Under en presskonferens på Parklandsjukhuset efter att Kennedy hade dödförklarats bad en av journalisterna doktor Malcom Perry att beskriva såret i Kennedys hals:
”Doktorn, beskriv ingångssåret. Ni tror det kom framifrån, i halsen?”
Doktor Perry svarade:
”Såret visade sig vara ett ingångssår på framsidan av halsen, ja, det är korrekt”.
En av de journalister som intervjuade Perry var Connie Kritzberg på Dallas Times Herald. När Kritzbergs artikel publicerades dagen därpå upptäckte hon till sin förvåning att någon hade lagt till en mening i hennes artikel.
Kritzberg själv hade skrivit:
”Det främre hålet i halsen beskrevs som ett ingångssår. Såret på baksidan av huvudet, det huvudsakliga, var antingen ett utgångs eller perifert utgångssår”. 1
Direkt efter de raderna hade någon annan lagt till en understruken rad som löd:
”En läkare medgav att det var möjligt att det bara var ett sår”.2
Ett påstående som direkt motsade vad Perry och två andra läkare, Kemp och Clark, berättat för henne. När Connie krävde att få veta vem som hade lagt till raderna berättade redaktören att det var FBI3 och hon kunde senare få bekräftat att FBI verkligen hade varit på tidningen. Inte att undra på att Connie flera år senare sa: ”Nu tror jag att tillägget i historien var början på mörkläggningen för allmänheten i Dallas. Ett skott framifrån skulle inte tillåtas”.4
Doktor Perry frågades senare ut av Warrenkommisonens medarbetare Arlen Specter som var minst sagt angelägen att ifrågasätta huruvida det var ett ingångssår och Perry förklarade att han inte kategoriskt kunde säga att så var fallet men att han i alla fall kunde se att såret bara var 3,5 till 4 millimeter stort. Ett så litet sår talar förstås emot att det skulle ha varit ett utgångssår och ballistikexperter på Edgewood Arsenal utförde också experiment som visade att kulor från Oswalds gevär skulle ha orsakat ett utgångssår som var två till tre gånger så stort.
Doktor Perrys observationer bekräftades av doktor Ronald C. Jones, som i sitt vittnesmål inför Warrenkommissionen 1964 beskrev att Kennedy ”hade ett litet sår i mitten av halsen”.5 Jones vittnade dessutom om att presidenten hade ”ett stort sår i högre bakre delen av huvudet”.6 Specter fiskade sen efter huruvida Jones hade erfarenhet av skottskador varpå Jones förklarade att de ofta fick in personer med skottsår och att de ibland hade fyra, fem patienter per natt.7 I en intervju med författaren David Lifton 1983 sa Jones dessutom:
”Om de tog in honom (JFK) hit i dag, skulle jag ändå säga att han sköts framifrån”.8
I en intervju på Larry King show 2003 berättade Jones dessutom följande om sina observationer när Kennedy rullades in:
”Han stirrade. Hans ögon var öppna. Och jag såg aldrig något tecken på liv. Men jag såg ett litet hål i mittlinjen av halsen, strax nedanför struphuvudet, och jag visste att han hade en skada på baksidan av huvudet”.9
Obduktionen på Bethsedas sjukhus
Warrenkommissionen stod nu inför ett dilemma. Samtliga läkarutlåtanden från Parklandsjukhuset pekade på att Kennedy hade träffats av ett eller flera skott framifrån och de kunde backa upp detta med beskrivningar om ett stort gapande sår på baksidan av hans huvud som indikerade att han hade skjutits just framifrån. Nu gällde det för makteliten att se till att de läkare som utförde obduktionen presenterade en mer ”lämplig” version.
Man såg därför till att välja en läkare som aldrig hade utfört en obduktion av en skottskadad kropp, doktor James Humes, och snart skulle en sällan skådad och synnerligen bisarr cirkus ta sin början. Humes lyckades inte bara påstå att kulan hade gått in i bakhuvudet och sen ut genom högra delen av skallen på Kennedy. Han lyckades dessutom missa ett av skottsåren samt bränna upp sina anteckningar från obduktionen.
