Ännu ett år har passerat. 2021, som redan nu tycks ha gått till historien på så många olika sätt, lider mot sitt slut och snart är 2022 här. 2021 var året då mycket förändrades, både utom och inom oss. Vissa har kanske genomgått större transformationer än andra, men det vi alla säkerligen kan vara överens om är att de förändringar som skett detta år kommer ha stor inverkan och betydelse för de nästkommande åren. För 2021 var året då våra tankar, uppfattningar och trosföreställningar om världen runtomkring oss kom till en rejäl vändpunkt. Saker och ting föll på plats, pusselbitarna fördes närmare varandra och det korrupta system som vi länge vetat om att vi lever i började öppet visa sitt sanna jag.

Jag är egentligen ingen som tycker om att blicka tillbaka eller fundera över det som varit. Ibland kan jag till och med känna mig uppgiven när jag tänker på den personen jag var för ett år sedan, hur mycket sämre den var än den jag är idag, för jag vet att den jag är idag, i detta nu, är den bästa versionen av mig jag någonsin har varit. För ett år sedan var jag 365 dagar sämre än vad jag är idag. Men om ytterligare 365 dagar kommer jag vara 365 gånger bättre än nu.

I Sverige avslutar vi året på ungefär samma sätt som vi började det – med skrämselpropaganda, restriktioner och begränsad rörelsefrihet. Politiker och mainstreammedia basunerar ut hur farliga diverse virusvarianter är och tröstar den skrämda fårskocken med att om de bara gör som de blir tillsagda kommer allt bli bra igen. Enda skillnaden mellan december 2020 och december 2021 är att en stor del av befolkningen proppat i sig, inte bara en, utan två, och vissa även tre, doser av en tidigare icke-beprövad medicinsk injektion. Det är inte ofta det händer! Större delen av befolkningen har även gått och testat sig stup i kvarten, både på vårdcentraler och hemma, isolerat sig från omvärlden, sjukskrivit sig, VAB:at och haft sig med det ena och det andra. Uschiamej vilket hemskt och sjukdomsfyllt år det varit! Ja, jag har vare sig varit sjuk i någon sjukdom, heller inte testat mig för något virus eller injicerat mig med kemiskt framställt fabrikat med högst oklar innehållsförteckning.

Men vad vet jag! Jag är ju bara en foliehatt med mina hälsosamma vardagsrutiner, en sån där hurtig jävel som är ute och går varje dag, får frisk luft och solljus, äter ren och närodlad mat, utesluter alkohol, socker, tobaks- och nikotinprodukter ur mitt liv, jobbar med det jag brinner för, söker reda på fakta utanför bruset, umgås med likasinnade och lever varje dag till fullo. Jag äger inte ens en TV, lyssnar aldrig på radio eller tittar på nyheter. Så vad vet jag?

2021 har varit året då alla även plötsligt blivit experter på det ena och det andra. Läkemedel, smittspårning och statistik har varvats med sjukdom och död som kablats ut och pumpat befolkningen fulla tills det sprutar ur öronen på dem, tillsammans med trippla doser av vaccin. Vaccin, vaccin, vaccin. Räddningen! Oh, denna Gud som kommit till oss och som vi knäböjer för bortsett från våra marionettdockor till makthavare. 2021 har varit året då relationer med nära och kära ställts på sin spets. Utfrysning, mobbing och segregation i vardagslivet varvat med medicinsk apartheid, brott mot mänskliga fri- och rättigheter och överstridande av patient- och sekretesslag på samhällsnivå. Det är en galen värld vi lever i och detta har varit ett galet år.

