Upprorets vindar sveper över Mellanöstern där befolkningen länge levt under brutal diktatur. Det är dock ingen tillfällighet att demokratin lyst med sin frånvaro i regionen. Precis som den kände samhällsdebattören Noam Chomsky mycket riktigt påpekar så har länder som USA, Frankrike och Storbritannien alltid stöttat radikala islamistiska grupper för att hålla nationalistiska och demokratiska krafter borta från makten. Saudiarabien är ett tydligt exempel då landet är centralt för islamsk fundamentalism:

”Det utgör centrum för finansieringen av jihad-terror och är väst ledande allierade.”

(Noam Chomsky – This is the Most)

Anledningen till att väst motarbetat demokratiska falanger och stöttat islamistiska eller diktatoriska krafter är ju att de sekulariserade och nationalistiska grupperna i första hand vill använda naturresurserna inom den egna regionen och inte sälja ut dem till multinationella bolag i väst.

Det är ju heller ingen hemlighet att USA:s främsta allierade i regionen, Saudiarabien, är en diktatur med en i stora stycken medeltida kvinnosyn och att de varit och är en fristad för gamla diktatorer. Idi Amin, som hade 400 000 människoliv på sitt samvete, togs emot med öppna armar och nu senast Tunisens avsatte ledare Ben Ali. Sverige tillhör de länder som exporterar vapen till Saudiarabien och nyligen gjorde USA historiens största vapenaffär med landet, med en summa på 60 miljarder dollar.

1953 iscensatte USA och Storbritannien en kupp mot den demokratiskt valde Mossadeq i Iran och ersatte honom sedan med Shahens diktatur. Anledningen var förstås att Mossadeq inte ville gå i deras ledband utan tänkte nationalisera landets oljetillgångar. Det var varken första eller sista gången som eliten i väst störtade en demokratiskt vald ledare för att ersätta honom med en diktator, vilket alla som gjort sin hemläxa vet.

Under allt detta ligger förstås den klassiska dialektik som eliten använt sig av många gån