Det är inte helt ovanligt att personer i den äldre åldersgruppen utrycker att de röstar på samma parti år efter år endast för att de alltid röstat på just det partiet. Ett av de enklaste sätten att väva in trygghet i sin vardag är ju att skapa rutiner, göra saker som man tidigare gjort och som man känner sig bekväm i. Att till exempel gå och rösta på samma parti som man gjorde under Sveriges tillväxtfas gör bland annat att man upprepar ett mönster som i sin tur genererar falsk trygghet i form av en repetitiv handling, men även att man identifierar sig som den personen man var då.

Nu har den här gruppen av människor blivit så pass till åren att de antingen ska gå i pension eller redan har gjort, och jag kan ändå ha en viss förståelse för att man vill identifiera sig med den man var för sisådär 45 år sedan. Ung, alert, stark och spänstig, nyfiken på livet och allt som komma skall. Därför är det säkerligen både tryggt och bekvämt att åtminstone ha kvar en sak som gör att man känner igen sig i något, trots att åren går. Att år efter år rösta på samma färg och samma parti, trots att samhällsklimatet och politiken ser helt annorlunda ut idag än vad den gjorde då, är ofta ingenting man tar med i beräkningen.

Dock så finns det större problem i våra beteenden i jakt på dessa falska tryggheter och längtan efter att få känna samhörighet eller identifiera sig med någonting specifikt. Många gånger kan dessa olika former av begäret av att få tillhöra en grupp leda till destruktivitet både för individen själv och nära kära, familj eller ännu längre till så pass stora grupper att den falska tryggheten leder oss in i en kollektiv försämring i samhället. Sedan tidernas begynnelse har vi bevittnat otaliga gånger som massan följt den där ledaren som senare visar sig vara någonting helt annat än vad den först framställde sig som.

Att hitta syndabockar samtidigt som man pekar finger omkring sig och presenterar lösningar som endast fungerar om alla går samman och strider mot de där som gör fel, i stället för att få var och en att inse att förändringen börjar på individnivå, är ett väldigt populärt trick som fungerar i de flesta fall där man vill elda upp folkmassor och höja sig själv till skyarna. Se även på exempelvis sektledare inom religiösa rörelser och församlingar där hundratals människor som tror att de vandrar ljusets väg fogligt svansar efter de som sägs vara upplysta och lärda. Hur många gånger har man inte hört talas om våld, sexuellt utnyttjande, maktmissbruk, massjälvmord, incest och andra bedrövligheter inom dessa religiösa rörelser, där många säkerligen från början någonstans hade en god tanke med det hela som sedan spårade ur på grund av maktgalna individer.

Så fort man hamnar i en större sammankomst eller i en grupp, organisation, rörelse, parti eller kollektiv grundar det sig ofta i att man funnit likasinnade i