Tolerera inte mord, förtryck, orättvisor och slavhandel för att ni vill framstå som humana och förstående

På tal om socioekonomiska faktorer som får ungdomar att välja ett kriminellt liv i brottslighet. En vanlig aktivitet som dessa människor tydligen ägnar sig åt och slösar sina pengar på är att köpa dyra märkeskläder, klubba och bränna pengar på dyra restauranger, hyra eskorter och prostituerade och ”bjuda grabbarna” på både lite god mat och kostnadsfri tillfredsställelse med tillfälliga slavinnor.

Det är dessa ungdomar det svenska samhället tippar på tå för och undviker att syna och konfrontera. Det är dessa människor som gör landet osäkert och kör ner ett tidigare stabilt och internationellt respekterat land ner in i avgrunden.

Medans majoriteten av landets medborgare dagligen kämpar för sitt levebröd så förstör dessa privilegierade och omogna element med ohämmade egon själva fundamentet som gjort Sverige till det den en gång varit känd för.

Det svenska folkets enorma och omättliga behov av godhetssignalering och behovet att framstå som världens mest förstående och toleranta folk kan kosta dom själva landet.
Ibland undrar jag om det inte bara handlar om ren feghet och inte om denna viljan att förstå som så gärna framhålls.

Att stoppa någon som förstör för sig själv och samhället i stort och se till att den rent praktiskt inte kan göra det är det enda snälla för någon som inte känner till sitt eget bästa.

Att vara passiv, förstående och tillåtande i ett självskadebeteende som nu förtrycker och förstör omgivningen på samhällsnivå inte godhet utan snarare avsaknad av självrespekt och respekt för mänskliga rättigheter.

Att känna sig trygg i ett land är nämligen en mänsklig rättighet enligt Genèvekonventionen.

Tycker ni att Sverige nu fullgör denna förväntade rättighet för sina medborgare?

Har inte den konstruktiva och arbetsamma majoriteten i Sverige en mänsklig rättighet att få känna sig trygga i det svenska samhället?

Skall vi behöva få hjälp från Amnesty International för att få denna mänskliga rättighet tillgodosedd?

Eller skall våra barn behöva gå till skolan med skottsäkra västar för att några skall terrorisera samhället för att sedan leva ut sina ohämmade lustar med inhyrda slavinnor?

Var är alla feminister här? Alla som så kallat bryr sig om barn?

Jo 100 kronors donationen till Unicef är fin gest men hallå det är kvinnor och barn som är utsatta här hemma!

Hur många mord och sprängningar per dag behövs det innan Sverige de-facto kan betraktas vara i ett lågintensivt inbördeskrig?

2 Mord per dag?
2 sprängningar i veckan?
5, 8, 12?
När räcker det?

Man skall inte behöva poängtera sådana självklarheter men tyvärr så känns det välbehövligt. Polisen vet exakt vilka dessa element är. Det enda de behöver från oss är att ge dom tillåtelse att göra det som göras bör.

Men så länge vi fastnar i val av ord och begrepp för att beskriva denna demolering av tryggheten och stabiliteten av Sverige så medverkar vi indirekt att detta fortsätter.

Varför? Var är logiken?
Var är nyttan?
Vem vinner på detta och vad exakt är vinsten?

Och hur gott är ett folk egentligen om de låter de skötsamma och hårt arbetande majoriteten förtryckas av en ohämmad privilegierad minoritet?

I vilken godhetsbok är detta gott?

I vilken värld är detta normalt?

Denna fråga handlar inte om härkomst, etnicitet, ras eller religion eller ens om politik och ideologi.

Detta är ytterst en fråga som egentligen bara handlar om människan.

Detta handlar om alla de skötsamma människor i detta land av alla etniciteter, religioner, livsåskådningar, raser och politiska och ideologiska åsikter som nu kollektivt förtrycks av en privilegierad och ohämmad minoritet.

En liten hänsynslös minoritet som fullständigt struntar i moral, etik, respekten för mänskligt liv, mänskliga värden och inte minst våra kollektiva mänskliga rättigheter.

Detta handlar ytterst om gott och ont.

Rättvisa och orättvisa.

Frihet och slaveri.

I Sverige – idag.

Det handlar om en kontinuerlig eskalering av de-facto terrorisering av landets medborgare, landets organisationer och intuitioner.

Det handlar om samhällets skyldighet att trygga sina medborgares kollektiva mänskliga rättigheter.

Varken mer eller mindre.

Det handlar om integriteten och skyddet för landets stabilitet, landets instruktioner och de funktioner som gör en stat och ett land till en suverän och fungerande demokrati.

Ett land vars institutioner är infiltrerade och vars integritet inte är säkrad och där våldsmonopolet inte längre ägs av dess polis och rättsväsende så är per definition inte längre en demokrati.

Vikten av transparensen och integriteten i en stats institutioner och organ är så central att det i grunden säkrar självaste landets existens.

Utan detta i behåll kommer vi slutligen bara ha ett tomt skal kvar.

En historia om ett en gång tryggt och säkert land i norr som människor brukade fly till från andra sidan jordklotet för att få kunna känna sig säkra.

Kan vi helt ärligt säga att det Sverige vi lever i nu?

Tolerera inte mord, förtryck, orättvisor och slavhandel för att ni vill framstå som humana och förstående