I år är ett viktigt år, och massvis med pengar skenar redan iväg och spenderas på diverse reklamkampanjer inför höstens kommande val. Nu är det inte många veckor kvar tills vi börjar se hur våra politikers och partiledares ansikten exponeras på alla möjliga och omöjliga platser runtom i vårt avlånga land,  med lovord om allt från sänkta skatter och mer pengar i fickan samtidigt som debatterna i olika program växlas upp i hög fart, där allt egentligen bara går ut på att påpeka hur mycket bättre det är om du röstar på den eller den ledaren istället för på tokstollen som står på andra sidan rummet. Samma diskussion som alltid, samma gamla visa. Samma frågor, samma svar, samma snack. Fyra år har gått och cirkeln sluts med att starta en ny spelomgång. Ännu en gång.

Precis som under andra år har diverse kriser och händelser präglat medborgarnas vardag vilket gör att det tillkommer nya stjärnor som försöker vinna mark i den politiska snurran. För ungefär 20 år sedan var det allas vår kära Bert Karlsson som drog igång ett alternativ parti som snabbt slog sig fram genom träsket och fick mer utrymmer än vad många var beredda på. Åren har rullat på och vi har sett hur allt från skådespelare och företagsprofiler från världens olika hörn poppat upp lite varstans och fått allt större betydelse och inflytande på den politiska scenen. Valet 2022 i Sverige kommer även vara präglat av sakfrågor, och flera nya så kallade alternativa partier har vuxit fram. Några av frontfigurerna för dessa partier är som vanligt lite halvt kända sedan innan och från förr på ett eller annat sätt, och jag klandrar inte dessa personer som faktiskt har makten att göra sin röst hörd samtidigt som de får med sig nya följare i ledet. En följarskara som kommer bli trogen då man till synes kämpar för amma sak men som för övrigt kommer att bidra till att ens privata varumärke stärks. För det är precis det man måste förstå att politik handlar om. Alla som är politiskt aktiva gör det av personliga skäl hur man än vrider och vänder på det. Men många tror att politiker gör det för sakens skull, att de vill landets bästa och värnar om medborgarna.

Direktdemokrati är också ett uttryck vi kommer se allt mer under kommande månader. En lösning där man skulle ge svensken rätt att rösta i frågor som rör landets bästa. Att ens tro att det är en smart lösning för ett land i samma storlek som Sverige när grupper på inte ens 20 har problem med att komma överens med varandra en arbetsplats. Att en person ska bestämma vad som är bäst för en grupp. Tio miljoner svenskar ska rösta på frågor som påverkar dig och din familj i vardagen. Det vet vi ju alla att ingen är den andre lik. Och med tanke på hur ett samhälle som nu verkar gå mot sin egen kollaps ska kunna vara vettigt nog att ens vara kapabel till att rå om sitt eget hus anser jag verkligen inte att det är en vidare bra idé. Om det blir verklighet är jag den första som flyr fältet.

I de delar runt om i landet där nya alternativa partier växer fram har även ett annat ämne ganska länge varit på tapeten – nämligen att bunkra. Bunkra matvaror och lära sig olika survival skills är nämligen något människor tycker är viktigt nuförtiden och man införskaffar sig det ena och andra som man tror kommer att behövas när apokalypsen inträffar. Brist lurar runt hörnet och snart slår det till någon form av hungersnöd som gör att vi kommer dö utan vatten och mat. Denna rädsla är född ur den skrämselpropaganda som sprids och befolkningen nappar snabbt på betet och håsar upp sig. I direktdemokrati skulle alltså rädda individer med nerverna på helspänn få vara med och styra över miljontals människors liv – för mig låter det inte direkt som någonting jag hade velat gå med på om läget mot all förmodan skulle bli akut.

Detta scenario byggs givetvis på att man tror att demokrati och politik hör ihop och kan bidra till förändring. I ett land där man trycker upp pengar och skuldsätter människor, i ett system där kapitalism är Gud och medborgarna slavar till mynt och sedlar, där konsumtionshets serveras till frukost och indoktrinering och masshypnos serveras till lunch och middag – det är inte demokrati. Politik är inte demokrati, det är makt och kontroll. Det spelar ingen roll vad du röstar på, precis som det inte spelar någon roll om du väljer pizza eller hamburgare; båda är skräpmat och dåligt för din hälsa.

Svensson införskaffar den senaste teknikprylen och märkeskläder, foliehatten investerar i kangenvatten och självförverkligande andlighetskurser. Båda pratar om krig, politik, läkemedel och vad som ska konsumeras – på var sitt håll,  i olika läger, på olika sätt. Men i grund och botten är det detsamma. Samma dårskap. Man är för insnöad i sin egen lilla bubbla och har båda på sig skygglappar som försämrar synen åt olika vinklar. Vinklar som behövs för att se hela helheten.

Hela verkligheten.

:Martin:Nilsson., Bunkra upp med demokrati

SKARPTs hemsida

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här