Jag är sanningssägaren och lögnaren. Jag är både tjuv och Robin Hood. Jag är snäll och jag är dum – jag älskar och jag hatar. Jag är den du älskar att hata och hatar att älska, men även älskar att älska och kanske hatar att hata. Jag är ljuset på dagen och mörkret om natten. Jag är jag och jag är du, och du är jag – precis lika mycket som du är du. Jag är djuret i buren och fågeln i himlen. Jag är allt och jag är inget.
Vi är sökarna klockan två på natten framför Bitchute. Vi är aktivisterna med plakat på stadens torg. Vi är upprorsmakarna vid familjemiddagen och foliehattarna bland slipsar och kostymer. Vi är forum, vi är grupper – vi är kollektiv med nyfunna vänner. Vi är källkritik och Facebook-forskare, vi är troende och ateister. Vi är apokalyps och domedagsprofetia, vi är ljus och vi är kärlek. Men vi är både hat och ilska – även sorg och hopplöshet. Vi är din bästa vän och din värsta fiende, vi är ett livslångt pensionssparande eller en förlorad satsning på roulettbordet. Vi är den svarta katten som stryker längs med dunkelt upplysta husfasader om natten, vi är den listige trollkarlen som har både ess i ärmen och kanin i hatten.
Vi är allt och vi är inget.
De är minutvisaren på klockan som tickar sju till fyra. De är slips och kostym, kontorsbord och kallt kaffe. De är villa, Volvo, vovve och världens bästa Svensson, de är deklaration i perfektion och aktiernas fondsparande. De är clown med röd näsa och balettdansös på lina, de är falskt klingande skratt med tomma glas i hand. De är urlakade drömmar, krossade visioner och trötta sinnen. De är förlorade förlorare med plastpokal i hyllan, de är snabbmaten i luckan och avdankad kolsyra i läsken. De är viljan som tappats och hoppet som lämnat. De är glada och de är ledsna. De är givmilda och de är giriga. De är dina bästa vänner och dina värsta fiender. De är svart och de är vitt – och en hel gråskala där emellan.
De är allt och de är inget. Och precis som du är jag, och jag är du, är vi dem, och de vi. Allt, inget och det där emellan. Från början och till slut.
Vi föds alla in i detta jordeliv på samma sätt och vi möter denna värld nakna, frusna och rädda. Det är vad som händer därefter som börjar definiera oss, som lägger grunden för våra förutsättningar och även formar och skapar den värld vi senare växer upp i och det liv vi förmodligen kommer att leva. Beroende på vart i världen du föds är antagligen den främsta grundpelaren i hur resterande historia kommer att utspela sig och se ut. Men om vi ser till just det västerländska moderna samhället i den här frågan, och kanske även specifikt Sverige, så är det viktigt bland den medelmåttiga Svensson att vara som alla andra i Lilla Landet Lagom. Hela livet tycks vara förutbestämt och det finns tydliga riktlinjer för både det ena och det andra. Dessa bör följas till någorlunda punkt och pricka, annars avviker du från normen. Från den där formen som alla ska stöpas i. Den där boxen som alla ska kalla vardag. Ekorrhjulet som snurrar och snurrar och aldrig tar slut.
Mitt uppe i dessa normer, former, boxar och hjul som nästintill ser likadana ut ska vi dock i de flesta fall alltid vara märkvärdiga. Viktiga. Betyda lite mer än alla andra. Våra åsikter är viktiga och våra känslor väger tungt. Vi vill styra och ställa, bestämma och komma med pekpinnar. Leka duktig-Petter och PK-polis, paragrafryttare och yttrandefrihetskämpe. Allas röster ska bli hörda men din är den viktigaste. Alla ska få tycka och tänka, men det är du som ska slå spiken i kistan.
Du har rätt och jag har fel. De har fel och vi har rätt. Jag har rätt och du har fel. Men du är jag och jag är du, och vi är de och de är vi. Vi lever på en och samma plats men delar sällan samma verklighet. Så när ska vi egentligen börja förstå att svart är vitt och vitt är svart, gråskalan ett spektrum av regnbågens färger, och solen på dagen som månen på natten beroende på när, hur, var och vem.
Din sanning är inte min sanning, och vår sanning är inte deras sanning. Deras sanning är definitivt inte vår sanning, och absolut inte min, lik lite som den är din – eller precis likadan och i linje med det du tror på.
Vårt destruktiva förfall är att vi konstant jämför oss och ser på världen med kikare. Vad händer där borta? Vad gör han, vad säger hon, vem skriver vad och vilka krigar mot vilka? Den säger si, den säger så, de gör ditten och vi gör datten. Jag tycker vitt, du tycker svart, de säger fel och vi säger rätt. Du är dum och jag är snäll. Tyck som mig så blir det rätt – tro på min religion och du blir frälst! Tro fel och helvetet väntar runt hörnet.
Jag tror att om vi alla bara hade börjat bry oss om oss själva hade världen sett bra mycket mindre egoistisk ut. För vi är allt och inget – från början och till slut.
:Martin:Nilsson., Vi är allt och inget – från början och till slut
