En omfattande litteraturöversikt inom endokrinologi, publicerad i september, samlar hundratals studier om endokrinstörande kemikalier som visar på negativa effekter på tillväxt, utveckling, reproduktion och ämnesomsättning.
Författarna, ett team av forskare och akademiker från Brasilien, belyser sambandet mellan användning av endokrinstörande kemikalier och sköldkörtelstörningar, vilket leder till allt mer utbredda sjukdomar och dödliga tillstånd.
Endokrinstörande kemikalier är syntetiska eller naturliga ämnen som stör det endokrina systemets funktioner och skapar skadliga effekter på organismer. Dessa kemikalier kan påverka sköldkörteln, som är avgörande för att producera hormoner och spelar en viktig roll i flera kroppsfunktioner.
Forskarna påpekar att ”flera endokrinstörande kemikalier har klassificerats som sköldkörtelstörande och hindrar produktionen, syntesen, ämnesomsättningen, transporten och/eller verkan av sköldkörtelhormoner [TH].”
Noterbart är att sköldkörtelsjukdomar är den näst vanligaste endokrina sjukdomen globalt, med en incidens som ökat markant de senaste åren.
Författarna fortsätter:
”Studier har korrelerat denna ökning av sköldkörtelstörningar och cancer med ökad exponering för endokrinstörande kemikalier.”
”Även om många endokrinstörande kemikalier är kopplade till sköldkörtelstörningar fokuserar denna översikt på de skadliga effekterna av mjukgörare, organoklorpesticider och per- och polyfluorerade ämnen på sköldkörtelfunktionen. Dessa föroreningar finns vanligtvis i livsmedel, vatten och vardagsprodukter.”
Denna översikt sammanfattar konsekvenserna av exponering för sköldkörtelstörande ämnen för människors hälsa, vilket kan påverka hormoner som diiodotyronin (T2), trijodtyronin (T3), tyroxin (T4) och sköldkörtelstimulerande hormon (TSH).
Dessa hormoner är nödvändiga för tillväxt och ämnesomsättning, samt för fostrets utveckling och mognad, och spelar en viktig roll i det centrala nervsystemet (CNS).
Flera vävnader i kroppen är beroende av dessa hormoner, vilket understryker vikten av att begränsa exponeringen för de över 100 naturliga och syntetiska ämnen som har klassificerats som sköldkörtelstörande. (Se studier här och här.)
Impact on infants/children
Högre risker för exponering för giftiga kemikalier är förknippade med spädbarn och barn, då deras lilla storlek och underutvecklade organsystem gör dem mer mottagliga när de utsätts för giftiga kemikalier.
Endokrinstörande kemikalier utsätter små barn för en oproportionerligt hög risk, ”främst eftersom metabolismvägarna för dessa ämnen är omogna hos dessa individer,” påpekar forskarna.
”Dessutom påverkas embryon, foster och nyfödda negativt av moderns exponering för dessa föroreningar, som överförs genom moderkakan och modersmjölken. Följaktligen blir dessa individer mer sårbara för hormonella, immunologiska och neurologiska förändringar under kritiska stadier av deras utveckling.”
Ytterligare studier visar att moderns exponering för endokrinstörande kemikalier, både före befruktning och under graviditet, kan påverka fosterutveckling, födelseutfall och långsiktig hälsa.
Vissa studier (se här, här och här) visar att kontakt med endokrinstörande kemikalier ”utlöser epigenetiska förändringar i moderkakan och fostret, vilket förändrar genuttrycket och äventyrar fosterutvecklingen,” noterar författarna.
Dessa förändringar kan leda till hälsoproblem hos avkomman och orsaka effekter över flera generationer.
Moderns sköldkörtelhormoner (TH) är avgörande för fosterutvecklingen, eftersom fostret tar emot dem enbart via moderkakan fram till vecka 12–16 av graviditeten. Eventuella förändringar i moderns hormonnivåer påverkar direkt fostret under denna tid. Transporten av TH över moderkakan bidrar inte bara till utvecklingen utan även till placentans funktion.
Studier har kopplat komplikationer under graviditeten som involverar moderkakan till obehandlade sköldkörtelsjukdomar, vilket framhäver betydelsen av TH-produktion för födelseutfall. (Se här och här.)
Mjukgörare
Mjukgörare, föreningar som används vid tillverkning av plastprodukter, inklusive ftalater och bisfenoler, används ofta på grund av sin höga stabilitet.
Dessa finns i ”olika kommersiella produkter såsom leksaker, byggmaterial, hygienprodukter, kosmetika, livsmedelsförpackningar, rengöringsmedel och medicinteknisk utrustning,” delar författarna med sig.
Exponering för ftalater, oavsett om det sker genom förtäring, inandning eller hudkontakt, kan leda till att detekterbara nivåer finns ”i urin, blod, hår, fostervatten och bröstmjölk, vilket bekräftar en omfattande mänsklig kontaminering av ftalater och deras metaboliter.”
Studier har inte bara upptäckt dessa mjukgörare i mänskliga prover, utan har också visat ett samband mellan exponering, såsom med di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP), och förändringar i T3-, T4- och TSH-koncentrationer hos gravida kvinnor, nyfödda och barn. (Se studier här, här, här, här och här.)
Påverkan har noterats även i allmänna populationer samt senare i livet efter neonatal exponering för ftalater.
Bisfenol A (BPA), som används i produkter som polykarbonatplast och beläggningar i livsmedelsburkar, har också påträffats i urin och andra prover från vuxna och nyfödda och är kopplat till påverkan på sköldkörtelfunktion och hormonnivåer.
En annan studie visar att förhöjda nivåer av bisfenoler i urinen korrelerar med ökade nivåer av biomarkörer för oxidativ stress och en ökad risk för sköldkörtelcancer.
Författarna sammanfattar dessa resultat genom att konstatera:
”[D]ata visar starkt att BPA och dess analoger är betydande störningar av sköldkörtelfunktionen, med långtgående konsekvenser för både människors och andra djurs hälsa. BPAs förmåga att binda till TH-receptorer och sköldkörteltranskriptionsfaktorer understryker dess kraftfulla roll i att förändra sköldkörtelns signalvägar och genuttryck.”
Bekämpningsmedel
Många bekämpningsmedel anses vara endokrinstörande ämnen. Ämnen som har identifierats av Europeiska unionen (EU) inkluderar triclosan, atrazin, mancozeb och propikonazol, bland andra.
Många endokrinstörande ämnen har inte specifikt testats för deras påverkan på sköldkörtelfunktionen, vilket belyser brister i data som kräver ytterligare forskning.
Endocrine Society betonar vidare:
”Det finns nästan 85 000 konstgjorda kemikalier i världen, varav många människor kommer i kontakt med dagligen. Endast cirka en procent av dem har studerats för säkerhet; dock kan 1 000 eller fler av dessa kemikalier vara endokrinstörande kemikalier
baserat på deras sannolika endokrinstörande egenskaper.”
En litteraturöversikt i Frontiers in Endocrinology instämmer och delar följande från sin forskning:
”Vi drar slutsatsen att många bekämpningsmedel introducerades på marknaden med otillräcklig testning, förutom akut eller kronisk toxicitet, och att specifika mål för sköldkörtelrelaterade neuroutvecklingseffekter och bedömningar av blandningar till stor del saknas i regleringsdirektiv.”
Författarna analyserar också klasser av bekämpningsmedel som organoklorpesticider (OCP
), organofosfater, karbamater, fenylpyrazoler och pyretroider för deras påverkan på sköldkörteln.
Forskningen visar potentiella effekter för många bekämpningsmedel inom dessa klasser, inklusive diklordifenyltrikloretan (DDT), klorpyrifos, thiram, fipronil och permetrin.
Den ursprungliga litteraturöversikten, publicerad i Endocrines, noterar också hur OCP
(specifikt DDT, endosulfan och dieldrin) är kända för sin beständighet i miljön. DDT användes till exempel allmänt under andra världskriget tills det förbjöds i utvecklade länder på 1970-talet, men det upptäcks fortfarande i miljön och används i flera utvecklingsländer än idag.
Både DDT och dess huvudsakliga metabolit diklordifenyldikloretan (DDE) ackumuleras i fettvävnaden hos människor och andra djur efter exponering, främst genom förorenad mat och vatten.
Forskarna förklarar att ”DDT och DDE har en kemisk struktur som liknar sköldkörtelhormoner (TH). Av denna anledning beskrivs de som potentiella störningar av TH-syntes, verkan och metabolism.”
Studier visar att DDT och dess metaboliter passerar över moderkakan och också påträffas i bröstmjölksprover. Rapporter visar könsspecifika effekter från både moderns och faderns exponering för DDT, med påverkan på placentagener, tillväxt och funktion samt metaboliska parametrar hos avkomman.
”Bevisen visar att OCP:sa, särskilt DDT och dess metabolit DDE, stör sköldkörtelfunktionen hos både människor och andra djur,” bekräftar författarna.
Per- och polyfluoralkylämnen (PFAS)
PFAS (per- och polyfluoralkylämnen) är en klass av konstgjorda kemikalier som väcker allt större oro på grund av sin extrema persistens och kemiska stabilitet.
”Blandningar av PFAS påträffas ofta i dricksvatten, och PFAS i serum har upptäckts hos upp till 99 % av befolkningen,” rapporterar forskarna.
Exponering för PFAS är negativt associerad med TSH- och fria T4-nivåer, vilket har konsekvenser för tidig neuroutveckling. Prenatal exponering för PFAS är också negativt kopplad till IQ hos skolbarn.
Studier har påvisat högre nivåer av PFAS hos spädbarn med medfödd hypotyreos, vilket skapar ett samband mellan PFAS-exponering och sköldkörtelfunktionen. Ytterligare forskning framhäver också möjligheten för multigenerationseffekter där PFAS fungerar som sköldkörtelstörande ämnen.
”När det gäller sköldkörtelcancer har PFAS-exponering tidigare associerats med en ökad risk för utveckling av papillär sköldkörteltumör hos människor,” säger författarna.