Jag brukar inte ge mig in i debatten kring vaccin då jag finner den högst ointressant, men i och med min sista krönika för i år vill jag nu, innan vi knyter ihop säcken så att säga, komma till tals med några avslutande ord kring denna oändliga debatt. Aldrig i mänsklighetens historia har vi någonsin kunnat möta efterfrågan på en enda produkt på så kort tid. Se bara på exempelvis medel mot mask i magen till barn – vartenda år är det samma visa på varje apotek runtom i landet. ”Nej tyvärr, den är slut,” eller ”Nej dessvärre är den slut hos leverantör, vi vet inte när vi får in den igen,” eller ”Den måste skrivas ut på recept av läkare.” Två små tabletter för mask i magen som barn, tillsammans med löss och magsjuka, får vartendaste år när det börjar dagis och skola på höstkanten.

Likadant är det när det kommer till andra produkter som t ex iPhone eller Playstation – så fort en ny version släpps står kunderna på kö och väntelistorna är så långa att tillverkarna inte hinner med. Att man då kan tillgodose större delar av hela världens befolkning med, inte bara en, utan tre injektioner av ett vaccin per person under ett års tid, som precis sägs ha utvecklats och producerats borde ringa varningsklockor till och med i den sovande Svenssons öron.

Någonting som också varit på tapeten under 2021 inom de mer alternativa kretsarna är så kallad ”kontrollerad opposition”, ett uttryck man slänger sig med till både höger och vänster så fort en persons åsikt inte riktigt stämmer överens med de övriga inom kretsen. För visst är det så att det även finns ett officiellt narrativ inom den alternativa sfären och den självutnämnda vakna befolkningen i vårat avlånga land, och om du inte tycker och tänker som den massan så är du säkerligen kontrollerad opposition. Nej. Detta är ingen fartfylld Hollywoodfilm där den ene och den andre har strålkastarna på sig och är superhjälte eller huvudrollsinnehavare. Så viktiga är vi faktiskt inte, även om det hade varit spännande att vara det.

Jag har själv blivit kallad kontrollerad opposition bara för att jag anser att otaliga manifestationer och demonstrationer på gator och torg skapar inflation och inte får den genomslagskraft man önskar. Det blir för spretigt, svenskarna skulle i sådana fall behöva större grupper likt de vi ser i andra delar av Europa. Men som alltid är Sverige mellanmjölk. Så bara för att jag är av en annan åsikt och inte deltar i manifestationer eller demonstrationer så är jag kontrollerad opposition. Alternativa och vakna svenskar är alltså precis lika stängda för andras åsikter som mainstreamfolket är – tycker man annorlunda så är man farlig. De där två, tre sanningarna som tillåts bland fårskocken finns i andra former även inom Sveriges alternativa forum.

Att summera detta händelserika och uppochnervända år i endast några få stycken går inte, men några rader fick jag ändå ihop. Men det som är viktigt för mig i slutändan är inte vad som skett därute, utan vad som skett härinne, i mig. Jag har kommit underfund med att det faktiskt bara är jag som kan skapa min egen verklighet och att det endast är jag som bestämmer hur mitt liv ska se ut.  Just detta synsätt kommer att prägla stora delar av min livsstil under 2022.

Så vad tycker jag att vi alla bör ta med oss in i nästa år? Det viktigaste tror jag är att se om sitt eget hus. Rannsaka sig själv och sina värderingar, sina vardagsrutiner, sitt arbete, sina drömmar, visioner och planer i livet. Istället för att möblera om eller byta tapet kanske man bör se efter i källaren om grunden behöver rustas upp eller dräneras innan man fortsätter sin renovering i de övre rummen. För vad hjälper plakat och slagord på demonstrationer om du ändå vid dagens slut knäcker en bärs i soffan framför TVn och klagar på ditt jobb och dina sovande polare, samtidigt som du trycker i dig socker och skräpmat och tänder en cigg? Den verkliga förändringen sker inom dig och det är först när grunden är stabil som det riktiga arbetet utåt kan börja ske. Som min fru Sandra brukar säga: Du kan inte stå och hata på Babylon för att sedan gå och konsumera Babylons gift.

Men vad vet jag? Jag är väl ändå