Global Uppvärmning?

global warming

Klimatalarmister påstår att jorden blir varmare, haven stiger och isarna smälter. I den här artikeln undersöks de påståendena genom att titta närmare på de mätdata som finns tillgängliga. Artikeln visar tydligt att klimatalarmisternas påståenden är felaktiga och mer därtill. Resultaten pekar på att värmen på jorden följer solens aktivitet och att koldioxid inte styr jordens temperatur utan tvärt om; CO2 halten följer jordens temperatur.

Global uppvärmning?

Skriven av: TreeOfLiberty.

Senator Steve Fielding frågade nyligen den Australiska klimatförändringsministern Penny Wong varför mänskliga utsläpp kan skyllas för den globala uppvärmningen, med tanke på att lufttemperaturer nådde sin högsta punkt 1998 och en nedkylningstrend började under 2002, medan koldioxidnivåerna har stigit fem procent sedan 1998. Ministerns rådgivare berättade att kortsiktiga trender i lufttemperaturer är irrelevanta, och att man i stället ska fokusera på den snabbt stigande havsvärmen.

Detta är den nya trenden i klimatalarmismen. Tidigare har uppgifter om den globala uppvärmningen alltid handlat om lufttemperaturer. Men all satellitdata säger att lufttemperaturer har genomgått en mild nedåttrend som började 2002. Marktermometrar som föredras av alarmisterna visade uppvärmning fram till 2006, men även de visar en nedkylningstrend som har utvecklats sedan dess. Marktermometrar kan man inte lita på eftersom, även i USA, så misslyckas 89 procent av dem med placeringen av riktlinjerna att dom måste vara mer än 30 meter från en artificiell värme eller utstrålande/reflekterande värmekälla, och deras uppgifter får alltid ”korrigeras”.

På havstemperaturer hade inga ordentliga mätningar fram till mitten av 2003, då Argo Nätverket togs i drift. Innan Argo så mättes havstemperaturer med bathythermographs (XBTs)-förbrukningsbara sonder som blev skjutna i vattnet från en pistol från fartyg längs de viktigaste kommersiella fartygslederna. Geografisk täckning av världens hav var dålig, XBTs går inte så djupt som Argo, och deras uppgifter är mycket mindre exakta. Argo-nätverket består av över 3000 små, havsrobotssonder, som flyter runt alla världens hav. Argo dyker ner till 1000 meter eller mer, registrerar temperaturer och sedan kommer dom upp och rapporterar tillbaka resultaten.

Argo-datan visar att världshaven har varit i en nedkylningstrend sedan åtminstone slutet av 2004 och eventuellt så långt tillbaka som mitten av 2003 när Argo nätverk startade:

Östersjön är intressant eftersom det är ett hav på norra halvklotet där länderna i norr når polcirkeln. Enligt CO2-teorin, ska denna mitten-till-hög-latitudsplats vara ett område där uppvärmningen bör vara störst. Men området uppvisar inte uppvärmning som överstiger 1930-talet, och därmed matchar det inte modellerna. Följande bild visar alla tillgängliga långsiktiga temperaturstationer i området.
Den andra figuren.

I en ny artikel (Hansson, D. och A. Omstedt. 2007: ”Modellering av Östersjöns klimat på hundraårig Tidsskala: Temperatur och havsis”, Climate Dynamics, DOI 10.1007/s00382-007-0321-2) ” Skriver författarna: ”Den sena nittonhundratalet uppvärmning i Östersjön regionen kan inte fastställas att vara utan motstycke under de senaste 500 åren, då artonhundratalets uppvärmning är av jämförbar storlek.”

Den följande Figuren är från Figur 2 från deras papper, som visar rekonstruerade vattentemperaturer i Östersjön från 1500 till 2001. De säger: ”Från 1935 till idag kan ingen statistiskt signifikant vattentemperatur trend fastställas.”
Den fjärde figuren.

Även på havsnivåerna har man inte sett någon ökning. För att havsnivån ska ha ökat så måste där ha varit en trend innan och det har där inte varit, det går alltid upp och ner. De senaste femtio åren har där inte varit någon ökning på havsnivån alls. Under de senaste 5000 åren när hela den norra hemisfären upplevde uppvärmning ”Holocene Warm Optimum” och det var hela 2.5 grader varmare än idag, då var där trots det inga problem med Antarktis och Grönland, inga ökningar på havsnivån. Det går att hitta lika höga värde som idag eller högre under många perioder, till exempel 80 talet. Det genomsnittliga värdet har varit 1.45 ± 0.34 mm/år från 1954–2003 och 2.03 ± 0.35 mm/år 1904–1953, och under en tid på 80 talet var det 5.31 mm/år. Havsnivåvärdena från 1990 likna dom från 1930, 2,4 ± 1,0 mm / år för perioden 1993 till 2000, och 2,5 ± 1,0 mm / år inträffade mellan 1920 och 1945.

