Visste du att det finns en enkel hjälp att få som kan råda bot på de flesta av våra vanligaste infektioner? Hjälpen heter kolloidalt silver – en produkt som består av destillerat vatten och miljardvis med mikroskopiska silverpartiklar. Kolloidalt silver är mineralet som stärker immunförsvaret, samtidigt som det rensar kroppen på ovälkomna bakterier, svampar och virus. Dessa silverpartiklar existerar vanligtvis i två former. Dels i löst form, så kallad jonform. Dels i partikelform där silver i elementär form existerar som partiklar med väldigt liten storlek.

Beroende på tillverkningsprocessen så kan den inbördes fördelningen skilja något, men den vanligaste formen av kolloidalt silver brukar bestå av ca 80-90% joniskt silver och resten i partikelform. Det är väldigt viktigt att renast möjliga silver används i tillverkningsprocessen, så att bara silver, och inte andra legeringar följer med i produkten. 99.99% rent silver brukar användas av seriösa tillverkare och det är i princip så rent silver som man kan producera. Sterlingsilver ska absolut inte användas eftersom det är en legering som innehåller koppar.
Partiklarna och jonerna är så små att om man skulle tillverka en ask med volymen en kubikmillimeter, så skulle det rymmas över en miljard silverjoner i asken. Varje jon har förmågan att neutralisera en svamp, bakterie eller ett virus. Det som gör kolloidalt silver än mer intressant är det sätt det dödar på. Silver har en väldigt stark oxidativ förmåga.
Silverjonerna sugs upp av mikroorganismerna och ställer till med oreda i organismens inre kemiska processer. Det anses allmänt att det sätt som kolloidalt silver dödar på gör det extremt svårt för mikroorganismer att mutera och skapa resistens gentemot silvret. Kolloidalt silver kan ses som lösningen på dilemmat multiresistenta bakteriestammar som i dagens läge inte längre svarar på olika penicillinbehandlingar.

Silver – en för enkel lösning

Varför är då inte detta var mans kunskap kan man fråga sig? Svaret ligger i att det är en alldeles för enkel lösning för att läkemedelsindustrin ska kunna profitera tillräckligt mycket på den. Läkemedelsföretag har egentligen inte som sitt primära mål att göra människor friska, de har nästan enbart finansiella mål på dagordningen. Förvånad? Läkemedelsföretag måste generera så mycket avkastning åt sina aktieägare som möjligt. Det kan man bara göra om man jobbar med patenterbara substanser, vilket kolloidalt silver inte är. Man är också beroende av att få en ensamrätt på substansen i tio till femton års tid, dvs tillräckligt med tid för att mjölka ur så mycket som möjligt av marknaden.
Eftersom man genom monopolställningen med substansen ju dessutom kan bestämma priset på produkten hur man vill, så finns det goda förutsättningar att tjäna stora pengar. Inte att undra på att vi har läkemedelskostnader i det här landet som börjar närma sig astronomiska nivåer!

Kolloidalt silver – en folklig rörelse

Då läkemedelsföretagen inte vill beblanda sig med kolloidalt silver, så har det speciellt i USA, vuxit fram en folklig rörelse som experimenterat med kolloidalt silver. Uppskattningsvis så finns det idag ett par miljoner människor världen över som använder kolloidalt silver, och antalet växer för varje dag. Det här gör läkemedels-företagen nervösa. Om folk skulle kunna bota sig själva – så skulle det innebära mindre pengar att dela på för läkemedelsföretagen, eller hur? För att råda bot på situationen så har företagen speciella grupper som inte gör annat än att syssla med desinformation om kolloidalt silver. Som exempel kan nämnas att efter den 11 September när anthrax började spridas, så var det en klok borgmästare i Florida som förklarade i media att om anthrax skulle leta sig fram till hans stad, så var dom beredda. Borgmästaren förklarade att man hade en beredskapsplan som byggde på att dela ut kolloidalt silver till medborgarna. Detta uttalande tog sådan skruv att läkemedelsföretagen samlade ihop sina ”experter” inom området och smutskastade borg-mästaren för hans naiva uttalanden inom ett område som han inte alls kände till.
Kolloidalt silver skulle enligt ”experterna” ses som något som inte alls fungerade, var totalt verkningslöst och som till och med kunde skada användaren genom silverförgiftning, såkallad argyrios. Genom medias försorg så lyckades läkemedelsbolagen få den framsynte borgmästaren att packa ihop och lämna sin post.

Användes flitigt före antibiotikans tid

Argyrios är ett fenomen som konstaterades i några få fall i början på 1900-talet, då faktiskt många läkemedel var silverbaserade. Det var ett rent kosmetiskt tillstånd som man kunde drabbas av, om man i kroppsvävnaden ackumulerat kring tio gram silver. Personer som drabbades kunde anta en lite blågrå nyans, men för övrigt så mådde dom bra. Till saken hör, att trots att läkemedelsföretagen nuförtiden smutskastar bruket av silver för bakteriebekämpning, så var det i början av 1900-talet, ända fram till penicillinets intåg i början på 1930-talet, det effektivaste bolagen själv hade att tillgå! Silver fanns inblandat i allt möjligt från näsdroppar till intravenösa injektioner direkt i blodbanorna. Tyvärr var silver väldigt dyrt på den tiden. Detta i kombination med att den tidens framställningsteknik inte tillät de små partikelstorlekar som vi idag kan åtnjuta i dagens kolloidala silver. Dessutom så blandade man silvret med t ex salpetersyra för att få fram silvernitrat, en högst frätande och starkt färgande substans. Silvernitrat innehållandes stora silverpartiklar, är den substans som läkemedelsföretagen försöker likställa med det elektrokolloidala silver som finns att tillgå idag. Det är dock en väldigt stor skillnad på dom. Partiklarna som användes då framställdes på kemisk väg, eller genom att man malde sönder silvret på mekanisk väg. Den stora partikelstorleken ledde till att silverpartiklarna fastnade i cellmembranen och ansamlades. När det samlats tillräckligt mycket silver i kroppen så kunde personen i fråga anta en blågrå ton. Idag så är partiklarna tusentals gånger mindre och kan omöjligt fastna i cellmembranen, utan passerar obehindrat in och ut ur kroppen.
Även om man felaktigt skulle anta att allt det silver som vi får i oss genom kolloidalt silver, skulle ansamlas i kroppen – så skulle det kräva ca tusen liter för att komma upp i tio gram silver. Eftersom de vanligaste kolloidala silverprodukterna innehåller ca 10 ppm (parts per million), vilket motsvarar 10 milligram silver per liter vätska, så skulle det ta en användare mer än tjugosju år att nå dit – vid en konsumtion av en deciliter kolloidalt silver om dagen! Mer realistiska konsumtionsnivåer ligger kring några teskedar, till en halv deciliter i terapeutiska sammanhang. Vid en halv deciliter om dagen, skulle det ta över 54 år att samla på sig tio gram silver