Den nästan månadslånga rättsprocessen mot Paolo Macchiarini har nått vägs ände. Återigen, efter tio år, från det att patienterna som utnyttjades dog av sviterna av de försök de utsattes för, så är det två frågor som borde resas. De borde stå i eldskrift för alla oss som besökt rättegångarna – men det verkar som om övriga journalister går omkring med en hjärndimma – att de är helt hypnotiserade av den skandal som i nutid utspelar sig – och som har så slående likheter med fallet Paolo Macchiarini. Den skandal som är förhanden just nu är den med coronan och med de experimentella mRNA-injektioner som framställts av Pfizer och Moderna. Innan man satte sprutorna i mänskligheten så saknades såväl en etisk prövning liksom de djurförsök som krävs för att man ska introducera nyheter inom medicinen. Men det var ju precis detsamma som gällde för Macchiarini. Han hade på Karolinska i Stockholm opererat in artificiella luftstrupar av plast i ett antal patienter. Utan djurförsök och etisk prövning i botten.
Visselblåsaren och kirurgen Grinnemo
Av de som åklagaren kallade som vittnen var nog Karl-Henrik Grinnemo den som tydligast och kraftfullast slog fast just detta förhållande. Grinnemo var en fyra kirurger som skulle bistå Macchiarini med hans experiment och han hade valt att ställa upp sedan han charmats av Macchiarinis föreläsningar och också läst in sig på Paolos tidigare publikationer. Det fanns alltså inga tvivel om att det här rörde sig om banbrytande forskning – även om försvaret runt Macchiarini nu försöker bortförklara det med att han tog till de yttersta metoder för att rädda patienter som annars skulle dött. Men när Grinnemo blev kritisk och undrade varför operationerna gick snett uppdagade han den dubbla bluffen. Macchiarini hade vare sig något etiskt tillstånd för denna verksamhet och det saknades också djurförsök som måste ligga till grund för försök. Det hade männen runt Macchiarini bara ibland låtit påskina , det vill säga bluffat sig fram med.
Den andra frågan
Hur fungerar egentligen svenskt rättsväsende när det faktiskt nu tagit tio år från det Macchiarini inledde sina försök tills den svenska rättvisan kom underfund med att detta kunde likställas med vållande till annans död – alternativt som det blev nu: Misshandel. Denna långsamhet har ju medfört att Paolo Macchiarini har kunnat fortsätta sin verksamhet både i Ryssland och i Turkiet med fler ödesdigra ingrepp. Självklart så ställer sig också åklagaren Jim Westerberg, som för övrigt kommer från Göteborg, sig samma fråga. Vi har inget definitivt svar på den frågan, men vi delar Westerbergs synpunkter här. Såväl eminenserna på Karolinska som de höga juristerna liksom också de tongivande i media, alla med bostadsort Stockholm frekventerar samma galamiddagar så därför har man valt någon på avstånd från huvudstaden för att reducera risken för jäv.
I den andra frågan ingår också en analys av medias roll. De flesta ur mainstream media rapporterade om Macchiarini som stjärnkirurgen. Några var dock kritiskt ute och det var Yvonne Åstrand på TVs “Uppdrag Granskning” och SVDs reporter Pirtisalo. Dessa ska ha beröm liksom alternativkanalen Newsvoice som tillät f.d Karolinerprofessorn Johan Thyberg att få utrymme. Det var emellertid först när Bo Lindquist med sin dokumentär “Experimenten” verkligen nådde ut som det skedde en förändring. Nu vid rättegången samlas de tidigare så följsamma media på plats men denna gången för att agera gamar. Faktiskt bidrog de till den okritiska uppgången av Paolos stjärnstatus – och nu vill de göra scoop runt hans fall.
Alessio Gaggioli var Italiens föregångare till Bosse Lindquist
Exempelvis hade Alessio Gaggioli på Corriere Firorentino redan tidigare publicerat mer är 300 kritiska artiklar om Macchiarinis förehavanden på Careggisjukhuset i Florens. Där hade Macchiarini redan fått lämna sjukhuset sedan hans transplantationsförsök, men då med luftstrupar från avlidna, lämnat en rad med misslyckanden bakom sig. De som dött p.g.a. Paolos framfart i Florens var fler än det skulle bli i Stockholm.
Läs mer på almanova.eu
