Sensationellt avslöjande bekräftar en massiv medicinsk mörkläggning om Kennedy och vidare fakta stödjer en konspiration och att Warrenkommissionens slutsatser var felaktiga

0
758

Patologen James C. Jenkins, är det återstående nyckelvittnet som blev ombedd att hjälpa Joseph Humes, Thornton Boswell och Pierre Finck i Kennedys obduktion. Jenkins säger att han har kommit fram till att hjärnan redan hade tagits bort innan obduktionen började och att en operation hade gjorts före obduktionen på kraniet. Jenkins menar att den totala hjärnvolymen verkade alldeles för liten, dvs mindre än kranium. Som svar på en fråga om varför detta kunde ha inträffat, uppgav han tydligt att syftet skulle ha varit att ta bort kulfragment. Jenkins menar också att det dödande skottet måste ha kommit framifrån.

Detta går att läsa i Jenkins nya bok som släpptes i början av november At The Cold Shoulder of History: The Chilling Story of a 21-year old Navy Hospital Corpsman Who Stood at the Shoulder of JFK during the Bethesda Autopsy. En genomgång av Jenkins slutsatser finns att läsa här av Douglas P. Horne tidigare chefsanalytiker för Military Records, Assassination Records Review Board.

FBI-agenterna Frank O’Neill och James W. Sibert, som var närvarande under obduktionen av Kennedy och antecknade vad de bevittnade, antyder att single-bullet teorin är fel, båda sa att obduktionerna konstaterade att den kula som träffade Kennedy i ryggen inte hade färdats vidare genom kroppen. Chefspatologen Dr James Humes rapporterade en annan åsikt i sin obduktionsrapport och skrev att kulan hade åkt ut genom Kennedy’s hals och sedan träffat guvernör Connally (Connally trodde aldrig på single-bullet teorin). Men Humes trovärdighet undergrävs av ARRB: s upptäckt att han förstörde inte bara sina anteckningar utan också hans första utkast till obduktionsrapporten utan att någonsin avslöja innehållet eller ens dens existens.

FBI-obduktionsrapporten från Sibert och O’Neill uppgav att ”En kula gick in en kort sträcka… slutet av öppningen kunde kännas med ett finger.” Liksom de två FBI-agenterna som var närvarande vid obduktionen, återkallade James C. Jenkins ett ytligt ryggsår som inte hade passerat genom kroppen, han mindes att Humes satte in sitt finger i såret och det faktum att kulspåret avslutades och gick inte någonstans; och återkallade att såret var tillräckligt lågt i ryggen för att single-bullet teorin skulle vara omöjlig. Dr Pierre Finck, som arbetade med obduktionen av Kennedy, vittnade vid Clay Shaw-rättegången 1969, Finck sa: ”Ryggsårets djup var den första fraktionen av en tum.” I korrespondens till Brig. Gen. JM Blumberg (1 februari 1965), sa Finck: ”Det här såret kan inte sonderas med den mjuka sonden som finns tillgänglig.” Finck vittnade också den 24 februari 1969, när han uttryckligen frågades om han hade försökt sondera såret, ”Ja det gjorde jag”, svarade han. Det kan tilläggas att Dr James Humes sa att nacksåret inte dissekerades, inget av obduktionsfynden föreslår därför ett penetrerande sår på kroppens baksida.

Dr Pierre Finck vittnade även om att ledande militära officerare hade deltagit aktivt i obduktionsprocedurer, och han antydde att de hade ansvaret för obduktionen. Han erkände också att patologerna var förbjudna att dissekera presidentens rygg- och halssår och anslutningsvävnaden.

Dr Joseph Dolce, den amerikanska arméns högsta expert på sårbalistik, påpekade att patologerna vid obduktionen borde ha dissekerat kulans antagna väg genom presidentens nacke. Han påpekade också att ”en kula som träffar presidentens nacke, guvernörens bröst och handled, borde bli dåligt deformerad, som våra experiment vid Edgewood Arsenal visade.” Flera experiment vid Edgewood Arsenal hade gjorts där handleden av tio mänskliga kadavrar och en gets revben hade beskjutits och alla kulor blev som resultat allvarligt deformerade, till skillnad från CE 399 (the magic bullet). Dr Dolce blev inte kallad för att vittna inför Warrenkommissionen. Edgewood Arsenal-rapporten, Wound Ballistics of 6.5–mm Mannlicher–Carcano Ammunition, hölls från allmänheten i tio år och gjordes endast tillgänglig som en följd av en stämningsansökan enligt lagen om informationsfrihet av forskaren Harold Weisberg.

Experter har vittnat om att Kennedy blev träffad av en höghastighetskula i skallen vilket strider mot att det skulle kunna vara Oswalds kula eftersom han hade ett låg till medelhastighets gevär samt att den kulafragmentering som ses på Kennedys skalle av X-rays är inkonsekvent med den typ av fragmentering som normalt orsakas av en full-metal jacketed (FMJ) kula, såsom den typ av ammunition som Oswald påstås ha använt. Detta ger dramatiskt, undertryckt bevis på att Oswald inte avfyrade skottet som dödade president Kennedy.

