Vi lever idag i ett samhälle som tycks bli alltmer och mer individualiserat, självcentrerat och självupptaget. Det ska nästintill tävlas om vem som vet mest och vem som är störst, bäst och vackrast. Det pikas hit och dit, likt ”Min pappa är starkare än din pappa” som man körde med på dagis, fast nu handlar det om en själv, minsann. Sörrödudu. Kom inte hit och försök, för jag minsann, jag! Just det.

Ända in i döden ska det till och med tävlas, se bara på utformning av gravstenar nuförtiden. Tidigare var det vanligtvis namn, födelse- och dödsdatum som prydde dessa minnesstenar, kanske även namn på föräldrar, fru, man eller barn – ibland även någon liten psalm, dikt eller notis som tillägnades den avlidne. Numera ser man allt från bilder, citat, udda former på gravstenen, pampiga prydnadsattiraljer och det ena och det andra. Till och med kistan ska vara så praktfull som möjligt inom vissa kretsar. För vi, vi minsann – vi är viktiga! Vi måste bli ihågkomna! Kosta vad det kosta vill.

Men egentligen är vi ju alla i grund och botten bara människor, var och en av oss. Alla är vi unika på vårt sätt, men varför ska vi hela tiden hävda oss gentemot varandra? Brösta upp oss och tävla om vem som är vad?

Detta gäller inte bara på individnivå, se bara på Sverige som land. Världens bästa land – minsann! Sverige är bäst. Bäst på så mycket. Speciellt på att källsortera. Oj, vad duktiga vi är. Vi källsorterar papper, plast, plåt och kartongförpackningar. Vi pantar burkar och återvinner glas, slänger hushållsavfall i femtioelva olika påsar och åker till tippen med gamla grejer eller säljer dem på Blocket. Det ni!

Men vad grundar sig detta i? Jo, konsumtion. För hade vi inte konsumerat i sådana ofantliga mängder hade vi ju knappt behövt källsortera, för det hade inte funnits något att sortera. Men vi måste ju få unna oss! För vi är ju så duktiga! Alkohol, snus, cigaretter, socker, skräpmat, massproducerat kött och kemiskt framställt helfabrikat. För vi är minsann så duktiga!

Alla som läser den här texten kan säkerligen hålla med mig om att sättet som den moderna västerländska människan konsumerar på är inte bra på vare sig individnivå eller i det stora hela. Oavsett vad man har för livsfilosofi, religiös trosuppfattning, politisk inriktning eller vardagsrutiner så vet vi alla innerst inne att det sättet vi lever våra liv på idag är högst onaturligt och osunt.

Trots att vi vet detta, har vi dock svårt att bryta gamla mönster och strukturera om våra liv. För vi är helt enkelt för självupptagna och lata. Det är lätt att sitta i baren med sina polare och prata om hur dåligt allt är och vad alla andra, oftast politiker och makthavare, måste göra för att saker och ting ska bli bättre, men vi? Vi? Nej, vi kan ju inte göra någonting. Jag? Jag minsann, jag källsorterar och tar cykeln till jobbet, det du! Jag bidrar – minsann! Därför får jag unna mig en bärs och lördagsgodis medan jag och frugan tittar på Idol. Sörrödudu.

Jag har fått höra att jag har ett stort ego. Visst, det kanske är så – men vet vi egentligen vad vi menar med ordet ”ego”? Ett ego är ens självbild, eller den sociala mask man bär. Att gå in i en roll och hävda sin ståndpunkt i vissa ämnen inom olika kanaler kan tyckas förmedla en form av ego, men det är skillnad på att vara självcentrerad och självupptagen. Att veta vad man är bra på och även vara stolt över det man är bra på, är inte att vara ego. Även om jag ibland kan slänga ur mig att jag är medveten om att jag kan vara kaxig eller uppfattas som en person med stort ego, är jag samtidigt ödmjuk mot de i min omgivning som jag vet är bättre än mig inom olika områden. Men det som är viktigt är att faktiskt veta sitt eget värde och rak i ryggen kunna uttrycka att man är bra på någonting.

Jag vet att jag är duktig på nätverka, dra i trådar, få saker och ting gjorda, koppla ihop människor, och dylikt. Jag är duktig på att sätta grunden för visioner och planer, och jag är duktig på att få ut mina tankar, idéer och åsikter på papper. Däremot är jag inte rädd för att fråga om hjälp, gå åt sidan och ge plats åt andra när det behövs.

Se bara på alla texterna som jag skriver åt vaken.se till exempel, det är mina tankar som jag huller om buller får ner i print på datorn. Jag är duktig på grunden, men sedan låter jag någon annan, någon duktigare, ta över. Hade det inte varit för min fru, Sandra, som varje vecka sätter sig och korrekturläser, formulerar om, justerar grammatiska fel och tar isär och sätter ihop meningar så att beskrivningarna blir mer målande, igenkännande och vassa, så hade de här texterna inte varit så begripliga för er läsare, men med sin färdighet pusslar hon ihop alla mina bitar så att jag kan dela med mig av dem till er.

Jag vet vad jag är bra på och är inte sen med att påpeka det. Min fru vet vad hon är bra på, och hon är heller inte den som sticker sina färdigheter under stolen. Vi vet även om att vi kan vara väldigt vassa, och skarpa, i våra åsikter och att mycket av det vi säger ligger det en hel del sanning i, men vi är även öppna för att lära oss nya saker och ödmjuka inför de som är mer kunniga än oss.

Då vi umgås med en del så kallade spirituella, och även de som sägs vara vakna, människor har vi fått höra både det ena och det andra om hur vi ibland uttrycker oss – att vi kan vara för hårda i våra framtoningar eller uppfattas som självgoda, att vi kanske ska tänka på hur vi säger saker och ting, vara lite mer mjuka och hjälpa de som virrar runt i mörkret. Vi får ofta höra att om vi ska gå från 3D till 5D så behöver alla släppa sitt ego, tänka på kollektivets bästa och sprida ljus och kärlek. Det lustiga är att många av de som uttrycker detta oftast brukar vara de som själva sitter hemma och delar inlägg efter inlägg på sociala medier om hur hemskt allt är och eldar på i kommentarsfält och pekar finger hit och dit. Även personer som mer än gärna intar positioner med ledarroll och fiskar efter status bland pöbeln vill också påpeka hur viktigt det här med ego och ödmjukhet är. Ljus och kärlek, sörrödudu. Minsann.

Det som är viktigt i dessa tider är att stärka sig själv, hitta de sidor hos sig som är bra och få dem att bli ännu bättre. Jobba mer på de egenskaper och begåvningar man har och utveckla dem. Rannsaka sig själv, se sanningen i vitögat, precis som den är – även om den kan vara både hård och jobbig ibland. Se till sig själv och sitt eget hus innan man börjar springa runt hemma hos alla andra och hjälpa dem med ditten och datten. Ta hand om sina närmsta. Bygga upp sin egen grund. Föregå med gott exempel. Ha både självinsikt, självrespekt men även självdistans. Respektera andra, men var inte rädd för att påpeka de brister som du anser kan förbättras – både hos kollektivet och individen. Människor överlag måste lära sig att hantera kritik.

Det jag vill ha sagt är väl egentligen att det är skillnad på ego, egoistisk, självcentrerad och självupptagen. Du måste ta tag i dig själv innan du kan ta tag i andra. Att försöka hävda sig i strävan om att få stå i centrum och glänsa lite med applåder och dunk i ryggen, det är att smörja sitt ego. Att varje dag försöka bli den bästa individ man kan bli genom använda sig utav sina egenskaper och fallenhetener, för att i slutet av dagen kunna luta sig tillbaka och säga ”Fan vad bra jag gjorde det där,” är det ego?

Nej, det är att ta ansvar för sig själv, sitt liv och sina handlingar. Någonting fler borde göra. Just det.

:Martin:Nilsson.

holistichalsocenter.com
SKARPT Hemsida
SKARPT Youtube
Instagram
SKARPT Podcast

2 KOMMENTARER

  1. Fint skrivet, tack! Det är precis sådant här som behöver skrivas och helst läras ut i skolor.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här