Irak är förstasidesnyheter igen. Och återigen är bilden som presenteras för oss via västmedia en blandning av halvsanningar, lögner, desinformation och propaganda. Massmedia berättar inte att USA stöder båda sidor i Irak-konflikten. Washington stöder officiellt den Irakiska shiitiska regeringen, medan man samtidigt i hemlighet tränar, beväpnar och finansierar den sunni-islamistiska staten i Irak och Syrien (ISIS). Att stödja inflödet av terroristbrigader i Irak är lika med utländsk aggression, men massmedia berättar för dig att Obama-administrationen är ”oroade” över terroristernas handlingar.

Den officiella historien i amerikansk och merparten av västerländsk massmedia är att den aktuella situationen har orsakats av ”tillbakadragandet” som avslutades i december 2011 (mer än 200 amerikanska soldater och militärrådgivare är dock kvar i Irak). Denna beskrivning av händelseförloppet som skyller oroligheterna på det amerikanska tillbakadragandet gör ingen koppling mellan den amerikanska invasionen 2003 och ockupationen som följde. Den ignorerar också dödspatrullerna som tränats av amerikanska rådgivare i Irak i efter invasionen och som utgör hjärtat i det aktuella kaoset.

Som vanligt vill massmedia inte att du ska förstå vad som pågår. Dess mål är att skapa intryck och åsikter genom att skapa en världssyn som tjänar mäktiga intressen. På grund av detta säger de att det är ett inbördeskrig.

Vad som pågår är en process av ”konstruktivt kaos”, skapat av väst. Destabiliseringen av Irak och dess fragmentering har planerats för länge sedan och är del av den ”angloamerikansk-israeliska ’militära vägbeskrivningen’ i Mellanöstern”, vilken förklaras i följande artikel:

”Projektet, som har varit i planeringsstadiet i många år, består i att skapa en båge av instabilitet, kaos och våld som sträcker sig ut från Libanon, Palestina och Syrien till Irak, persiska viken och gränserna till det NATO-kontrollerade Afghanistan.

Det ”nya Mellanöstern”-projektet introducerades officiellt av Washington och Tel Aviv i förväntningen att Libanon skulle vara en nyckelpunkt för att styra om hela Mellanöstern och därigenom frigöra krafterna i ett ”kontrollerat kaos.” Detta ”konstruktiva kaos” – som skapar grogrund för våld och krigföring i regionen – skulle i sin tur användas för att USA, Storbritannien och Israel kan rita om kartan över Mellanöstern i enlighet med sina geostrategiska behov och mål. …

Omritandet och uppdelandet av Mellanöstern från östra medelhavsstränderna i Libanon och Syrien till Anatolien (mindre Asien), Arabiska halvön, persiska viken och den iranska högplatån, svarar mot övergripande ekonomiska, strategiska och militära målsättningar, vilka är del av en långvarig angloamerikansk och israelisk agenda i regionen…

Ett bredare krig i Mellanöstern kan resultera i omdragna gränser som är strategiskt gynnsamma för angloamerikanska och israeliska intressen…

Försöken att medvetet skapa motsättningar mellan de olika etnisk-kulturella och religiösa grupperna i Mellanöstern har varit systematiska. De är i själva verket del av en noggrant designad hemlig underrättelseagenda.

Än mer illavarslande är att många Mellanösternregeringar, som Saudiarabien, stöder Washington i att skapa splittring mellan Mellanösterns befolkningar. Det slutgiltiga målet är att försvaga motståndsrörelsen mot främmande ockupation genom en ”söndra och härska-strategi” som tjänar angloamerikanska och israeliska intressen i regionen.” (Mahdi Darius Nzemroaya, Plans for Redrawing the Middle East: The Project for a ”New Middle East”, november 2006)

Även om söndra och härska-strategin inte är ny så fungerar den fortfarande tack vare rökridåerna som läggs ut av media.

Skapandet av inbördeskrig är det bästa sättet att dela ett land i flera territorier. Det fungerade på Balkan och det är väldokumenterat att etniska motsättningar användes och utnyttjades för att förstöra Jugoslavien och dela in det i sju separata enheter.

Idag ser vi klart en balkanisering av Irak med hjälp av det imperiska favoritverktyget, nämligen beväpnade miliser, som hänvisas till som pro-demokratisk opposition eller som terrorister beroende på sammanhanget och rollen de får spela i det kollektiva medvetandet.

Västmedia och regeringsrepresentanter definierar dem inte efter vilka de är, utan efter vilka de käm