Tonkinbuktsincidenten 1964, som allmänt betraktas som en fabricerad händelse, lade grunden för USA:s fördjupade engagemang i Vietnamkriget. Men fröna till incidenten i Tonkinbukten såddes långt före händelserna i augusti 1964.
År 1963 hade president John F. Kennedy tydligt uttryckt att han avsåg att dra tillbaka USA:s rådgivare från Vietnam senast i slutet av 1965. Denna plan, som skisserades i National Security Action Memorandum 263, mötte motstånd från krafter inom den amerikanska regeringen som ansåg att en starkare militär närvaro var nödvändig.
Kennedys mord den 22:e november 1963 satte abrupt stopp för denna policy. Hans efterträdare, Lyndon B. Johnson, var en stark förespråkare för amerikansk intervention i konflikten och sökte en möjlighet att eskalera kriget utan att möta betydande opposition.
Falskflaggoperation
Den 30:e juli 1964 genomförde sydvietnamesiska styrkor, med stöd av USA, en hemlig operation känd som Operation Plan (OPLAN) 34A. Denna serie kommandoräder längs Nordvietnams kust syftade till att samla underrättelser och sätta press på den nordvietnamesiska regeringen. Räderna var, medvetet, provokativa och avsedda att skapa en förevändning för en amerikansk respons.
Den 2:e augusti 1964 genomförde den amerikanska jagaren USS Maddox ett marint spaningsuppdrag utanför Vietnams kust. Som svar på OPLAN 34A-räderna gick nordvietnamesiska patrullbåtar in i Tonkinbukten och engagerade Maddox. Även om fartyget rapporterades vara kraftigt skadat och flera besättningsmedlemmar skadades, framkom senare bevis som antydde att attacken hade överdrivits eller till och med fabricerats.
Den 4:e augusti 1964 inträffade en andra, mycket omdiskuterad händelse. Maddox, tillsammans med jagaren USS Turner Joy, rapporterade att de blev beskjutna av nordvietnamesiska torpedbåtar. Vid den tiden hävdade Johnson att Nordvietnam hade genomfört en andra oprovocerad attack. Senare utredningar, inklusive en avklassificerad studie av National Security Agencys historiker Robert Hanyok, drog dock slutsatsen att attacken den 4:e augusti var en ren fabrikation.
Följderna av Tonkinbuktsincidenten
Med Tonkinbuktsincidenten som katalysator agerade Johnson snabbt för att säkra kongressens tillstånd att eskalera kriget. Den 7:e augusti 1964 begärde och fick Johnson Tonkinbuktsresolutionen, som gav honom befogenhet att vidta ”alla nödvändiga åtgärder” för att skydda amerikanska styrkor i Vietnam och förhindra ytterligare aggression. Resolutionen antogs nästan enhälligt i både representanthuset och senaten, med endast två avvikande röster.
Denna snabba lagstiftningsprocess väcker frågor om incidentens sanningshalt. Senator Wayne Morse från Oregon, en av de två avvikande rösterna, varnade för att resolutionen skulle innebära ”den största risken i utrikespolitiken i landets historia.”
Efterspel och arv
Tonkinbuktsincidenten var ett avgörande ögonblick i USA:s historia och markerade början på ett omfattande och kostsamt krig som skulle kräva miljontals liv och lämna djupa ärr på USA:s utrikespolitik. Historiker erkänner nu till stor del att händelsen var en fabricering, avsedd att rättfärdiga ett krig som många inom regeringen länge hade eftersträvat.
Incidenten belyser ett bredare mönster av bedrägeri och manipulation som har präglat USA:s militära interventioner genom historien. Från Lusitania till Irakkriget har det amerikanska folket upprepade gånger presenterats för ”falskflaggoperationer” utformade för att skapa folkligt stöd för militära åtgärder.
Lärdomar och reflektioner
Tonkinbuktsincidenten förblir en varningsberättelse om farorna med oinskränkt exekutiv makt och regeringens benägenhet att manipulera den allmänna opinionen. Som historikern Howard Zinn sa: ”Demokratins framtid beror på folket och deras växande medvetenhet om värdig behandling av alla jordens människor.”
Medvetenhet och kritiskt tänkande är avgörande verktyg för att motverka den narrativkontroll som sådana händelser representerar. Genom att noggrant granska Tonkinbuktsincidenten kan människor bättre förstå de mekanismer av bedrägeri som har använts för att rättfärdiga krig.
Sammanfattningsvis var Tonkinbuktsincidenten ett vattendelande ögonblick i USA:s historia – inte bara ett isolerat exempel på krigstida desinformation, utan en kraftfull påminnelse om hur långt regeringar är villiga att gå för att uppnå sina mål. Det är en berättelse om lögner, bedrägeri och tragiska konsekvenser som bör tjäna som en varning för kommande generationer.
