Ingen kan väl ha undgått att Wikileaks avslöjanden har fått både politiker, militärer och andra makthavare att gå bananas, men det mest frapperande i hela historien är det motbjudande faktum att det som upprör dem mest inte är vad som avslöjats utan att det avslöjas. Wikileaks har bland annat avslöjat att amerikanska befälhavare ignorerat bevis på tortyr, att amerikansk militär dödat oskyldiga civila, inklusive barn, och att man i vissa fall till och med har gjort det skrattande. Man har dessutom avslöjat att politiker hånar och raljerar andra och inte har några som helst problem med att ljuga.
Wikileaks har också avslöjat att amerikanska diplomater har uppmanats spionera på kollegor i de länder de varit stationerade i och till och med ombetts samla in DNA och fingeravtryck. Läckta dokument visar att USA-ambassader utövat påtryckningar på höga jurister och ministrar i bland annat Spanien för att stoppa utredningar och mål om tortyr i Guantanamo, krigsförbrytelser i Irak och hemliga CIA-flygplan med kidnappade fångar som mellanlandat i landet. Man har även visat att makthavare, som Saudiarabiens ledare, uppmanat USA att bomba ett av dess grannländer, Iran.
Nu hörs ett ramaskri världen över från makthavarnas megafoner att Wikileaks borde terroriststämplas och att Julian Assange borde arresteras, sättas på Guatanamo och till och med mördas. Tom Flanagan, före detta rådgivare till Kanadas premiärminister Stephen Harper anser att Obama borde lägga ut ett kontrakt på Assange och låta mörda honom och han är långt ifrån ensam om dessa åsikter. Fox News Bill O`Reilly, ökänt språkrör för makten i USA, anser att Assange och hans medarbetare borde dödas och den före detta presidentkandidaten Mick Huckabee anser att allt annat än avrättning vore för skonsamt.
Assange och Wikileaks har ju begått synden att avslöja hyckleriet, korruptionen och mentaliteten hos flera av makthavarna i världen genom att redovisa hur de tänker, vad de säger och vad de gör bakom ryggen på allmänheten. Förnärmade likt kejsaren utan kläder kräver de nu vedergällning mot den oförskämda lymmel som har mage att visa omvärlden sanningen, alltmedan de, med god hjälp av pressen, skyller ifrån sig, byter ämne och försöker vända ansvaret för världens elände mot dem som påtalar det.
Föga överraskande hör man ju även kommentarer från en del journalister och andra makthavare om att Wikileaks nog gör mer skada än nytta för världen. En inställning som är helt i linje med den politiskt korrekta historiebeskrivning vi presenteras i skolor, tidningar och TV. De som är av en motsatt åsikt eller ifrågasätter för mycket är då givetvis foliehattar och rättshaverister.
Det har till och med gått så långt att folk som journalisten David Aaronovitch på Time som är författare till boken ”The Rolex of the conspiracy theory in shaping modern history” hävdar att människor som tror på att konspirationer existerar i själva verket är förlorare och att det inte är konspirationerna som är farliga utan själva konspirationsteorierna.
Så kan det låta numera när de som anser sig vara bärare av det sunda förnuftet drivit förnekelsen så långt att svart blir vitt och vitt blir svart. Logiken upphävs till förmån för de ”rätta” åsikterna som passar in i det politiskt korrekta paradigmet och den som hävdar en motsatt åsikt är förstås per definition en pinsam knäppgök.
Beteendet får mig att tänka på ett fenomen som ibland uppstår när man upptäcker övergrepp mot barn. Ämnet är så tabu att många väljer att förneka det även när de ser att det pågår. Det
är ju så obehagligt, så pinsamt, så fruktansvärt och omskakande att vittnen istället väljer att stoppa huvudet i sanden och förnekar det för både sig själva och andra. Det får bara inte vara sant och borde inte vara sant. Följaktligen kan det bara inte vara sant eftersom det är en sanning som är outhärdlig.
Den schweiziske psykoanalytikern Alice Miller kallade fenomenet att skydda förövarna och skuldbelägga barnen för ett outtalat budord: ”DU SKALL ICKE MÄRKA”, när hon beskrev de vuxnas svek. Att Wikileaks avslöjanden är besvärande för makthavare ligger ju i sakens natur och är självklart inget att förvånas över. Värre är det faktum att de ofta lyckas få med sig gemene man i sitt korståg mot sanningsspridare som vill ha ett mer öppet och äkta demokratiskt samhälle.
Ett klassiskt och numera ofta pinsamt förutsägbart sätt att demonisera och idiotförklara konspirationsteorier i allmänhet och konspirationsteoretiker i synnerhet är ju att dra upp de mest absurda exemplen från grupperingar som ofta har en uttalat extrem politisk agenda eller helt enkelt är uppenbart förvirrade.
Därefter klumpar man samman dem med politiskt inkorrekta forskare i allmänhet och konstaterar att de alla är lika goda kålsupare. Med den logiken blir alla som ifrågasätter den officiella historiebeskrivningen antingen definierade som högerextremister, vänsterextremister, rasister, förintelseförnekare eller rätt och slätt sinnessjuka.
När man inte lyckas kleta någon av ovanstående etiketter på vederbörande – som i mitt fall, eftersom det är uppenbart för alla som läst mig och äger mer än tre hjärnceller att jag inte platsar i något av facken ovan – så återstår vanligen bara att antingen hånfullt raljera eller ignorera.
Själv har jag aldrig definierat mig som konspirationsteoretiker, bland annat därför att det ofta inte handlar om konspirationer i ordets rätta bemärkelse. Vanligen kan man hitta beskrivningar från makthavarna själva av vad de ämnar göra om man bara vet var man ska leta. Dessutom är det ju som en av elitisterna själva en gång uttryckte det så att ”det behövs ingen konspiration om man äger tillräckligt mycket makt för att själv sätta alla spelregler”.
Men när så fakta och dokument från makthavarna själva nu presenteras för en hel värld blir det förstås besvärande även för de slumpteoretiker och rabiata ”realister” som inte utvecklat strutsmentaliteten fullt ut, men byggt hela sin världsbild på något som i bästa fall vilar på sandslott och i värsta fall luftslott. För varje år som går tappar nu deras heliga överstepräster, makthannarna och slipsnissarna bland bankirer, politiker och andra allierade, sina masker och byxor i takt med att människor som inte nöjer sig med Herman Lindqvist-historik, kvällspressjournalistik och politikerretorik börjar forska på egen hand för att ta reda på vad det är som egentligen har skett och sker i världen.
För fakta existerar, även om de flesta inte orkar, vill eller pallar ta reda på den och hellre lever efter devisen ”det man inte vet mår man inte illa av”. I sådana fall blir reaktionen snarare som Groucho Marx en gång uttryckte det:
”Kom inte och krångla till saker genom att komma dragandes med fakta.”
Källor:
WikiLeaks
All247News.com
’WikiLeaks exposed US, British govt lies about Iraq casualties’
A Fascist’s Call: Kill Julian Assange (Wiki Leaks) | Glenn Greenwald and Main-Stream Media
Gerald Celente about the Wikileaks on Fox Business 01 Dec 2010
Media Calls for Death of WikiLeaks
Gerald Celente on WikiLeaks – Cablegate
Julian Assange Targeted by US
Noam Chomsky: WikiLeaks Cables Reveal ”Profound Hatred for Democracy on the Part of Our Political Leadership”
Artikel skriven av Michael Delavante, Kriget mot sanningen
