Wikileaks och infokriget

0
2484
wikileaks

I filmen ”Liar Liar” med Jim Carrey så tvingas en framgångsrik advokat att under ett dygn enbart säga sanningen. En slags förbannelse han drabbats av efter att hans uppgivna son på sin födelsedag önskat detta som present. När hans fru efteråt frågar om de hade det bra i sängen kan han inte annat än att svara: ”Jag har varit med om bättre”. Eller när han i en fylld hiss släpper sig och tvingas erkänna: ”Det var jaaaag”. Dygnet han tvingas genomleva som sanningssägare närmar sig till sist ett sammanbrott.

Och det verkar som om sanningssägarna Julian Assange och Wikileaks är på väg dithän. För vad jag och andra väntat på håller på att ske. Makten säger: ”Nu räcker det!” Men innan dess så har auktoriteterna förstås försökt att lobba för de övergrepp mot yttrandefrihet och demokrati som just nu utspelar sig. Då har det låtit så här:

”Det här kan skada diplomatin”.

Om USA kallar Putin för alfahanne, eller Sarkozy för Kejsaren utan kläder så är det ett utslag av arrogans och har inte det minsta med diplomatisk säkerhet att göra. Tvärtom, det är av högsta allmänna intresse att människor som fortfarande tror på sådana här auktoriteter i världspolitiken inser hur dansen går i de korridorer där beslut tas. Beslut som ger återverkningar i människors vardag. Diplomater: Tvätta munnen, läs ordningsreglerna, kamma håret och skärp er istället för att lipa i media!

Nästa klagomål:

”Detta kan skada oskyldiga”

Vi hörde detta när Wikileaks avslöjade hemlig information om Afghanistan-kriget. Om man startar krig som varje dag dödar oskyldiga och sedan plötsligt ojar sig över journalistik så är förstås hyckleri bara förnamnet. Det är så evinnerligt föraktfullt mot verkliga civila offer att sådana här argument knappt ens borde föras fram. Yttrandefriheten är vår världs kanske allra finaste smycke, vi bräker om den, vi t.o.m. bombar andra länder för den.

I av oss utropade skurkstater såsom Nordkorea, Burma eller bland så självklart ”tveksamma länder” som Kina eller Ryssland så är yttrandefriheten begränsad. Ja och tänk om vi bara kunde få amerikanare att fatta att sjukvårdsreformer är bra, att vapen är farliga och om världen kunde förstå att det är här i Europa som allt det normala och sunda finns, ja och egentligen här i Sverige där vi trots allt är så perfekt sansade med allt. (Ironi)

Yttrandefriheten i diktaturer är begränsad. Den måste vara det eftersom makten här är uppenbarad och synlig. Myndigheter och politiker ÄR makten. De har ofta ett direkt inflytande över landets ekonomi, dess religion, media, regelverk, militär och politik. Människors åsikter och aktioner befinner sig alldeles inpå den reella makten. Kontrollen i ett sådant samhälle blir därefter, enkel, brutal, omedelbar och uppenbar.

Till skillnad från skurkstater så har makten i västvärlden försett sig med ett skyddande lager. Politiker, media och stater utgör inte den reella makten. Den rör sig bakom dessa fasader, eller i min liknelse, i ett underliggande lager. En amerikansk president kan t.ex. inte förändra politiken i USA särskilt mycket (hur mycket change man än lobbar med inför ett val). Röda eller blåa politiska block i Sverige genererar inte någon större skillnad i människors verklighet.

Media granskar i regel endast aktörerna i det skyddande lagret och inte makten bakom. Som t.ex. politiker påkomna med tveksam städhjälp eller med jäviga inflytanden i företagsstyrelser som skulle kunna gagnas av politikers egna beslut. Avslöjanden som i värsta fall leder till ett statsråds avgång men som i maktens perspektiv, är tämligen ofarligt och verkningslöst då det inte skrapar på de egentliga ordningarna. Man borrar sig aldrig ner till det underliggande och reella maktlagret. Den reella makten och kanske främst i USA utgår ifrån inflytelserika individer inom olika sektorer i samhället. Individer i företagsstyrelser, ägare av mediakoncerner, nyckelpersoner inom finansvärlden, politiska tankesmedjor och inte sällan individer med inflytande ”tvärsöver”.

De publika instanserna av makten i samhället är snarare de verktyg varigenom den egentliga makten verkar.

