Den metabola sjukligheten tilltar och sprider sig globalt som en pandemi, utan att den allopatiska skolmedicinen verkar ha någon som helst kontroll över utvecklingen. Detta har lett till att det duggar tätt med böcker och bloggar från människor som likt mig själv drabbats och som själva gjort något åt sin situation i avsaknad av hjälp från sjukvården. Denna strävan hos människor som vill hjälpa sina medmänniskor har som jag tidigare berört väckt en betydande irritation inom skolmedicinen, som nu efterlyser någon sorts censur av vad lekmän får skriva om egna hälsoupplevelser. Detta krav kommer från en skolmedicin som misslyckats katastrofalt med att stävja den pågående pandemin.
I Australien finns bloggaren och lekmannen David Gillespie som skrivit om sina egna erfarenheter av metabol ohälsa och bristen på kompetens och engagemang från skolmedicinens sida. Han har i en krönika tagit upp skolmedicinens misslyckande. Han pekar bl.a. på att fler och fler människor varje år drabbas av cancer. Samtidigt fortsätter många läkare och nutritionister att berätta för oss att det är vårt eget fel, för att vi inte följer deras råd om rökning, alkohol, fetter och solande.
Nyligen gavs det i Australien ut officiella skattefinansierade råd om ”modifierbara” riskfaktorer för cancer. Efter att ha ägnat sig åt statistisk akrobatik hade man beräknat att om vi bara slutat göra några nämnda riskfyllda saker skulle 38% av cancerdöden förhindras. De saker som de är oroade för är att röka, att inte äta tillräckligt med frukt och grönt, att äta för mycket rött kött, att konsumerar för mycket alkohol, att inte träna tillräckligt och att spendera för mycket tid i solen. Ett genomgående råd har även varit att ersätta mättade animaliska fetter med vegetabiliska fröoljor.
Det enda problemet är att allt fler människor har gjort allt detta sedan åtminstone början av 1980-talet. Trots det har cancerincidenterna sedan dess accelererat till en skrämmande pandemisk nivå. Snart drabbas varannan människa i vissa länder av cancer under sin livstid. Utvecklingen har varit likartad för övriga metabola sjukdomar.
Gillesbie pekar på att man i Australien mellan 1980 och 2012 minskade på spritkonsumtionen med 21%. Man åt också 15,4% mer grönsaker och 7,5% mer frukt mellan 1992 och 2011. Och konsumtionen av nötkött har sjunkit med hälften sedan början av 1980-talet. Motionerandet har ökat signifikant, andelen som tränar regelbundet har nästan dubblerats. Och användningen av solskydd har ökat avsevärt. Viktigast av allt, rökningen har reducerats dramatiskt. Vuxna som röker dagligen halverades nästan mellan 1995 och 2015.
Vad blev då belöning för att göra som skolmedicinen predikat? Incidensen av alla cancerformer har ökat med 23% och vissa cancerformer har fullkomligt exploderat. Australierna har nu 3 gånger så stor risk att få sköldkörtel- eller levercancer och mellan 2 och 3 gånger så stor risk att få melanom- , njur-, anal- eller prostatacancer.
Människor har gjort exakt vad de fått veta av skolmedicinen och resultatet är raka motsatsen mot vad de s.k. experterna förutspådde. Det förefaller som om råden från dessa experter snarast har förvärrat sjukligheten.
I en miljö där lösningen som predikats inte producerar de resultat som förutskickats, är det troligt att man missat någon viktig faktor. Att rökning minskar har sänkt takten för lungcancern, men det är också tydligt att något annat sätter ännu mer tryck uppåt på lungcancer och en lång rad andra cancerformer.
Är fröoljorna den bov som skolmedicinen missar?
Vi vet att rökningen orsakar cancer sannolikt beroende på att den tillför kroppen stora mängder giftiga aldehyder. Jag är själv drabbad. Aldehyderna driver ett tillstånd av oxidativ stress som skadar våra celler och sätter igång en cancerogen utveckling.