Detta var dock bara en bråkdel av de uppseendeväckande saker som skedde. Richard Lipsey var 1963 assistent till general Wehle, mannen som basade över Washingtons militära distrikt. Efter mordet blev det Lipseys uppgift att transportera Kennedys kropp från Andrews Air Force Base till Bethesda Naval Hospital för obduktion. När Lipsey vittnade gjorde han ett sensationellt avslöjande som ”otroligt” nog passerade obemärkt av kommittén. Lipsey beskrev hur ett ”fejkad likkista” körts upp till framsidan av sjukhuset tillsammans med Jackie och att kistan som innehöll JFKs kropp hade transporterats till baksidan av bårhuset.
Författaren David Lifton skrev om detta i sin bok ”Best Evidence” 1981 där han hävdade att Kennedys kropp hade bearbetats innan den fördes till Washington. Vid tiden för Kennedys död var Lifton en 24-årig UCLA-elev och studerade till civilingenjör. Liftons mål var att bli en del i Kennedys plan att sätta en människa på månen och under nätterna arbetade han som dataingenjör på nordamerikanska Aviation som då var huvudentreprenör för Apollos rymdprogram.
Efter att ha bevistat en lektion om Kennedymordet av Mark Lane kom Lifton att ägna årtionden till att forska och försöka ta reda på vad som egentligen hade skett i Dallas och i synnerhet vad som hade hänt med Kennedys kropp. Lifton visste att bilderna på Kennedy som publicerats i LIFE magazine visades i fel ordning och när han bevistade en föreläsning av förre CIA-chefen Allen Dulles 1967 påtalade han också detta faktum, varpå Dulles avvisande svarade: ”Nej, huvudet kastade inte bakåt”. ”Jo, det gjorde det”, sa Lifton”, men Dulles envisades och replikerade: ”Nej, unge man, huvudet kastades inte bakåt”.10
Detta trots att Dulles hade sett Zapruderfilmen och mycket väl visste att Kennedys huvud kastades bakåt. Efter att Lifton kommit över och läst en rapport från de båda FBI-agenterna Siebert och O’Neill som deltog vid obduktionen av Kennedy och gjorde anteckningar om allt de observerat insåg han att deras rapport bevisade att kirurgiska ingrepp gjorts på Kennedys kropp före Bethseda. Sibert och O´Neill hade inte bara skrivit att det var ”uppenbart att en trakeotomi hade utförts”, vilket bevisligen var något som skett på Parklands sjukhus i Dallas, de båda FBI-agenterna påtalade dessutom att det hade gjorts en ”operation av huvudområdet, nämligen, på toppen av skallen”11 vilket definitivt inte hade skett på Parklandsjukhuset.
Eftersom Lifton visste att ingen huvudoperation utförts på Kennedy i Dallas förstod han att en ”medicinsk förfalskning”12 av hans kropp måste ha skett någon gång mellan färden från Parkland till framkomsten på Bethsedasjukhuset. Lifton drog även slutsatsen att Kennedy skjutits i huvudet framifrån och inte från sjätte våningen på skolbokslagret som kommissionen påstod. Kistan som fördes ombord på Air Force One med Jackie var en tung bronskista med handtag, medan den som Kennedy anlänt i vid ankomsten till Betsedha var en enkel grå kista.
Lifton menade att Kennedys kropp hade flyttats från kistan ombord på Air Force One och förmodligen placerats i bagageutrymmet inför resan till Andrews Air Force Base utanför Washington och sen tagits ombord på en helikopter och flugits till Walter Reeds sjukhus fem minuter därifrån.13 Den hade enligt Lifton sen ändrats kirurgiskt före ankomsten till Bethesda för att dölja hur Kennedy hade mördats. Kulor hade tagits bort och sår lagts till eller ändrats för att indikera att Kennedy blivit skjuten bakifrån, menade Lifton.
Efter att Lifton fått jobb hos Warrenkommissionen förre medarbetare Wesley Liebler gick han in på dennes kontor och visade upp Sieberts och O’Neills rapport. Liebler granskade den och vände sig sen till Lifton med orden: ”Du inser vad du har här va? Det här är nya bevis”.14 Efter avslag från över tjugo förläggare gick till slut Macmillan Publishings förlag med på att ge ut Liftons bok. Först anlitade man dock en advokatbyrå, en rättsläkare och en neurokirurg för att kontrollera de kontroversiella påståendena i verket.
