I filmen ”Liar Liar” med Jim Carrey så tvingas en framgångsrik advokat att under ett dygn enbart säga sanningen. En slags förbannelse han drabbats av efter att hans uppgivna son på sin födelsedag önskat detta som present. När hans fru efteråt frågar om de hade det bra i sängen kan han inte annat än att svara: ”Jag har varit med om bättre”. Eller när han i en fylld hiss släpper sig och tvingas erkänna: ”Det var jaaaag”. Dygnet han tvingas genomleva som sanningssägare närmar sig till sist ett sammanbrott.

Och det verkar som om sanningssägarna Julian Assange och Wikileaks är på väg dithän. För vad jag och andra väntat på håller på att ske. Makten säger: ”Nu räcker det!” Men innan dess så har auktoriteterna förstås försökt att lobba för de övergrepp mot yttrandefrihet och demokrati som just nu utspelar sig. Då har det låtit så här:

”Det här kan skada diplomatin”.

Om USA kallar Putin för alfahanne, eller Sarkozy för Kejsaren utan kläder så är det ett utslag av arrogans och har inte det minsta med diplomatisk säkerhet att göra. Tvärtom, det är av högsta allmänna intresse att människor som fortfarande tror på sådana här auktoriteter i världspolitiken inser hur dansen går i de korridorer där beslut tas. Beslut som ger återverkningar i människors vardag. Diplomater: Tvätta munnen, läs ordningsreglerna, kamma håret och skärp er istället för att lipa i media!

Nästa klagomål:

”Detta kan skada oskyldiga”

Vi hörde detta när Wikileaks avslöjade hemlig information om Afghanistan-kriget. Om man startar krig som varje dag dödar oskyldiga och sedan plötsligt ojar sig över journalistik så är förstås hyckleri bara förnamnet. Det är så evinnerligt föraktfullt mot verkliga civila offer att sådana här argument knappt ens borde föras fram. Yttrandefriheten är vår världs kanske allra finaste smycke, vi bräker om den, vi t.o.m. bombar andra länder för den.

I av oss utropade skurkstater såsom Nordkorea, Burma eller bland så självklart ”tveksamma länder” som Kina eller Ryssland så är yttrandefriheten begränsad. Ja och tänk om vi bara kunde få amerikanare att fatta att sjukvårdsreformer är bra, att vapen är farliga och om världen kunde förstå att det är här i Europa som allt det normala och sunda finns, ja och egentligen här i Sverige där vi trots allt är så perfekt sansade med allt. (Ironi)

Yttrandefriheten i diktaturer är begränsad. Den måste vara det eftersom makten här är uppenbarad och synlig. Myndigheter och politiker ÄR makten. De har ofta ett direkt inflytande över landets ekonomi, dess religion, media, regelverk, militär och politik. Människors åsikter och aktioner befinner sig alldeles inpå den reella makten. Kontrollen i ett sådant samhälle blir därefter, enkel