De fortsätter:
”Den cancerframkallande processen som är kopplad till PFAS-exponering har relaterats till förändringar i epigenetiska mekanismer, immunosuppression, ökad oxidativ stress/inflammation, [och] förändringar i hormonella/metaboliska processer.”
Sammanfattning av hälsoimplikationer
Genom att granska ett stort antal studier finner forskarna att endokrinstörande kemikalier förändrar sköldkörtelfunktionen och hormonnivåerna genom flera vägar. Dessa förändringar påverkar cellfysiologi och genuttryck, vilket leder till ytterligare hälsoeffekter.
”Exponering för ftalater, bisfenoler, DDT och PFAS har kopplats till störningar i funktionen av hypotalamus-hypofys-sköldkörtelaxeln, samt i cellfysiologin och genuttrycket hos tyrocyter,” sammanfattar författarna.
Tyrocyter är de primära cellerna i sköldkörteln som producerar och utsöndrar sköldkörtelhormoner.
”Forskning visar att dessa endokrinstörande kemikalier försämrar aktiviteten och uttrycket av proteiner som är avgörande för sköldkörtelhormonsyntes. Dessutom tyder resultaten på att dessa endokrinstörande kemikalier kan förändra signalvägar och epigenetiska mekanismer som reglerar genuttryck i tyrocyter,” avslutar de.
De analyserade studierna visar på samband mellan sköldkörtelstörningar och olika tillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, metaboliska, reproduktiva, neurologiska och beteendemässiga störningar samt problem med fosterutveckling.
Med dessa resultat och med vetskapen om sköldkörtelhormonernas betydelse för hela kroppen, uppmärksammar författarna de kemikalier som försämrar sköldkörtelfunktionen och kan ha skadliga effekter genom generationer.
Historien om endokrinstörande kemikalier och sköldkörtelfunktion
Litteraturöversikten i Endocrines är det senaste tillskottet till de vetenskapliga granskningarna som visar på de negativa effekterna av endokrinstörande ämnen. Tidigare epidemiologiska studier har visat en ökning av förekomsten och utbredningen av sjukdomar associerade med exponering för endokrinstörande kemikalier.
Dessa inkluderar högre frekvenser av bröst-, sköldkörtel-, prostata- och testikelcancer, diabetes, fetma och minskad fertilitet under de senaste 50+ åren. Dessa effekter uppstår när föreningar, som de i endokrinstörande kemikalier, binder till hormonreceptorer, stör viktiga signalvägar och stör hormonsyntesen.
Globala farhågor kring endokrinstörande kemikalier har uppmärksammats, och Europeiska kommissionen begränsade kända endokrinstörande ämnen 2023, enligt tidigare rapportering från Beyond Pesticides. Den amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) har dock granskats för ofullständiga testprotokoll för endokrinstörande bekämpningsmedel.
Som rapporterades tidigare i år ignorerar EPA granskning av dessa kemikalier en rad kroniska negativa hälsoeffekter, även vid extremt låga exponeringsnivåer. (Se ytterligare information om EPA:s misslyckanden gällande endokrinstörande ämnen här och här.)
Beyond Pesticides har också noterat att ingredienser i många bekämpningsmedel (och i många konsumentprodukter) fungerar som endokrinstörande ämnen hos människor och djur på flera sätt och uppmanar förespråkare att agera för att få EPA att stoppa användningen av endokrinstörande bekämpningsmedel.
Detta beror på att endokrinstörande kemikalier kan: (1) efterlikna hormonernas naturliga funktioner i kroppen (t.ex. östrogen eller testosteron) och orsaka reaktioner som liknar de som genereras av naturligt producerade hormoner; (2) blockera hormonreceptorceller, vilket hindrar naturliga hormoner från att verka; och/eller (3) påverka syntesen, transporten, ämnesomsättningen och/eller utsöndringen av hormoner och därmed förändra koncentrationerna av naturliga hormoner i vävnader eller på receptorställen.
I en rapport från 2021 noterade Beyond Pesticides även:
”När det gäller sköldkörtelfunktionen kan bekämpningsmedel hämma jodupptaget, binda till hormonreceptorer och transportproteiner samt störa genuttrycket. Effekterna på sköldkörteln är dock inte den enda konsekvensen av endokrinstörningar.
”Hela det endokrina systemet påverkar direkt traditionella endokrina körtlar, deras hormoner och receptorer (t.ex. östrogener, antiandrogener, sköldkörtelhormoner).
”Vidare kan endokrinstörning negativt påverka reproduktionsfunktionen, nervsystemet, metabolismen/immunsystemet och utvecklingen av foster och kroppen.
”Med tanke på att endokrinstörningar har så nära koppling till hormonrelaterade cancerformer, som sköldkörtelcancer, är det avgörande att undvika exponering för giftiga kemikalier för att minska risken för cancer.”
childrenshealthdefense.org, Hundratals studier bekräftar: Endokrinstörande kemikalier skadar reproduktionen och ämnesomsättningen, och kan orsaka sköldkörtelstörningar