Eftersom ingen av experterna kunde vederlägga de nya bevisen gavs boken ut och blev sen en stor bestseller, trots att knähundarna i pressen gjort sitt bästa för att såga den. Omdömen som ”ett chockerande hopkok”, ”befängt” och ”brott mot varje lag och sunt förnuft”,15 fyllde tidningarna. Både CBS ”60 Minutes”, ABC:s ”20/20” och NBC:s First Camera undersökte Liftons avhandling men ville sen inte sända sina resultat.16
Den vakne läsaren har förstås redan gissat varför:
De kunde inte motbevisa Liftons påståenden.
Kritiken av Liftons bok i Los Angeles Times Book Review var närmast tragikomisk i sin enfald:
”Vem bryr sig egentligen? Att få fram sanningen kommer inte att återuppväcka JFK”.17
Lyckligtvis fanns det undantag. Lester Bernstein, då redaktör för Newsweek, sa ärligt: ”Allt vi fann verkade bekräfta avhandlingen”18 och Orlando Sentinel Star jämförde Liftons bok med William L. Shirers stora verk ”Det tredje rikets uppgång och fall”. Andra beskrev Liftons arbete som ”minutiöst detaljerat, metodiskt och väldokumenterat”.19
Fortsättning följer …
Michael Delavante, Mordet på President Kennedy – Del 4
Källor:
- Dealey Plaza Echo, Volume 1, Issue 3. Current Section: A Personal Story: Report the Death of a President, by Connie Kritzberg. (sidan 15)
- Dealey Plaza Echo, Volume 1, Issue 3. Current Section: A Personal Story: Report the Death of a President, by Connie Kritzberg. (sidan 15)
- Dealey Plaza Echo, Volume 1, Issue 3. Current Section: A Personal Story: Report the Death of a President, by Connie Kritzberg. (sidan 16)
- Dealey Plaza Echo, Volume 1, Issue 3. Current Section: A Personal Story: Report the Death of a President, by Connie Kritzberg. (sidan 16)
- Warren Commission Hearings, Volume VI, Dr. Ronald C. Jones, (sidan 53)
- Warren Commission Hearings, Volume VI, Dr. Ronald C. Jones, (sidan 54)
- Warren Commission Hearings, Volume VI, Dr. Ronald C. Jones, (sidan 56)
- David S. Lifton, ”Best Evidence”, New York, Carroll and Graf Publishers, Inc. 1988, (sidan 705)
- CNN LARRY KING LIVE. Interview With Three Doctors Who Treated JFK the Day He Was Shot. Aired December 23, 2003
- Blackop Radio. Show #599b October 11th, 2012. Pat Valentino & Chris La May.
11. David S.Lifton, ”Best evidence: disguise and deception in the assassination of John F. Kennedy”, Macmillan Publishing, 1981, (sidan 172) Se även: Richard H. Popkin, ”The Second Oswald”, Boson Books, 2008. (sidan 75)
- David S.Lifton, ”Best evidence: disguise and deception in the assassination of John F. Kennedy”, Macmillan, 1980, (sidan 336)
- David Lifton, ”Best Evidence”, (sid. 681-82, 701-2)
- Blackop Radio. Show #599b October 11th, 2012. Pat Valentino & Chris La May.
- His J.F.K. Obsession : For David Lifton, the Assassination Is a Labyrinth Without End November 20, 1988|LEE GREEN.
- His J.F.K. Obsession : For David Lifton, the Assassination Is a Labyrinth Without End November 20, 1988|LEE GREEN.
- His J.F.K. Obsession : For David Lifton, the Assassination Is a Labyrinth Without End November 20, 1988|LEE GREEN.
- His J.F.K. Obsession : For David Lifton, the Assassination Is a Labyrinth Without End November 20, 1988|LEE GREEN.
- His J.F.K. Obsession: For David Lifton, the Assassination Is a Labyrinth Without End November 20, 1988|LEE GREEN.