Om den amerikanska allmänheten börjar bli upprörda av missilattacker som dödar ett stort antal civila på bröllopsfester utomlands är det inte helt omöjligt att USA:s regering skulle skylla på bristfälliga ljus i bröllopstårtan. En liknande osannolik förklaring användes för att förklara explosionen av flight TWA 800 utanför Long Island, New York, än så länge så har USA:s allmänhet antingen trott på historien eller ignorerat händelsen.
Om man ser Kristina Borjessons film, TWA Flight 800, så ser man högst övertygande bevis om att passagerarflygplanet fullt med passagerare kraschade som följd av en missilattack som dödade alla ombord.
Ett CIA-propagandavideo visades på amerikanska TV-nätverk som inte stämmer överens med några av de kända fakta, påstår att det inte fanns några missiler och erbjuder ingen teori om vad som egentligen orsakade explosionerna och kraschen i havet.
En mörkläggning av FBI och NTSB (National Transportation Safety Board) var tydlig och omfattande. Den innefattade hot mot vittnen och utredare, manipulering av bevis, falska vittnesmål inför kongressen, censur av rapporter och många brott mot normala protokoll. Några av regeringens egna officiella utredare drog slutsatsen att explosionerna inträffade utanför flygplanet.
De fick dock inte tillåtelse att skriva analyser i sina rapporter, vilket är standard i andra utredningar. Deras rapporter censurerades, och de förbjöds att vittna. Cirka 200 ögonvittnen – människor på marken och i andra plan – varav många beskrev att de såg en eller flera missiler stiga från marken mot flygplanet, censurerades också. Inte ett enda vittne fick vittna vid den offentliga utfrågningen.
Missiltest med vittnen manipulerades
Militären genomförde ett missiltest i närvaro av vittnen i ett försök att bevisa att de inte skulle kunna se missiler eller skulle rapportera felaktigt om vad de såg. Men samtliga vittnen rapporterade att de såg missilerna tydligt. Rapporten om detta test drog motsatt slutsats mot vad som önskades, men regeringen vidarebefordrade ändå den ursprungliga, önskade linjen till media, som rapporterade den utan ifrågasättande.
Fysiska och tekniska bevis pekar på missiler
Utredare tror fortfarande att missiler sänkte planet. Samma sak tror ögonvittnen. Explosivämnesrester i vraket och andra fysiska bevis tyder på missiler. Data från flera olika radar vid tiden för katastrofen visar att delar av planet blåstes av med hastigheter som endast kunde ha orsakats av högexplosiva ämnen – inte av en bränsletanksexplosion. Radardata visar också att planet föll, inte steg. (CIA påstod, utan att erbjuda några bevis, att planet steg upp i himlen medan det exploderade, vilket skulle förklara vittnens rapporter om objekt som steg.) Skadorna på sätena och passagerarna var slumpmässiga, inte värre nära en bränsletank.
Brist på trovärdighet i bränsletankteorin
Inga konkreta bevis presenterades för att en bränsletank exploderade, lika lite som bevisen för andra historiska påståenden, som att USS Maine attackerades av Spanien i Havanna hamn, att Tonkinbuktsincidenten inträffade, eller att Irak hade massförstörelsevapen. Det fanns ingen kabeldragning nära bränsletanken som kunde ha orsakat en explosion, och ingen annan förklaring än ”felaktig kabeldragning” ens föreslogs.
Filmens slutsats
Filmen hävdar att tre missiler sannolikt avfyrades nära Long Islands kust, inklusive minst en från ett fartyg till havs. Den tar dock inte upp frågan om vem som gjorde detta eller varför. Den presenterar däremot bevis för att det hände och att mörkläggningen började omedelbart, med olycksplatsen snabbt avspärrad och bevakad av cirka 1 000 poliser, varav hälften från FBI – ett ovanligt tillvägagångssätt vid en flygplanskrasch.
Spekulationen lutar mot att den amerikanska militären kan ha begått brottet. Var någon på planet ett mål för mord, med andra dödade som en bieffekt? Var det ett teknologitest? Ett misstag? Eller en del av en större plan som aldrig genomfördes? Det är frågor utan svar.
Efterverkningar
Till skillnad från andra nationella tragedier resulterade inte förstörelsen av TWA Flight 800 i en kollektiv hysteri som krävde hämnd. Inga nationer förstördes i rättvisans namn, men inte heller ställdes någon ansvarig.
Medias reaktioner
The New York Times uttrycker uppskattning för filmen och förespråkar en ny utredning men beklagar bristen på en trovärdig enhet som kan utföra en sådan undersökning. The New York Post behandlar filmen seriöst och sammanfattar dess argument utan kritik. Daily News å andra sidan illustrerar självcensur och lydnad inför auktoritet.
Läs mer på globalresearch.ca
