Jag älskar verkligen Mel Gibsons filmer. Men inte för att han i sina mästerverk (Jesu passion och Apokalypsen) visade den otroliga brutaliteten hos människor. Utan för deras otroliga ärlighet. Ja, mänskligheten mognar, men hur svårt det är att bryta sig loss från de naturliga instinkterna som ger oss dionysisk energi och samtidigt gör den mänskliga anden vildare. Hela vår drivkraft är att överleva till varje pris. Vi förälskar oss och hatar, och söker ständigt bekräftelse från vänner och folkmassan. Det är svårt att vara människa, för även om vi föds med en enorm potential för möjligheter och talanger, filtrerar vår omgivning bort både det dåliga och ibland det goda, det som kunde ha hänt oss men inte gjorde.
Efter Mel Gibsons film ”Apokalypsen” ville jag lära mig mer om hur människor levde under den paleolitiska eran och jag upptäckte av en slump en intressant teori av en rysk vetenskapsman. Hans namn var Boris Porshnev (1905–1972) – en sovjetisk historiker, sociolog och neurolog. Hans mest betydelsefulla och kontroversiella verk, ”Om början av mänsklighetens historia”, publicerades postumt och presenterade en djupt oroande teori om det mänskliga samvetets och det sociala förtryckets natur. Ett biologiskt och psykologiskt brott mot arten. Enligt Porshnev byggdes det tidiga mänskliga samhället inte på ett socialt kontrakt, utan på en form av psykologiskt och existentiellt rovdjursbeteende, där den dominerande gruppen undertryckte den kreativa majoriteten och systematiskt blockerade deras fria vilja och självkännedom:
Porshnevs huvudtes är att mänskligheten led ett ”dramatiskt brott” i de tidiga stadierna av sin evolution – med andra ord, människor utövade kannibalism, och vissa stammar jagade sin egen sort utan att anse dem vara jämlika. Enligt Porshnev delades den mänskliga arten upp i två helt olika psykobiologiska grupper, istället för att utvecklas förenade, och tvingades existera i symbios:
- Suggestorer (Rovomonider): en grupp som saknade förmågan till utvecklad kreativitet, empati eller djup inre introspektion. Deras evolutionära egenskaper var extrem, instinktiv dominans och förmågan att suggerera – det vill säga förmågan att förlama andras vilja och handlingar genom röst, blick och psykologiskt tryck.
- Neantroper (kreativa människor): människor med en utvecklad neocortex, kapabla till kreativitet, logik och medkänsla. Men i evolutionens tidiga stadier var de sårbara – de saknade effektiva interna försvar mot suggestionernas mentala dominans.
Porshnev trodde att det enda sättet att bryta denna historiska hypnos är att förstå dess mekanismer. När den förtryckta gruppen förstår dominansens natur upphör suggestionen att fungera. Porshnevs teorier översattes, men översattes aldrig till svenska eller diskuterades i västerländska akademiska kretsar. Här är en länk till den ryska Wikipedia-sidan.
Idag väcker hans verk ett antal oundvikliga frågor för alla som studerar moderna maktstrukturer: varför är fördelningen av makt och resurser i världen så asymmetrisk, trots århundraden av tekniska och sociala framsteg?
Naturligtvis tror jag inte särskilt mycket på existensen av en dold underart inom den mänskliga populationen.
Men för mig blev det intressant ur bestämde dessa uråldriga rovdjur vem som kunde ätas? Porshnev ger ett kusligt men logiskt svar: genom ett test på underkastelse och tystnad. Rovdjuret utstötte ett aggressivt, dånande kommando. De individer vars nervsystem paralyserades av skräck – de som drabbades av ett mentalt neurodynamiskt stopp – tystnade och slutade göra motstånd. De saknade ännu det mänskliga talet för att försvara sig, för att skrika: ”Jag är en människa, ät mig inte!”. För suggestorn blev den som var tyst och viljelös automatiskt till boskap. Detta förklarar exakt vad som händer i dagens politiska landskap. Varför är de moderna mainstreammedierna och politikerna så besatta av och aggressiva med att tysta oliktänkande, blockera konton och införa censur? De försöker återskapa den paleolitiska ”tystnaden”. När makten stänger av din röst, berövar de dig ditt främsta mänskliga verktyg – talet, kulturen och logiken – och tvingar in dig i rollen som det stumma bytesdjuret. Om du är tyst och lyder blint under skräckinjagande mediarubriker, har du markerats som en resurs som kan ”ätas” via skatter, inflation, kontroll och inskränkta friheter.
Och om vi tar alla de som nu stolt sitter på WEF och tittar närmare på dem, skulle vi då hitta någon annan talang hos dem än just denna uråldriga förmåga att undertrycka, tysta, kuva och manipulera människor?
Palchevskaya 2026, Grymhet










