När jag gick i gymnasiet blev jag ofta inkallad för att prata med lärarna. Inte för att jag otrevlig eller stökig, heller inte för att jag underpresterade eller hade svårt för att ta mig igenom kursplanen. Anledningen till att de så ofta ville prata med mig var för att de blev så frustrerade av att jag låg på en så pass hög nivå att jag skulle kunna gå ut med toppbetyg. Problemet var bara att jag sällan närvarade på lektionerna, eller inte vistades på skolan överhuvudtaget, men när det var dags för prov och jag tog mig tiden till att dyka upp fick jag för det mesta väldigt höga poäng. Jag samtalade även mer än gärna med lärarna när det kom till filosofisk litteratur, författare, livsåskådning och även samhällsfrågor och politik och var väldigt allmänbildad, men de kunde inte ge mig bra betyg hur mycket de än tyckte om mig och hur smart de än tyckte att jag var – jag hade helt enkelt för hög frånvaro och på den tiden var man tvungen att både prestera bra och vara närvarande på lektionerna. Jag kan inte säga hur det ser ut idag, men på min tid var det ett måste för att ens kunna få betyg.
Min frånvaro berodde inte på att jag inte gillade att lära mig saker eller att jag hade svårt för att ta in information, läsa böcker, hänga med på lektionerna, eller prestera. Precis som nu så älskade jag även då att läsa böcker, se på dokumentärer, gå på föreläsningar, museum, teater, konserter och andra kulturella tillställningar. Jag har alltid tyckt om att diskutera med människor som är experter inom sina områden och lära mig mer om det jag inte kan och genom dessa sätt utvecklades jag både på ett personligt plan och intellektuellt, kulturellt och spirituellt. Jag har alltid varit en sådan person som djupdyker ner i saker jag finner intressanta och nördar ner mig totalt i ett visst ämne för att sedan gå vidare till nästa grej.
Detta beteende och personlighetsdrag har resulterat i att jag oftast vet hur jag ska ta till mig information på bästa sätt och jag har även fått en förståelse för hur information är uppbyggd, vart i ledet väsentlig informationen jag till exempel läser ligger i en text. Blir jag osäker på någonting jag läser så försöker jag studera texten närmare och se om det är någonting viktigt jag missat, andemeningen i det hela eller källhänvisning, vidareläsning, litteraturkopplingar – ja, ni förstår. Har jag förstått vad det är jag läser helt enkelt. Jag anser att det är viktigt att förstå innan jag basunerar ut mina egna personliga åsikter om någonting.
Vad jag dock har märkt den senaste tiden är att människor överlag inte verkar ha något som helst intresse av att ta till sig ny information eller faktiskt läsa vad som skrivs, heller lyssnar man inte på andemeningen i det som sägs. Detta gäller främst på sociala medier och i den digitala världen. Ganska märkligt ändå, då det faktiskt är här vi har tillgång till oändligt med information och lätt kan klicka sig vidare för att bygga upp en klarare bild av vad det är man läst eller sett. Hursomhelst, Gång efter annan så ser jag hur människor kommenterar fakta och information på ett sätt så att man märker att man nog inte egentligen läst noggrant eller förstått det avsändaren vill få fram. Jag upplever att man inte riktigt längre tycker att det är viktigt att läsa hela texten eller klicka sig vidare på ursprunget, källor, litteraturhänvisning eller ännu viktigare – reflektera personligen över det som står och ta sig tid till att ge ett vettigt svar. Jag upplever att man hellre ska vara först med att kommentera och gärna skriva någonting som gör så att man framstår som smartare än avsändaren eller på annat sätt vill hävda sig. ”Kolla på mig, jag kan också!” Att ha åsikter om något någon redan har åsikter om eller har sammanfattat i en text är viktigare än att faktiskt läsa, förstå och ta till sig texten.
Exempel: en artikel delas på sociala medier. I inlägget brukar oftast ingressen stå eller någonting annat som sammanfattar andemeningen i artikeln, ibland oftast med rubrik och/eller underrubrik. Beroende på vad det är för sida varierar uppbyggnaden och utseendet på artikeln som delas i exempelvis ett Facebook-flöde. Det många människor idag gör är att börja kommentera hej vilt grundat på antingen rubriksättningen eller ingressen eller sammanfattningen. Detta blir väldigt fel, då väsentlig information och andemening totalt missas. Man kan inte ha vare sig åsikter eller låtsas vara smart och bättre eller hävda sig grundat på en rubrik, bild eller några rader text.
Jag lovar att flera stycken säkerligen redan har kommenterat detta inlägg på bland annat Facebook enbart baserat på ingressen och då yttrar sig och har åsikter om skolans betygssystem och kunskapsnivåer och det ena och det andra, trots att texten i sig inte ens handlar om det – utan var bara ett sätt för mig att inleda en krönika om hur man som individ tar till sig information.
Har vi verkligen blivit så lata att vi inte ens orkar klicka på en länk och läsa några rader och reflektera innan vi febrilt börjar knappa på våra telefoner och minsann ska basunera ut vad vi själva tycker och tänker om ditten och datten?
En normalt fungerande hjärna har väl åtminstone någorlunda koll på hur en text, artikel, krönika eller annan typ av sammanfattning i textform ser ut och hur man går tillväga för att kunna ta del av informationen som ges? Eller har de flesta tappat detta i och med den hysteriska åsiktskultur fylld av narcissister sociala medier skapat? Är det ingen som längre läser, djupdyker, vrider och vänder, söker vidare, stannar upp, reflekterar, hittar ett sidospår som man gräver ner sig i, hoppar tillbaka till det man först läste och, för att avslutningsvis skaffa sig en personlig uppfattning och ha en åsikt av det man läst, sett eller hört?
Till dig som kommit till den här delen av texten: tack för att du läser och tar till dig det som står! Du kanske höll med eller så gjorde du inte det. Det spelar ingen roll. Det viktiga är att du faktiskt tog dig ända hit och läste till den sista raden, reflekterade över vad orden betyder för dig och skapar dig en egen åsikt utifrån texten som helhet.
:Martin:Nilsson., Du läser inte det jag skriver
