Mycket talar för att föräldrarna till den generation som växer upp nu är den sista läsande generationen. Läsförståelsen bland svenska elever har sjunkit drastiskt de senaste åren. Nio av tio svensklärare på högstadiet och gymnasiet är mycket oroade över elevernas bristande läsförståelse.¹ Dessutom så läser häften av alla män aldrig en bok på fritiden.

Vad händer med ett samhälle där människor slutat läsa?

Missförstå mig inte. När jag skriver slutat läsa, syftar jag på inte på sådant som rubriker, korta notiser, tiktok, facebook och twitter. Jag syftar på artiklar, essäer böcker och i viss mån avhandlingar. I dagens samhälle är de flesta människor mer eller mindre ockuperade av sina mobilskärmar. Oftast mer. De läser sms, e-mail, sociala medier, spelar spel, lyssnar på musik och en och annan ljudbok, (vanligtvis en deckare). Detta varvas sen med korta filmklipp på diverse trivia samt allehanda mer eller mindre usla tv-serier och långfilmer.

Kloka entreprenörer inom digital teknik har dock varnat för vad mobilfixeringen gör med våra hjärnor och hälsa.² En av dessa är Tristan Harris, en före detta teknikdesigner hos Google, som påpekat att Facebook, Google och andra använder avancerade kunskaper om det mänskliga psyket för att utforma tjänsterna så  att vi stannar kvar så länge som möjligt.³ Idag finns det utbildningar på Stanford University och andra ställen där man utbildar folk i hur man påverkar allmänhetens sätt att tänka berättar Harris.

Priset som vi betalar för den här ständiga fixeringen vid våra skärmar är inte bara vår uppmärksamhet, förklarar Harris. Vi blir dessutom mera stressade, mer impulsiva och slutar tänka själva. Vissa teknikutvecklare i Silicon Valley låter inte sina barn använda mobiler eftersom de vet att det ständiga scrollandet och spelandet ständigt triggar hjärnans belöningssystem och leder till ett beroende. Dessutom så påverkar det empatiförmågan om vi slutar interagera fysiskt och på så sätt avläser andras känslor.

Många av dagens unga idag växer dessutom upp i en miljö där snabba kickar och kitsch lockar betydligt mer än historia, kultur och politik, vilket ofta uppfattas som någonting trist och tråkigt. Vanemässigt parkerar de framför dataspel och filmer med skräpmaten och läsken nära till hands. Dagligen så bombarderas de av snabba klipp, trivia, schablonbilder, hysteriska ljud och allehanda smörja som konstant väller ur skärmarna.

Blotta tanken på att läsa en bok, att fördjupa sig i något intellektuellt, poetiskt eller att tillbringa tid på landet lyssnandes till fåglar och havsbris får dem närmast att rysa och rynka på näsan. Konsekvenserna blir inte bara en sämre uppmärksamhetsförmåga, en större rastlöshet och sämre kondition, de får dessutom en ökad psykisk ohälsa. Något som närmast har exploderat bland de yngre under inte minst de senaste två decennierna.

Dessvärre så är beteendet inte mycket bättre bland äldre. Både privat och på arbetsplatser ser man allt oftare folk begrava sina ansikten i mobiler som hela tiden pockar på deras uppmärksamhet via internet, facebook, sms, twitter, snapchat och spel med mera. Om man försöker konversera med dem så är det inte ovanligt att de inte ens lyfter blicken. En gång i tiden så ansågs ett sådant beteende, (med rätta) både asocialt och oförskämt.

Nu för tiden är det så vanligt att det ses som normalt att ignorera medmänniskor på detta sätt. Trots att det man i själva verket signalerar med ett sådant beteende är att det du har att säga är betydligt mindre intressant än det jag gör på mobilen. Stör mig inte!

Numera är det sällan man träffar någon som har bemödat sig med att läsa en bok, allra minst en faktabok. I bästa fall stöter man på någon som läser en mer eller mindre välskriven roman men oftast handlar det om kioskdeckare. Vad händer när människor slutar fördjupa sig i vad som sker i deras samhälle och deras omvärld? När de nöjer sig med Public Services och TV4:s ofta undermåliga och/eller vinklade reportage?

Idag finns det förvisso många alternativa media-och informationskällor, varav vissa, som Kvartal, Fokus, Axess TV med flera, stundtals är riktigt bra, men åratal av marinerande i PK-tänk och drevande av dissidentröster som tänkt utanför ramarna har satt djupa spår i folklagren och inte minst bland de yngre har woke-vansinnet spridits med skrämmande hastighet. Något som har förstärkt det infantila narrativet inte minst gällande ämnen som migrationspolitik, klimatförändringar, genus och tagit sig allt mer fanatiska uttryck.

