centralbanken som har tillgång till digitala kontanter, aldrig betala sina skulder till kunderna. Istället duperas dessa att tro att de betalar pengar till varandra, när det i själva verket är bankerna som kompenserar varandra med digitala kontanter för att de övertar sina skulder till kontoinnehavarna, alltså kunderna.

Följaktligen är hela systemet byggt på att bankkartellen inte ska behöva betala sina skulder på pengar till sina kunder i banken. Denna sinnrika konstruktion fungerar bara eftersom bankeliten har kartellmonopol på digitala kontanter som de kan använda för att kompensera varandra med då de övertar varandras respektive skulder till kunderna. Bankerna slipper med andra ord att betala sina skulder, medan däremot alla deras kunder, det vill säga du, jag och de flesta andra människor i världen, måste betala för de icke existerande pengar som bankerna har ”lånat” ut till oss.

Bankerna tar alltså genom sina låtsaslån till kunderna ränta på pengar som inte existerar, aldrig har existerat och aldrig kommer att existera. I ett kontantlöst samhälle så skulle ju bankelitens kartellmonopol aldrig vara tvingat att betala ut sina skulder till kunderna. Därför är storbankirerna också angelägna om att införa ett samhälle utan kontanter. (3) Dessutom kommer elektroniska köp att leda till en allt större övervakning och registrering av våra liv. När kontanthanteringen avvecklas kan vi ju inte själva välja om vi vill exponera oss eller inte. Men det är just precis det som är meningen också; ett kontantlöst samhälle passar förstås alldeles utmärkt om man har satt i system att skinna folk och dessutom vill utöva full kontroll över dem via ett system som tillåter större övervaknings- och kontrollmöjligheter av alla medborgare i världen.

Källor:

(1) Rätten till kontanthandel hotas. Nya Dagbladet. 25 oktober 2012

(2) Interpellationsdebatt Tisdag 06 november 2012. Bankernas kontanthantering.

(3) Ett nytt penningsystem

Av: Michael Delavante

sourze.se

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here