IPCC angav i deras tredje utvärderingsrapport (2001) ”Det finns inga belägg för någon acceleration av höjningen av havsnivån från uppgifter från 20-talet. Medelhavets uppgifter visar en bromsning och även minskningar i havsnivån under senare delen av 20-talet ”.

Den följande figuren visar den globala växande havsnivåsförändringen mellan 1900-2002. Enligt IPCC så ska inte CO2-baserad uppvärmning ha dykt upp förrän på 70 talet, all denna ökning av havsnivån innan 1970 kan inte vara orsakad av CO2, och trots att koldioxidnivåerna har stigit fem procent sedan 1998 så har inte trenden ökat och fått högre värden.
Figur.

En studie av långsiktiga havsnivåstrender utifrån basala torv nedan salta våtmarker och flodmynningar sediment justerat för postglacial isostatisk rörlighet ( ”En Sökning för Skaldelsvärde i Havsnivåstudier”, Curtis E. Larsen och Inga Clark, Journal of Coastal Research, 2006) Säger att ”det finns inga märkbara skillnader i graden av stigande havsnivåer under de senaste två århundradena som tyder på ett samband med dokumenterad ökning i atmosfärens CO2-koncentration. ”

Som NOAA databasen har dokumenterat så är där större mängder CO2 på sommaren än på vintern, CO2 orskar inte säsonger men det är ett svar till den säsongsvariationer i temperaturen. Många vetenskapliga studier har visat att CO2 ökningar sker efter temperatur ökningar.

Här ser man hur Antarktis temperatur börjar att ändra sig först och sedan svarar CO2 800 år senare, även metan följer efter uppvärmningen.
Figur.

19,000-17,000 år sedan, ökade den djupa havstemperaturen med två Celsius. 1,000 år senare ökade CO2.
Figur.

CO2 värdena har även varit lika höga och högre än vad dom är idag förr i tiden.

488-443 miljoner år sedan var CO2 värdet hela 4200 ppm medan det var en istid.
Figur.

Isdata visar CO2 värden av 300-348 ppm för 9400-9600 år sedan.
Figur.

Vetenskap har redan visat att några av jordens kallare perioder sammanträffar med perioder av låg solaktivitet. Perioden från 1645-1715 när en drastisk minskning av antalet solfläckar (Kallad för namnet Maunder Minimum) motsvarade en mini-istid. Den samma korrelationen med kallare väder har blivit visat från 1420-1530 (Spoerer Minimum), 1280-1340 (Wolf Minimum), och 1010-1050 (the Oort Minimum). Från 1100-1250, var där mer solfläcksaktivitet än normalt, och det är när vikingarna bosatte sig i delar av Grönland. En uppvärmning blev observerad genom solsystemet under 1980 och 1990 talet, under en tid när solen var som ljusast. Sedan slutet av århundradet så har där varit ett signifikant sjunkande i solfläckaktivitet. Astronomer som räknar solfläckar har rapporterat att 2008 var året med minst solaktivitet enda sen 1954 med hela 200 dagar utan solfläckar. ”Vi upplever ett djupt minimum av sol kretsloppen” berätta David Hathaway från NASA Marshall Space Flight Center. Nasas Jason satelit har indikerat 23 år av global nedkylning. Denna brist av solaktivitet sammanträffar med bevis av ett kallare klimat världen runt. Kina har genomgått sin kallaste vinter på 100 år. Nordöstra Amerika var drabbade av rekordmycket snö, Sydney var med om deras kallaste augusti på 60 år och Britanien led av den kallaste april i decennium. Afrikanska länder som Kenya och södra Afrika har sett sällsynta snöfall och is stormar, Saudiarabien hade den kallaste vintern på 30 år och Mumbai hade det kallaste vädret på 40 år. Alaskas glaciärer har växt för första gången på 250 år och Antarktis is har växt fram i rekordfart. Isen har växt stabilt och ökat sig dom senaste 30 åren, östra delen av Antarktis är fyra gånger större än västra och i den östra delen har det blivit kallare. Den vetenskapliga kommittén för Antarktisforskning i deras rapport från april 2009 som blev förberedd till Antarktisfördraget i Washington noterade att Sydpolen hade visat ”betydande avkylning under de senaste decennierna”.

Här ser vi från NASA hur isen i Antarktis har ökat med 30% från 2007 till 2008, den nya isen växte sig fram över ett område som är lika stort som Tyskland!

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here