Jag är tyvärr får ung för att minnas tiden innan internet och datorer gjorde intrång i våra svenska hem. Jag var runt 10 år när min pappa kom hem med en dator för första gången och snart hade vi, precis som de allra flesta, även tillgång till internet. På den tiden var det nytt, häftigt och coolt. Vem hade kunnat ana vilka följder denna uppfinning skulle ge?

Jag har alltså aldrig upplevt, eller i varje fall inte kunnat minnas, hur man delat information sinsemellan utan hjälp av internet. Bibliotek, artiklar, böcker, föreläsningar, kurser, tidningsannonser, telefonsamtal, brev och fysiska samtal var sättet att få reda på, dela och sprida information fram till mitten av 90-talet. Visst, informationen kanske inte flödade lika snabbt då som den gör idag, men jag tror ändå någonstans att dåtidens typ av informationsutbyte gjorde att samhället på ett sätt blev mer nyanserat. Inte bara för att man då aktivt var tvungen att leta upp informationskällor som matchade det man sökte efter, men även för att olika typer utav information fanns på olika platser, i olika miljöer och bland olika människor.

Idag matas vi alla med en viss typ av information, från en och samma källa och på likadant vis överallt. De stora techjättarna och mainstreammedia världen över upprepar samma sak, om och om igen och det blir ofta svårt för oss att aktivt behöva söka efter en viss typ av information. Vissa anser ju att de inte ens behöver söka, då ”sanningen” presenteras klart och tydligt framför dem. Detta är inte bara vilseledande utan även farligt, då till exempel de sökmotorer vi använder presenterar information som antingen är kopplad till vår befintliga algoritm eller den information som hamnar längst upp i sökfältet baserat på vem som med fetast plånbok köpt sig till platsen.

Och det som är mest skrämmande är att så många inte verkar förstå detta utan tror att information bara kan komma från en och samma källa och att det som kablas ut i nyheterna är den enda sanningen.

Vi är alldeles för upptagna, stressade, pressade och rädda för att ens orka med att aktivt söka upp information, forska, undersöka och kartlägga saker själva. Internet, smartphones, sociala medier och mainstreammedia har med sina virtuella blinkande reklampelare lockat bort oss från att själva var nyfikna och intresserade av att gräva djupare i saker och ting.

Vi börjar genom detta även gå mot att nästintill hela länder ska ha en och samma åsikt, och är du oliktänkande, ja då är du ju konspirationsteoretiker. Foliehatt. Korkad. En sån som går på konstiga teorier du sett i någon alternativ dokumentär på Youtube. Trots att du kan komma med relevanta argument, artiklar, forskningsbaserad statistik och fakta viftas du och dina åsikter bort för det du säger går inte i samma linje som det som sägs och skrivs i mainstreammedia.

För att ge perspektiv, tänk så här: Om jag går till biblioteket och lånar böcker om ett visst ämne, säg näringslära, och sedan träffar någon som läst om just näringslära i andra böcker, skriven av andra författare eller varit på en föreläsning där en kostrådgivare eller annan kunnig person berättat om sin syn på just näringslära, men att våra åsikter och det vi läst skiljer sig åt. Om vi sätter oss ner och diskuterar och kommer fram till att ”Oj, här skiljer sig våra tankar åt, jag tycker si men denne tycker så – vad gör vi då?” Vettigast är att antingen vara ense om att vara oense, men även att ta i beaktning vad det är för böcker man läst, vilken bakgrund författaren eller föreläsaren har, vilken fakta man kan presentera, vilken forskning som gjorts, osv. Att börja bråka och peka finger och säga att den andre är korkad och har fel för att den inte tänker samma som du är väl det sista man gör i alla fall.

Trots att jag inte kan minnas hur en värld utan internet som informationsdelande verktyg, kan jag däremot minnas tiden före smartphones intåg i den västerländska människans liv. Hur vi pratade med varandra, satt och läste tidningar i väntrummet, åkte tåg med en bok i handen, satte på radion till morgonkaffet, köpte biljetter till föreläsningar och gick till biblioteket eller bokhandeln.

Nu kan vi inte ens sitta och beskåda omgivningen i tystnad i väntan på något. Vår smartphone är alltid där, lurarna är ofta ipluggade. Likt zombies med död blick stirrar vi konstant ner på vår skärm med fingret automatiskt scrollandes över den blanka ytan. Vi scrollar, scrollar och scrollar men ser inget nytt. Dag in och dag ut är det samma flöde vi får upp, samma nyheter, samma information – samma som igår, samma som imorgon. Din granne och du delar samma nyhetsflöde, trots att ni kanske inte ens är ett dugg lika.

Nyheter och information som skaver lite eller inte passar in tas numera enkelt bort. Censureras. Det kallas så fint för ”fact-checking”, någon annan ser över om informationen som kablas ut är korrekt. För man vill ju inte ge ut falsk information, nej gud nej, det kan ju vara farligt att läsa någonting som inte är sant. För det finns ju bara en sanning. Eller?

Vår smartphone visar oss numera det som är sant. Tech-jättarna och mainstreammedia justerar och korrigerar våra informationsflöden och med hjälp av sociala medier blir det enkelt för oss att veta vad vi ska göra, hur vi ska tänka, vad vi ska tycka. Vem vi ska heja på och vem vi inte ska heja på. Ena dagen är det okej att samlas flera tusentals för att demonstrera för en viss typ av sanning och den stora massan står och hejar på. Men nästa dag är det inte okej att samlas i mindre skala för att demonstrera för en annan typ av sanning, för det finns bara en sanning och massmedia är snälla och hjälper till med att få oss att förstå vad som är rätt och fel.

Det är inte längre nyhetsrapportering och informationsutbyte vi ser. Det är masshypnos och hetsjakt, förtal till och med.

Hur kan det ha blivit så här? När vi som vill ha frihet och sanning till alla människor världen över helt plötsligt får ta emot hat, aggression och smutskastning från de som påstår sig vara snälla och goda? Sitter vi alla inte i samma båt? Kämpar vi alla inte för samma sak?

I en värld av information är okunskap ett val. Jag sitter sällan med min smartphone längre. Jag har återgått till böcker och noggrant utvalda artiklar, uppsatser, dokumentärer och kunskapshöjande informationsutbyte, samt fysiska möten med mina medmänniskor. Jag rekommenderar er alla att göra detsamma.

Martin Nilsson, Nyhetsrapportering eller masshypnos?

SKARPT Hemsida
SKARPT Youtube
Instagram
SKARPT Podcast

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här