Den falska hypotesen att mättade animaliska fetter i kosten var orsaken till åderförfettning, ledde under 70-talet till rekommendationer från skolmedicinen att ersätta de animaliska fetterna i maten med vegetabiliska fröoljor. Denna rekommendation blev 1977 officiella kostråd i USA, råd som sedan kopierades i en stor del av västvärlden. I Sverige är de fortfarande de råd som lämnas av Livsmedelsverket och som t.ex. styr sammansättningen av maten på våra skolbespisningar. Livsmedelsindustrin började prångla ut massor av s.k. lightprodukter där de mättade fetterna ersatts med fröoljor och socker. Detta var en perfekt storm för livsmedelsindustrin som kunde byta ut dyra animaliska fetter med kort hållbarhet och höga hanteringskostnader mot superbilliga fröoljor och billigt socker med oändlig hållbarhet.
Flertalet fröoljor är onaturligt rika på linolsyra (LA) som är ett omega-6 fett som reducerar produktionen och effektiviteten för den för hälsan viktiga omega-3 fettsyran DHA. Överskott av LA kan driva immunsystemet för långt, vilket orsakar inflammation, varför det finns tunga skäl att minimera intaget av fröoljor. Genom att sänka intaget av fröoljor ökar man kroppens tillgång till DHA. Den höga halten av linolsyra i flertalet moderna dieter kan förklara varför så många människor uppvisar låga RHA-halter trots en diet som innehåller animalier.
De billiga fröoljorna som nu helt dominerar i den processade industrimaten, ger som jag visade i en tidigare krönika, upphov till just samma typ av aldehyder som man får i sig genom att röka, vilket leder till likartade sjukdomskaskader som att röka.
Vetenskapen om detta är guldstandarden i näringsforskning genom en dubbelblind, randomiserad, kontrollerad, långvarig studie i slutet av 1960-talet. Den involverade slumpmässigt fördelning av män till dieter som innehöll animaliskt fett (låt oss kalla dem smörätarna) eller dieter där det fettet ersattes med fröoljor (margarineätarna).
Efter åtta år hade smörätarna hälften av dödstalen från cancer jämfört med margarinätarna. Och det är trots att smörätarna hade en mycket högre andel tunga rökare i sin grupp. Slutsatsen är enkel, människor dör mycket oftare från cancer om de äter margariner och billiga fröoljor istället för dyrare och för oss naturliga animaliska fetter.
Idag är det i stort sett omöjligt att köpa processad industrimat som använder animaliskt fett. Det finns en enkel anledning till detta. Det långt är billigare. All vår förpackade industrimat baseras på billiga fröoljor i stället för dyra animaliska fetter. Konsumtionen av de cancerframkallande oljorna har kontinuerligt ökat de senaste 40 åren som ett resultat.
Ökningen av cancerdiagnoserna trots den stora minskningen av rökningen, borde alltså inte vara någon överraskning. Snarare är det ett oundvikligt resultat av det förändrade sätten att bearbeta industrimaten. Och det kommer att fortsätta att stiga så länge som dessa oljor ingår i maten.
Vi vet att intag av fröoljor eller inandning av deras ångor från fritöser och stekpannor orsakar cancer på samma sätt som om vi röker. Och ändå uppmanar skolmedicinens s.k. experter oss att äta mindre rött kött och uppmuntra oss att konsumera mer av dessa hälsovådliga oljor.
Det skenheliga predikandet måste sluta. Vi behöver inte dessa självutnämnda och okunniga experter som använder våra pengar för att berätta för oss att cancer är vårt fel. Cancer är inte vårt fel. Vetenskapen har sedan årtionden visat att det beror på samma oljeväxter som skolmedicinen säger att vi borde äta och som serveras på våra skolbespisningar efter råd från Livsmedelsverket. Näringsvetenskapens överpräster måste omedelbart sluta dansa efter livsmedelsindustrins pipa och istället ge evidensbaserad rådgivning om vad som verkligen orsakar cancer.
Rådet blir att helt avstå från fröoljorna och margarinet och ersätta det med smör, djurfett, kokosolja och olivolja. Som jag tidigare berört har sesamfröoljan som ingått i människans kost i tusentals år bättre egenskaper, de övriga fröoljorna är inte naturlig människoföda. Och efter att de processats i livsmedelsindustrins raffinaderier är de direkt hälsovådliga. Glöm inte heller bort att den majonnäs som säljs i livsmedelsaffärerna består av både processad rapsolja och socker, varför man bör avstå från den. Gör istället egen majonnäs med smör, det finns recept på nätet.
Av Lars Bern
Originaltext: anthropocene.live
