Teknokratirörelsen på 1930-talet, som hade en dominerande ställning i Kanada och USA, tycks i hög grad ha påverkat mycket av den grundläggande ideologin hos Världsekonomiskt forum (WEF), som växte fram i början av 1970-talet.
WEF:s politik har anammats av många av världens mest inflytelserika organisationer, och den nära relationen till FN:s organisationer är särskilt betydelsefull i detta sammanhang.
Ett tydligt exempel på detta är det strategiska partnerskapsavtal som undertecknades 2019 mellan de två organisationerna för att genomföra Agenda 2030 och dess mål för hållbar utveckling (SDG).
Detta avtal underlättar för företagsintressen att manipulera FN och driver utvecklingen mot en alltmer auktoritär och privatkontrollerad form av global styrning.
Professor Michel Chossudovskys artikel, som hänvisar till ”Cyber Polygon”, behandlar WEF:s simulering från 2020 om hotet från cyberterroristattacker och hur sådana attacker ska hanteras.
Denna simulering följer på tidigare initiativ från WEF, såsom Event 201-simuleringen från 2019 av en världsomspännande pandemi, som märkligt nog (eller kanske inte) följdes av covid-19-fiaskot.
Samordnade åtgärder från internationella organisationer och privata kapitalintressen resulterade i en nästan hundraprocentig global uppslutning kring berättelsen om covid-19, den ökända ”Lock Step”-reaktionen, som nu kopplas till enorma förluster och skador på människors liv och försörjningsmöjligheter.
Så till saken.
Det verkar ganska uppenbart att WEF, efter att ha drivit på för en ökad spridning och integration av digitala nätverk och allt vad det innebär, förser sig självt och sina samarbetspartner med alla tillgängliga kontrollmekanismer för att manipulera världens befolkningar.
Vi ser detta genom det påskyndade införandet av övervakningssystem, den ökande användningen av smarta enheter samt kontrollen och censuren av kommunikationskanaler, inklusive medier och interaktioner på internet med mera.
Det ökande beroendet av artificiell intelligens (AI) är uppenbarligen ett användbart verktyg för att bidra till att framtvinga lydnad, även om allt fler frågor väcks om dess potentiellt skadliga konsekvenser.
De sofistikerade resurser som står till makthavarnas förfogande, inklusive möjligheten att rekrytera och belöna de mest tekniskt kunniga personerna för att utveckla och genomföra kontrollmetoder, skulle ge dem ett betydande försprång när det gäller att använda dessa metoder för vilken agenda de än vill främja.
Bin Ladins geniale sonson, som sitter i sin sönderbombade grotta, skulle mycket väl kunna lyckas ta sig förbi säkerhetsprotokollen i ytterst känsliga kontrollsystem och orsaka kaos. Risken att någon unge på sin mammas vind skulle kunna göra samma sak mellan tuggorna av sin sista FatMac-hamburgare är naturligtvis också en möjlighet. Men realistiskt sett bleknar deras chanser att lyckas till obetydlighet jämfört med makthavarnas kapacitet.
Det är sannolikt att statliga myndigheter och företagsorganisationer gillrar fällor för att identifiera användbara ”hackare” och rekrytera dem, eller åtminstone oskadliggöra de mer problematiska, så omfattande är de internationella organisationernas räckvidd.
Om det finns ett verkligt hot från ”oberoende” grupper, är det då inte rimligt att anta att den samlade intellektuella kapaciteten hos de berörda nationerna skulle kunna motverka det, om det verkligen fanns en vilja att göra det?
Att inte motverka hotet, eller att endast göra begränsat motstånd mot det, skulle skapa enorma möjligheter till kontroll och skuldförskjutning, med allt vad det innebär, inklusive falsk flagg-operationer av samma slag som händelserna den 11 september 2001!
Jag drar därför slutsatsen, genom att framföra hypotesen att även om risken för cyberterrorism är verklig, kan den hanteras av och användas för att tjäna intressena hos dem som vill kontrollera oss.
Vilket oerhört användbart verktyg för dem att skapa fortsatt global panik och rädsla genom att ha möjlighet att slå AV och PÅ alla de resurser som vi är beroende av, och därefter kunna utforma sin politik utifrån hur vi reagerar.
Ingen eftergivenhet inför tvång!
globalresearch.ca, Teknokratirörelsen och World Economic Forum
