Det främsta existentiella hotet mot människan och ekosystemet är inte antropogent orsakade klimatförändringar, utan utarmade och förgiftade jordar och förgiftad industrimat främst baserad på billiga näringsfattiga kolhydrater och industrioljor som gör människor sjuka. Sjukdomar som döljs med livstidsbehandling med farliga kemiska preparat.

Den moderna miljörörelsen föddes år 1962 när marinbiologen Rachel Carson kom ut med sin bok Tyst vår. Hon lyckades måla upp ett skrämmande perspektiv där våra moderna kemiska gifter med DDT i spetsen hotade djurlivet. Tanken att alla fåglar skulle dö och vårarna tystna, var en skräckfylld metafor som fångade människors fantasi. Den fick ett enormt genomslag i opinionen. Miljömedvetenheten ökande och pånyttfödde malthusianismen – tron på att mänsklighetens utveckling kommer att begränsas av resursbrist och miljöförstöring. Det växte fram en stor folklig miljörörelse som till en början dominerades av engagerade idealister och forskare. Den infiltrerades dock ganska snart av politiska vänsteraktivister. De såg mest miljöfrågan som ett lämpligt verktyg för att bekämpa kapitalism och marknadsekonomi.

Det intressanta var att även hyperkapitalisterna – de rika angloamerikanska oligarkerna insåg att man kunde utnyttja människors miljöengagemang som ett verktyg för att driva igenom sin agenda för en ny, av dem själva och deras företag centralstyrd, världsordning (NWO).

För ändamålet bildade man år 1968 bl.a. den nymalthusianska lobbygruppen Romklubben, vars syfte var att skrämma upp opinionen och göra den mer mottaglig för oligarkins planer. År 1972 inför FN:s första stora miljökonferens i Stockholm gav man ut skriften Tillväxtens gränser som tack vare en massiv publicitet (i de av oligarkerna allt mer dominerade medierna) fick ett omåttligt genomslag.

Skriften innehöll bl.a. förutsägelser om en snar brist på en rad viktiga råvaror och man målade upp hur oljan snart skulle ta slut, det som brukar kallas Peak Oil. Utvecklingen senare har visat att skrämselpropagandan i skriften hade fel på snart sagt samtliga punkter. Romklubben nådde trots det sitt mål att lyckas skrämma upp opinionen. Det jämnade marken för senare framstötar för att försöka genomföra NWO-agendan.

De ledande globalisterna insåg att man måste hitta listiga sätt att liera sig med miljörörelsen och få även den att arbeta för en ny överstatlig världsordning. I spetsen för det arbetet satte man sin egen miljöorganisation den nykoloniala Världsnaturfonden – WWF. Man började även på olika sätt pumpa in pengar i andra miljöorganisationer för att sätta dem i ett beroendeförhållande. En som varit mästare på att, på detta sätt, korrumpera ideella organisationer är en av globalisternas ledande figurer multimiljardären George Soros.

Konfrontationen om klimatet
Tjugo år efter Stockholmskonferensen satsade globalisterna hårt på FN:s miljökonferens i Rio. De började där att aktivt implementera sin plan för NWO under rubriken Agenda 21. Som ordförande för FN-konferensen hade man lyckats placera globalismens grand old man David Rockefellers mycket nära handgångne Maurice Strong. Han styrde konferensen med järnhand. Bl.a. vägrade han att samarbeta med den Internationella Handelskammaren (ICC) som näringslivets officiella röst, vilket tidigare varit brukligt inom FN. Han valde självsvåldigt att tillsammans med sin nära vän mångmiljardären Stephan Schmidheiny skapa en helt ny lobbyorganisation som man själva kontrollerade – World Business Council for Sustainable Development (WBCSD) – för att representera det globala storföretagandet.

Enligt principen, ju mer rädsla man skapar, ju större blir bytet, lanserade Romklubben inför FN-konferensen en ny skrämselkampanj. Man valde bl.a. att skrämma med en av människan orsakad klimatkatastrof för att motivera det planerade överstatliga maktövertagandet. Kampanjen presenterades år 1991 genom skriften Den första globala revolutionen. Den blev ur globalisternas synvinkel extremt framgångsrik.

Globalisterna tog bl.a. initiativet till FN:s klimatkommitté IPCC som lanserade en lång rad datorprognoser för klimatet under 2000-talet. Alla visade på en alarmerande global uppvärmning. Med dessa rena skrivbordsprognoser har man fått en hel värld att ägna sig åt en ickefråga – klimatfrågan – i snart 30 år. Och man fick med miljörörelsen på vagnen.

Trots snart 20 år utan någon global uppvärmning och total brist på överensstämmelse mellan skrivbordsmodellerna och verkligheten har globalisterna genom en intensiv propaganda, i av dem själva kontrollerade MSM, lyckats hålla föreställningen om en nära förestående klimatkatastrof vid liv. Nästan hela västvärldens etablissemang inom politik och akademi har ställt upp. Svenska politiker kan inte öppna munnen utan att nämna klimatet, trots att de aldrig riktigt begripit vad de pratar om. Men vad värre är, så har den etablerade miljörörelsen även svalt betet och ägnar nästan hela sin opinionsbildning åt skrämselpropaganda om klimatförändringar som inte inträffar.

De verkligt allvarliga miljöproblemen har lämnats åt sitt öde – vilket är exakt vad den hyperförmögna oligarkin velat åstadkomma. Det är nu fritt fram för de globala företagen att utarma världens jordbruksmarker och sprida livsfarliga gifter, att fiska ut och förgifta världshaven, att prångla ut livsfarliga medicinska preparat som redan är den tredje vanligaste dödsorsaken samt att sälja hälsovådliga livsmedel som orsakat en världsomfattande metabol pandemi, vilken är på väg att ruinera sjukvården. Miljörörelsen lyfter knappast ett finger, den är helt upptagen av propaganda mot ett klimatproblem som ännu inte finns.

Verkliga miljöproblem går under radarn
På detta sätt har oligarkerna och deras globala företags verkligt miljöskadliga verksamheter kunnat gå under radarn. Bilindustrin har i tysthet kunnat gömma utsläppsdata av verkliga föroreningar från sina bilar bakom minskande koldioxidutsläpp. Skövlingen av världens regnskogar fortsätter, delvis i klimatpolitikens namn. Industrijordbruket med alla sina kemikalier, gifter och biologiska manipulationer har kunnat fortsätta sin svårt miljöskadliga och hälsovådliga hantering. Senast i förra veckan avslöjades en förgiftning av industriägg i Nederländerna och Tyskland med gifthalter som var omedelbart toxiska. Senare visar det sig att förgiftningen är långt mer omfattande och nu involverar s