När Wikileaks nu börjat tugga sig igenom det skyddande lagret, så att exempelvis den politiska fronten börjar bli transparant(diplomatavslöjanden), där den militära fronten blottas(Bagdad-video där journalister skjuts ihjäl och Afghanistan-dokument) eller – ifall de bankavslöjanden som Assange utlovat – där finansiella skumraskaffärer blir uppenbara, så är snart det skyddande lagret sprucket. Wikilekas skrapar på det rena maktstålet. Detta är vad som nu är under uppsegling.

För visst känner vi igen skurkstaterna i vår världs första handfasta tag gentemot Wikileaks. Inskränkningar av ekonomiska medel(Pay Pal överger Wikileaks), företag stänger anställdas möjligheter till att komma åt Wikileaks sidor, företag stänger ner DNS-addresser och försvårar åtkomsten till Wikileaks webservrar, siten är under ständig attack, Assange kan inte återvända till sitt hemland, stater lusläser lagar runt om i Europa för att om möjligt finna något man kan gripa honom för. Censur, inskränkning av yttrandefrihet, förföljelser, bannlysning på utan någon som helst juridisk grund verkställs endast på några månader. Många menar att hela öppenheten på internet nu hotas.

I Sverige märker man hur media tvekar. Man väljer rubriker på sina nyhetssidor eller i sina pappersbilagor som lutar åt en fördömande karaktär. Scopen är förstås varje journalists våta dröm men det är ju inte de som bestämmer, det är ägares uppfattningar om samhällsordningen och det politiskt korrekta som bestämmer. Och vore det inte för lösnummerförsäljningen och pengarna så skulle inte läckorna sippra ut lika lätt. Politiker går ihop(som vanligt nuförtiden) och snart kommer auktoriteternas signaler till befolkningen börja assimileras av de mest konservativa, räddhågsna och inställsamma medborgarna för att sedan spridas över lunchborden.

I SvT Aktuellt så blev Carl Bildt, USA:s ”mellanstora hund” (Wikileaks) utfrågad. Han varnade myndigt, vuxet och betryggande å systemets vägnar för dessa avslöjanden. Reportern på Aktuellt protesterade inte en enda gång. Det var mer som: ”Kom hit Carl Bildt och du får prata ostört till befolkningen utan motstånd i tio minuter, du får chansen att tala människor till rätta vad gäller de här wikileaksslynglarna”.

I USA så söker politiker likställa Wikileaks med Al-Queda, Hillary Clinton menar att Wikileaks är en ”attack mot världen” och alla som har nån känsla för vad retorik är känner igen de propagandistiska budskapen från värre skurkstater än Nordkorea. Och jag har full förståelse för att Assange inte vill komma till Sverige för förhör angående våldtäktsanklagelser. Idag flyter terrormisstänkta, skyldiga eller oskyldiga, runt som smörklickar i en stekpanna över jorden och kan hamna i vilken arrest som helst, var som helst och när som helst.

Skillnaderna mellan makten i vår värld och skurkstaternas beskriver Assange med egna ord från en chatt i December 2010:

Utfrågare: Tycker du att västerländska demokratier går emot sina basala värden när de propagerar för sanktioner mot Wikileaks?

Julian Assange: De västerländska länderna har ekonomiserat sina internationella relationer med lån, kontrakt, aktieinnehav, sparande i banker med mera. I en sån omgivning är det lätt för talet att vara ”fritt” eftersom talet inte påverkar de dolda ekonomiska politiska instrumenten. I ett land som Kina däremot är det talade ordet censurerat, eftersom det fria ordet fortfarande har en makt som politikerna fruktar

Kanske är det inte alla Wikileaks-dokument som är det största scopet utan snarare hur den ”fria världen” så snabbt och resolut byter skepnad till skurkstaters när Wikileaks nu synar den ”civiliserade ordningen”.

Vi har bara sett början. Man kommer att kasta sig över Wikileaks med alla möjliga metoder. Men det kommer inte att vara helt enkelt att vinna detta informationskrig. Julian Assange och Wikileaks har haft tid på sig att förbereda sig. Han har redan berättat om automatgenererande avslöjanden som aktiveras ifall man lyckas stänga ner för mycket. Assange verkar villkorslös, han har stridit för offentliggöranden i hela sitt liv, han har som IT-utvecklare koll på det tekniska och känsla för detaljer, han är intelligent och medveten. Han är helt enkelt sylvass och inte minst, han är inte ensam.

DiskussionsLänkar: SvD SvD Aftonbladet SvT Aftonbladet DN

Artikel skriven av Mats Sederholm

Originalartikel

klarsikt.humancreations.se