Det är i ljuset av denna brist på vetenskapliga, historiska och psykologiska kunskaper, som vi måste försöka förstå varför den politiska och allmänna debatten i Sverige och övriga väst ofta är så enfaldig. De beslut vi fattar är aldrig bättre än den information de är baserade på. Därför behöver vi också ha en solid bas, grundad i empiriska fakta för att kunna dra rationella och kloka slutsatser. Detta inte minst när det gäller livsavgörande beslut.

Impulsiva beslut, baserade på blott en känsla kan få helt katastrofala konsekvenser. Detta oavsett om vi talar om NATO-medlemskap, könsdysfori, identitetspolitik eller klimat. Jag berörde flera av dessa ämnen i min bok “Den inbillade kloke: Om konsten att förneka verkligheten,” ⁴ eftersom jag anser att vi  står inför livsavgörande moment i historien, inte bara i Sverige och Europa utan hela västvärlden. Starka krafter, som föraktar demokrati och frihet, verkar för att underminera vår civilisation och ersätta den med en totalitär.

Frågar man vänstermänniskor hävdar de tvärsäkert att det hotet utgörs av extremhögern, (icke att förväxla med högern i allmänhet) och inget annat. Frågar man högermänniskor svarar de lika tvärsäkert att hotet utgörs av extremvänstern och islamismen. I min värld är dessa extremer två sidor av samma dialektiska missfoster. Om vi talar om extremism, i ordets rätta bemärkelse, så ledde nazismen och fascismen till miljontals döda. Samma sak kan sägas om kommunismen, där bl.a Stalins och Maos skräckvälden dödade ännu fler.

Vad islamismen beträffar behöver vi knappas betvivla att den kommer leda till samma typ av groteska mordorgier. Al-Qaidas, Al-Shababs och Islamiska Statens, (IS) med fleras framfart ger oss en tydlig fingervisning om vad som väntar om islamismen tillåts ta över.

Decennier av vettlös politik i väst har lett fram till en situation där polariseringen nu blir värre och värre för varje år. I kombination med det postmoderna flum och den offerkult som i åratal odlats i en västvärld som vänt ryggen åt inte bara andlighet, utan även upplysningens ideal och vanligt sunt förnuft, klamrar sig miljontals söndercurlade och förvirrade ungdomar nu fast vid diverse domedagskulter med sekteristiskt tänkande.

Samtidigt som stora grupper champagnesocialister och miljömarxister i vuxen ålder gör gemensam sak med islamisterna, eftersom proletariatet de hoppats på slutade göra uppror när den moderna kapitalismen i själva verket visade sig ge både frihet och välstånd.

Den mest grundläggande mekanismen i varje levande organism är självbevarelsedriften. Att den skogstokiga migrationspolitik som i åratal förts i Europa skulle leda till ett kraftigt uppsving för partier långt ut på högerkanten hade man lätt kunnat räkna ut med arslet. En kraftig extrem reaktion brukar vanligen mötas av en dito motreaktion och så skedde också.

Det är gott att vilja väl och känna empati med andra, men om man ska ta emot miljontals människor från dysfunktionella länder, där yttrandefrihet, religionsfrihet, jämlikhet och rättigheter för sexuella minoriteter oftast är icke existerande och försöka integrera dem i västerländska demokratier måste man göra konsekvensanalyser och ha en realistisk plan som innebär att man inte tar emot fler än man kan hantera. Så har tyvärr inte varit fallet.

Och framförallt måste man vara  tydlig med vad som är okej och vad som inte är det i vårt samhälle. Om våra makthavare hade bemödat sig med att lyssna på forskare som vet vad de pratar om, exempelvis Per Brinkemo, Lars Åberg och Lars Trädgårdh, istället för på Jerzy Sarnecki och andra världsfrånvända önsketänkare, så skulle saker och ting ha kunnat sett annorlunda ut. Men nu är vi här, inmålade i ett hörn, av politiker, journalister och andra som i sin iver att godhetssignalera skapat en situation som fräter sönder vårt samhälle.

En trött, oupplyst befolkning, hypnotiserade av skärmar och ointresserade av att läsa mer än ett par rader om dagen, borgar inte för att de kommer välja vettiga politiker framöver. Istället kommer de sannolikt fortsätta välja sådana som brinner för mer identitetspolitik, mer klimathysteri, mer genusflum, chat control och annat mer eller mindre destruktivt.

Men hoppas kan man ju alltid.

Michael Delavante, Den sista läsande generationen

Källor:

1. Läskrisen: 9 av 10 lärare oroas över elevernas brister, https://www.vilarare.se/nyheter/pisa-2023/laskrisen-9-av-10-larare-oroade-over-elevernas-brister/

2.  Kriget om din uppmärksamhet , Sverigesradio.se  06 feb, http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1016668?programid=1272

3. How a handful of tech companies control billions of minds every day | Tristan Harris
   https://www.youtube.com/watch?v=C74amJRp730&t=794s

4. https://bokshop.bod.se/den-inbillade-kloke-om-konsten-att-foerneka-verkligheten-michael-delavante-9789180075824