Saundra Kay Spencer var tekniker vid marinens fotografiska laboratorium i Washington. Hon utvecklade JFK-obduktionsbilderna på helgen efter Kennedys död. Spencer och FBI-agenterna O’Neill och Sibert är överens om att det i efterhand måste ha skett några massiva kosmetiska saker och förändringar med Kennedy kropp. Dr Gary Aguilar, är en ögonläkare från San Francisco som har skrivit om obduktionen, ”De medicinska bevisen är verkligen starka bevis på en mörkläggning enligt min åsikt,” säger han. ”Historien är så extraordinär att det är svårt för vissa människor, särskilt i vanliga medieorganisationer, att ta tag i det. Det finns ingen tvekan om att det fanns väldigt konstiga saker som hände kring presidentens kropp den helgen.”

Dr. Robert N. McClelland kirurg till både John F. Kennedy och Lee Harvey Oswald menar också precis som James C. Jenkins att det dödliga skottet kom framifrån. De nyligen släppta Kennedy-dokumenten ”Surgeon General’s Report” ger färska bevis som stödjer Jenkins och McClellands slutsats att Kennedy blev skjuten framifrån, då dokumenten konstaterar att två skyttar var inblandade, dokumentet säger att en kula träffade Kennedy i halsen under adamsäpplet och att skott kom från bron över parken långt framför bilen som orsakade ett skotthål i framrutan av bilen. Mer än 40 ögonvittnen och öronvittnen sa att de trodde att ett skott kom från JFKs högra framsida.

Det fanns minst åtta trovärdiga vittnen som observerade ett kulhål i limousine vindrutan, inklusive två respekterade journalister, två ärliga Secret Service-agenter, en Parklands sjukhus sjuksköterska och en polis i Dallas. Tack vare Doug Weldons flitiga forskning, som intervjuade George Whittaker, en veteran-glasexpert på fyrtio år för företaget Hess och Eisenhardt i Ohio, där limousinen byggdes om och renoverades i sin helhet, som blivit föreslagit av J. Edgar Hoover och sedan beställt av Lyndon Baines Johnson. Man vet tack vare vittnen som Whittake att det fanns ett kulhål i vindrutan, vilket Whittaker insisterade kom framifrån och att Secret Service-agenter beordrade Whittaker att ersätta den ursprungliga vindrutan som skrotades.

När Jesse Curry gick i pension som polischef i Dallas, Texas, skrev han en bok som heter ”JFK Assassination File.” I en intervju från 1969 för Dallas Morning News kring tidpunkten för publicering, sa Curry: ”Vi har inga bevis på att Oswald avfyrade geväret, och har aldrig haft det. Ingen har ännu kunnat sätta honom i den byggnaden med en pistol i handen.” Vilket var lika sant då som idag.

Den slutliga rapporten från the United States’ House of Representatives Select Committee on Assassinations (the HSCA) publicerades den 29 juli 1979. Denna andra officiella undersökning av Kennedymordet konstaterade att president Kennedy var ”förmodligen mördad till följd av en konspiration”. HSCA rapporten konstaterade inte bara att en stor sannolikhet för konspiration existerade men även att det var möjligt att ett fjärde skott hade avlossats. Dessutom fann kommittén att presidentens (Warren) kommission berövades bevismaterial. Andra utredningar (Senate Select Committee on Intelligence Activities) beslutade att undersökningen av CIA misslyckades också i deras utredning till kommissionen. ”Detta bevis tyder på att undersökningen av mordet var bristfällig och att de fakta som kan ha väsentligt påverkat undersökningens gång inte lämnades till Warrenkommissionen”.

Warrenkommissionens medlem Richard Russell skrev motvilligt på Warrenrapporten trots att han inte kunde utesluta möjligheten till en konspiration, och han erkände senare att han hade ett ”kvardröjande missnöje” med många av kommissionens slutsatser. Warrenkommissionens dom om president Kennedys mord var långt ifrån enhälligt. Tre av kommissionens sju medlemmar uttryckte tvivel om single-bullet teorin. Alla tre var karriärpolitiker som representerade södra stater: Senator John Sherman Cooper i Kentucky, kongressledamot Hale Boggs i Louisiana och senator Richard Russell i Georgien.

Philip Shenon, en tidigare Washington-korrespondent för New York Times, är författaren av “A Cruel and Shocking Act: The Secret History of the Kennedy Assassination.” Där det blir avslöjat att Warrenkommissionen var väsentligen komprometterad redan innan den kom till. Boken fastställer att där var en mörkläggning och att sanningen var gömd, både från allmänheten och från Warrenkommissionen.

Se en intervju med James Curtis Jenkins om hans sensationella avslöjanden här under från Valuetainment: