Några dagar innan jul fick jag ett paket med några telegram ur WikiLeaks’ stora samling, ”som kanske kunde intressera mig”, av en anonym källa. De hade publicerats delvis av SVT tidigare.

Men det var vad som inte hade publicerats av SVT som var rena sprängstoffet. Det tog mig fyra dagar att förstå vad jag precis hade fått i svart på vitt, och jag har fortfarande inte smält det. Kortfattat: varenda lag, varenda utredning som varit fientlig mot nätet, ungdomar och medborgarrätter här i Sverige de senaste åren har varit beställningsjobb av USAs regering och amerikanskt näringsliv. Vi anade att det var så, men hade trott att det kanske kommit lite härifrån och lite därifrån. Det var fel. Det var koordinerat och den svenska regeringen hade fått en checklista att bocka av, och beskrivs i diplomattelegrammen som ”mycket samarbetsvillig” och ”är helt med på noterna”.

Sedan 2006 har vi påstått att datalagring, polismetodutredning, utredningen som ville stänga av folk från nätet (Renforsutredningen), den politiska rättegången och förföljelsen av The Pirate Bay, IPRED och FRA alltihop är del i en större helhet, en sammanhängande helhet som är styrd av amerikanska intressen. Det har låtit konspiratoriskt i överkant. Rentav löjligt. Vi har menat att den amerikanska regeringen jagar på en systematisk nedmontering av medborgarrätter i Europa och på andra platser för att amerikanska företags dominans inte ska riskeras, och då framför allt på upphovsrätts- och patentområdet.

Men plötsligt stod det där i svart på vitt. Så långt att de tjänstemän på Justitiedepartementet som har skrivit själva lagtexten till IPRED, tjänstemän som jag har namngivit och kritiserat, har varit på ambassaden och fått instruktioner.

Det här blir ett lite långt nyhetsbrev, för jag tänker gå igenom dokumenten i detalj. Om du inte känner att du vill läsa mycket just nu, så räcker den här meningen:

Piratpartiet hade rätt i precis allt. Jakten på vanliga Svensson som delar musik och film med varandra har legat bakom den största nedmonteringen av medborgarrätter i modern tid, och amerikanska intressen har legat bakom allting.

Sprid gärna det här brevet på alla sätt som går: skicka vidare till vänner och bekanta, posta i forum, på bloggar, Facebook, twittra om det, etc. Åh, och prata om det också.

För den som vill ha mer kommentarer i stället för hårda referensdokument rekommenderar jag Christian Engströms blogginlägg ”Foliehatten av för Sveriges marionettregering”.

I mitten av härvan finns diplomattelegrammet Stockholm 09-141, som rekommenderar att Sverige inte svartlistas av USA på den s.k. Special 301-listan, och motiverar varför. Special 301 är en lista som USA sätter ihop varje år som pekar ut länder som de anser inte vara tillräckligt tillmötesgående för amerikansk industri. En majoritet av världens befolkning står med på listan, bland annat Kanada och Spanien. Ganska hyvens sällskap att vara i.

Sedan 1980-talet har USA aggressivt hotat med handelssanktioner mot länder som inte ger amerikanska företag tillräckligt stora konkurrensfördelar — detta beskrivs ingående i boken Information Feudalism om hur Trips-avtalet och WTO kom till för den som är intresserad av detaljer. Rent praktiskt fungerar det så att branschorganisationerna i USA går till det amerikanska näringsdepartementet, som i sin tur går till det amerikanska utrikesdepartementet, som går till ambassaderna, som i sin tur pratar med regeringar, bland annat den svenska, och kräver lagändringar för att gynna de amerikanska företagen.

Det låter som science fiction, eller hur? Men här är dokumenten. Det här dokumentet kommer från upphovsrättsindustrins branschorganisation IIPA, som i huvudsak består av skiv- och filmbolag. De har listat sex krav på den svenska regeringen, som står att finna i det länkade dokumentet:

– Gör det möjligt att stänga av medborgare från Internet utan eller i väntan på rättegång (så kallad ”injunctive relief” på juristspråk) och inför IPRED på ett sätt så att upphovsrättsindustrin kan få ut IP-adresser.
– Åtala personerna bakom The Pirate Bay så långt det absolut är möjligt.
– Öka antalet poliser som bara arbetar med att jaga vanliga fildelare.
– Påbörja en storskalig kampanj för att få bukt med fildelning och pirater.
– Säkerställ att rättighetsinnehavare kan få skadestånd [från fildelare] snabbt och enkelt.
– Avskaffa budbärarimmuniteten så att Internetleverantörer blir ansvariga när upphovsrättsintrång sker över deras nät, och att sådant stoppas i själva överföringen.

Vi känner igen allt det här, eller hur? Med ett undantag, så ser det ut som den checklista som svenska regeringen har följt. Ambassaden förklarar till och med undantaget.

Telegrammet Stockholm 09-141 lyder (i översättning), med mina kommentarer: