En banbrytande dom från Italiens högsta domstol kan få stor betydelse för konsumentskyddet i Europa. Domstolen slår fast att tillverkare av mobiltelefoner har en skyldighet att informera konsumenter om möjliga hälsorisker med radiofrekvent mikrovågsstrålning – även om forskningen inte är helt entydig. Domstolen beskriver avsaknad av sådan information som ”En aktuell och oåterkallelig inskränkning av den enskildes självbestämmanderätt, vilken uppstod redan när den klagande använde produkten utan att ha fått möjlighet att bedöma, hantera och medvetet minska sin exponering för risken.”
Den 29:e juli 2026 meddelade Italiens högsta domstol, Kassationsdomstolen, ett uppmärksammat beslut i ett mål mot Apple. Domstolen upphävde en tidigare dom från appellationsdomstolen i Bologna och gav en kvinna rätt att få sin talan prövad på nytt.
Kvinnan hade köpt en iPhone år 2016 och använde den dagligen under långa perioder – mer än en timmes telefonsamtal och fem till sex timmars datatrafik per dag. När hon noggrant gick igenom produktens dokumentation fann hon inga råd om hur exponeringen för radiofrekvent mikrovågsstrålning kunde minskas, exempelvis genom att använda handsfree, undvika att bära telefonen tätt mot kroppen eller att inte ha den påslagen intill sängen under natten.
Hon ansåg därför att Apple hade fråntagit henne möjligheten att fatta ett informerat beslut om hur produkten skulle användas och stämde företagets europeiska bolag Apple Distribution International Ltd.
Högsta domstolens banbrytande beslut sammanfattas av advokat Fabio Cardanobile, som företrädde kvinnan:
”Högsta domstolen har för första gången i Europa slagit fast att tillverkare av mobiltelefoner är skyldiga att ge konsumenterna varningar och instruktioner om hur telefonen ska användas på ett säkert sätt (…). Denna skyldighet uppkommer även när det endast finns preliminära studier, vetenskapliga observationer som inte är entydiga eller ofullständiga epidemiologiska belägg, om dessa omständigheter är relevanta och pekar på en möjlig hälsorisk.”
Vetenskaplig osäkerhet befriar inte från informationsansvar
Den centrala frågan i målet var om en tillverkare är skyldig att informera om försiktighetsåtgärder när det finns vetenskapliga indikationer på möjliga hälsorisker, även om sambanden ännu inte är slutligt fastställda.
Domstolens svar är ett tydligt ja.
Domstolen konstaterar att vetenskaplig osäkerhet inte innebär att risken saknar rättslig betydelse. Tvärtom framhålls att när en risk inte kan uteslutas och exponeringen är tillräckligt betydande måste tillverkaren agera för att skydda konsumenterna.
I domen skriver domstolen:
”Vetenskaplig osäkerhet innebär inte att risken saknar rättslig betydelse och motiverar inte i sig en avvaktande hållning. När risken inte kan uteslutas och exponeringen är av sådan omfattning att den måste tas på allvar kräver rättsordningen åtgärder för att hantera risken.”
Redan vid preliminära vetenskapliga resultat
Domstolen betonar också att det just är den vetenskapliga osäkerheten som motiverar ett förebyggande agerande.
Domstolen skriver exempelvis uttryckligen att vetenskaplig osäkerhet inte innebär att en risk saknar rättslig betydelse, och att när risken inte kan uteslutas och exponeringen är sådan att den är relevant, kräver rättsordningen åtgärder för riskhantering.
Enligt domstolen uppkommer skyldigheten att informera redan när det finns preliminära vetenskapliga studier eller ofullständiga epidemiologiska belägg som pekar på en möjlig hälsorisk.
Domarna (ordförande Luigi Alessandro Scarano och referent Marilena Gorgoni), vars avgörande hittills saknar motstycke i Europa, hänvisar uttryckligen till försiktighetsprincipen och framhåller att:
”Försiktighetsprincipen kräver en fortlöpande övervakning av risknivåerna, eftersom farorna med att inte agera kan vara större än de risker som följer av att införa förebyggande åtgärder.”
Förebyggande åtgärder och kontinuerlig övervakning
Domstolen skriver vidare: ”EU-domstolen har klargjort att inom områden med stor teknisk-vetenskaplig komplexitet och tydlig informationsobalans – såsom växtskyddsmedel, livsmedelssäkerhet, tobaksprodukter och hantering av risker med potentiellt hälsoskadliga produkter – får offentliga åtgärder inte göras beroende av föregående säker bevisning om riskens existens och allvar. Det räcker att det finns en plausibel sannolikhet för potentiellt allvarliga skadliga effekter på människors hälsa som motiverar skyddsåtgärder även när forskningsläget inte är slutgiltigt (EU-domstolen 22 december 2010, C-77/09 Gowan Comércio Internacional e Serviços; 17 december 2015, C-157/14 Neptune Distribution; 22 november 2018, C-151/17 Swedish Match).
