All beslutsmakt över penningpolitiken ligger hos Riksbanken. Ingen myndighet får bestämma över Riksbankens beslut när det gäller penningpolitik. Riksdagen är endast Riksbankens huvudman och ägare. Riksbankens direktion består av sex personer, med Stefan Ingves som Riksbankschef. Denna grupp privatpersoner har all beslutsmakt över svensk penningpolitik. Detta är lagstadgat sedan den 1 januari 1999. Riksbanken bestämmer hur mycket pengar som ska finnas i landet. Personerna i Riksbankens revision kan alltså trycka in nya siffror riksbanksdatorn och välja vem som ska stå som ägare för dessa, precis hur de vill. Men, när de skapar nya pengar riskerar de inflation, alltså att värdet på pengarna minskar. För att hindra inflation behövs deflation.

Två exempel på skeende som är deflationärt
1) När mängden pengar i omlopp minskar.
2) När det sker en ökning av varor och tjänster och tillgången är större än efterfrågan.

Alltså om man på något sätt får människor att handla mindre så skapar man deflation. De flesta människor sparar istället för att konsumera när samhället är utsatt för någon form av hot eller kris. När företag inte kan få sålt sina varor och tjänster, ökar mängden varor vilket ger deflation. Det finns inget mer deflationärt än när ett samhälle sätts på paus.

Den ekonomiska agendan
På 1920-talet i USA satsades det på teknikutveckling och krigsupprustning. För att finansiera det trycktes nya sedlar. Samtidigt skapades konsumtionssamhället. Detta genomfördes dels genom att göra det lätt för entreprenörer att låna pengar i banken, dels genom ”propaganda” och reklam som presenterade en bild av nyrika personer i extrem lyx.

Före 1920-talet hade det varit en dygd att inte skryta om sina ekonomiska tillgångar. Nu målades det upp en bild av människor i överflöd. De hade pälsar, smycken, parfym och dyra bilar. Detta överflöd, tillsammans med reklam som förmedlade att dessa nyrika högkonsumerande personer var de som hade lyckats i livet, skapade ett konsumtionsbehov. Människor förtrollades av denna förljugna bild av framgång. Behovet att äga dyra saker spred sig in i kärnan av människors känslosystem och sedan ut över hela världen.

Människor gungades dessutom in i trygghet att högkonjunkturen var där för att stanna. Det gjorde att släktgårdar, släktklenoder och markegendomar ofta sattes som säkerhet för lån i bankerna.

Behov av att äga och hävda sig genom rikedom bidrog till en ökad konsumtion vilket i sin tur bidrog till en kraftig tillväxt på många sätt. Det bidrog också till att den onda förtryckande ekonomiska strukturen hölls på plats eftersom människors rädslor skapade en prylbaserad hierarki med förtryck på alla nivåer. Människor kände värde av att äga prylar och trampade föraktfullt neråt mot människor som inte kunde konsumera. Mycket av detta lever kvar i vår kultur idag och har blivit än tydligare.

Alla människor bidrar till att hålla det nuvarande ekonomiska systemet stabilt. Så länge människor behöver hävda sig med ägodelar och så länge människor anser sig bättre än någon annan på grund av ett ägande så hålls denna onda och resursutarmande maktstruktur på plats.

20-talets nytryckta kapital gav dessutom bieffekten av stegrande tillverkningskostnader och varupriser. Arbetarnas löner hann inte med i prisstegringen. Många entreprenörer hade lånat pengar till investeringar för att bli rika. När skillnaden mellan produktkostnaden och löner blev för stor blev det ett överskott av varor. När varor inte såldes gick många människor i konkurs. En deflationär kris blev ett faktum.

Bankerna förlorade inte på det eftersom de tagit säkerhet för lånen. Många människor blev däremot av med sina tillgångar, hem och inkomstkällor. Självmordsstatistiken ökade dramatiskt.

På 70-talet var det dags igen. Då trycktes det också stora mängder nya pengar. På 70-talet behövdes olja i de flesta processer i samhället. För att hindra en okontrollerad inflation startades krig mot Iran och Irak. Oljekällor sattes i eld. En naturlig följd av det var att det blev brist på olja och oljepriset steg åtta till tio gånger. När oljepriset ökade så mycket på en gång stannade samhället upp och inflationen förhindrades. Det innebar att människor gick i konkurs och många förlorade sina hem och tillgångar.

Makteliten i Sverige äger förutom bankerna även vapenindustrin. På så sätt kunde de tjäna pengar på Gulfkriget (det utspelade sig 1990-91, inte på 70-talet!). Dessutom tjänade de pengar på den deflation som oljekrisen (=70-tal) skapade. Sist men inte minst gjorde de sig rikare genom att köpa fastigheter och tillgångar till extrema underpriser av människor som gått i konkurs.

Vad har hänt sedan Riksbanken blev privatägd 1999?
Riksbanken har arbetat för att skaffa full kontroll över svensk ekonomi. Sverige fick till exempel nya sedlar 2015 och 2016. Därefter ogiltigförklara alla tidigare sedlar. Detta kostade Riksbanken 150 miljoner kronor. Det kanske låter mycket, men det var en liten investering för att få total kontroll över alla pengar i Sverige. De nya sedlarna trycktes endast i en begränsad mängd och troligtvis skapades ett stort elektroniskt kapital efter att alla okända sedlar eliminerats. Riksbankchef Stefan Ingves säger i en intervju i SVT nyheter den 16 januari 2015: ”Ett mångårigt förberedelsearbete går mot sitt slut.” Vidare menar han att det ska ge Sverige ”säkra och effektiva kontanter för många år framåt.” Säkra för vem? Sveriges invånares säkerhet, för Riksbankchefens egen säkerhet eller för säkerheten för någon som står bakom dem i det dolda.

Deflation på grund av lock down
I januari 2020 var USA (och med dem resten av världen) på väg in i en rejäl inflationskris. Då släpptes nyheterna om ett farligt virus med risk f