I ett försök att göra städerna mer miljövänliga utvecklar stadsplanerare 15-minutersstäder som ska hålla invånarna nära hemmet för att bekämpa klimatförändringar. Kommer denna plan att öppna dörren för mer omfattande restriktioner som gör människor till miljöslavar? Det frågar sig den amerikanska journalisten och författaren Robert Bridge som skrivit en debattartikel i RT.

Bridge skriver att fler än 2000 demonstranter i februari gick ut på gatorna i Oxford i England för att uttrycka sin fientlighet mot det kontroversiella konceptet med 15-minutersstäder. Konceptet smygtestas i ett antal större städer, däribland Barcelona, Melbourne, Paris och Milano.

Den fransk-kolombianske urbanisten Carlos Morenos är en av utvecklare av 15-minutersstäder. Dessa är utformade så att mänskliga nödvändigheter och tjänster, så kallade “essentiella aktiviteter”, som matinköp, arbete, utbildning och hälsovård ska kunna nås med en kort cykeltur eller promenad från ens hem, skriver Bridge.

Vi känner igen detta från lockdown-perioderna som testades under covidåren 2020-2022. I flera regioner i olika delar av världen testades obemannade drönare som kontrollerade att människor inte sysselsatte sig med “icke essentiella aktiviteter”. Dessa kunde i vissa fall bötfällas.

15-minutersstäder är uppdelade i zoner och idén handlar om att invånare anses ha liten eller ingen anledning att resa utanför sin närmaste omgivning. Vid behov kan längre resor göras med kollektivtrafik eller på ringleder, vilket gör att transporter med privatbilar, som har förbränningsmotorer, hålls nere på ett minimum.

Robert Bridge argumenterar att idéerna med att begränsa antalet transporter och deras längd inte är helt negativa. Vi får lägre eller inga utsläpp, färre eller inga trafikstockningar och trafikolyckor kommer att minska. Människor till fots och med cykel får trevligare stadsmiljöer och större ytor att röra sig på. Även företagen verkar gynnas av färre fordon.

Vad är då problemet med 15-minutersstäder?

Kommer verkligen 15-minutersstäder att rädda miljön?

Skepticismen mot kontrollerade städer härstammar från covidkrisens dagar med lockdowns för att “utjämna kurvan” av en sjukdom med en överlevnadsgrad på över 95 procent. Restriktionerna kollapsade hela samhällen.

Dessa skeptiker betraktar 15-minutersstäder som en fortsättning på den fruktade globala omställningen (The Great Reset, The Great Transition etc).

Den innefattar avvecklingen av privat ägande, konstant övervakning, QR-koder på allt, personligt digitalt ID kopplat till sociala kreditsystem, bankkontroll, kontantlöshet, tvångsmedicinering med mRNA-vacciner och införandet av insektsmat för att rädda planeten.

Läs mer på newsvoice.se

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här