Att riskens existens eller omfattning inte kan fastställas med säkerhet på grund av att tillgängliga studier inte är slutgiltiga utesluter således inte principens tillämpning om det kvarstår en sannolikhet för verklig skada på folkhälsan om risken förverkligas. På områden som växtskyddsmedel och rökning, där exponeringen är utbredd och effekterna kan visa sig långt senare, har EU-domstolen godtagit preventiva restriktioner för att undvika irreversibla skadeverkningar.
Riskbedömningen ska därför grundas på de mest tillförlitliga tillgängliga vetenskapliga uppgifterna och de senaste resultaten av internationell forskning utan krav på att invänta slutgiltig konsolidering av evidensen. Det är tillräckligt med aktuell teknisk kunskap som inte uppenbart är otillförlitlig. Detta har tydligt fastslagits både för växtskyddsmedel och industriella tillsatser, där komplexiteten inte medger att åtgärder skjuts upp till dess absolut säkerhet nåtts (EU-domstolen, stora avdelningen, 1 oktober 2019, C-616/17 Blaise m.fl.; 8 juli 2010, C-343/09 Afton Chemical; 22 december 2010, C-77/09 Gowan).
När vetenskapens utveckling visar en hälsorisk som är betydligt större än vad som ursprungligen förutsågs och eventuellt upptogs i särskild försiktighetsreglering kräver försiktighetsprincipen dessutom kontinuerlig övervakning av risknivåerna, eftersom farorna med passivitet kan vara större än de som följer av preventiva åtgärder för att minska eller hindra effekter som visar sig skadligare än väntat. Detta dynamiska synsätt har också betonats på GMO-området (EU-domstolen, stora avdelningen, C-616/17 Blaise m.fl.; C-111/16 Fidenato).
Där en plausibel sannolikhet för skadliga effekter kvarstår har försiktighetsprincipen alltså använts för att motivera restriktiva eller informativa åtgärder på områden med utbredda risker som är svåra för slutmottagaren att uppfatta, med betoning på att skadan ska förebyggas innan den blir irreversibel.”
ALARA-principen
Domstolen konstaterar också att ALARA-principen (As Low as Reasonably Achievable) fungerar som ett allmänt kriterium för riskreduktion som kräver att exponeringen hålls ”på lägsta rimligt möjliga nivå”, förenligt med produktens användning och tillgänglig vetenskaplig kunskap. ALARA förutsätter inte konstaterad säker skadlighet utan bygger just på möjliga risker och att förebygga att den kan förverkligas.
Domstolen hänvisar till att detta gäller inom livsmedelssäkerhet där bedömning, hantering och kommunikation av risk inte får innebära att den vetenskapliga osäkerheten överförs på konsumenten (Cass., förenade straffrättsliga avdelningar, 30 oktober 2008 nr 9857; Cass. straffrättsliga avdelningen, 14 april 2002 nr 20426). Skyldigheten att minska exponeringen för risk, även genom information, har ansetts gälla redan innan skada konstaterats som ett instrument för ett tidigarelagt hälsoskydd.
Rätt till självbestämmande
Ett av domens mest betydelsefulla ställningstaganden är att konsumentens rätt till självbestämmande har ett eget rättsligt skydd.
En person ska kunna fatta välgrundade beslut om hur en produkt används. Om viktig information om möjliga risker utelämnas, berövas konsumenten denna möjlighet.
Domstolen beskriver skadan som:
”En aktuell och oåterkallelig inskränkning av den enskildes självbestämmanderätt, vilken uppstod redan när den klagande använde produkten utan att ha fått möjlighet att bedöma, hantera och medvetet minska sin exponering för risken.”
Skadestånd även utan bevisad hälsoskada
Högsta domstolen slår också fast en ny viktig rättsprincip: en konsument kan ha rätt till skadestånd även om någon sjukdom eller annan fysisk skada inte är fullt bevisad.
Själva kränkningen av rätten att få korrekt information och därmed möjligheten att fatta ett informerat beslut kan i sig utgöra en ersättningsgill skada.
Målet återförvisades
Högsta domstolen biföll kvinnans överklagande av tidigare domstolsbeslut i lägre instans (appellationsdomstolen), upphävde den tidigare domen och återförvisade målet till appellationsdomstolen i Bologna för en ny prövning enligt de rättsliga principer som högsta domstolen slagit fast.
Kan få betydelse för hela industrin
Domen beskrivs som unik i Europa och kan få stor betydelse för framtida konsumentskydd. Om den blir vägledande kan den innebära att alla tillverkare av mobiltelefoner och annan trådlös elektronik som sänder ut radiofrekvent mikrovågsstrålning i betydligt större utsträckning måste informera användarna om hur exponeringen för radiofrekvent mikrovågsstrålning kan minskas, den vetenskapliga osäkerheten och de möjliga risker som ännu inte har fullt ut ansetts vara säkerställda (fullt bevisade) av samtliga forskare.
Den kan också få betydelse för den fortsatta diskussionen om hur försiktighetsprincipen ska tillämpas när forskarna inte är överens om potentiella hälsorisker som i fallet med hälsorisker med radiofrekvent mikrovågsstrålning.
Läs mer på stralskyddsstiftelsen.se, Italiens högsta domstol: Mobiltillverkare skyldiga att informera om hälsorisker
