Det sägs att de flesta människor är goda och vill det bästa för både sig själva och för omvärlden, att det bara är en liten del av jordens befolkning som faktiskt är elak i grunden och kan tänka sig att medvetet skada någon annan. Detta kan vi förhoppningsvis se runtomkring oss – för förhoppningsvis är de flesta vi möter i vår vardag, eller har i våra liv, faktiskt genuint trevliga och man hoppas ju att väldigt få aktivt vill göra någon annan illa.
Fast är människor egentligen så goda och snälla som vi faktiskt tror? Är vi alla inte bara ett gäng själviska egoister som endast ser om vårt eget hus och bryr oss om de som är inom vår närmsta sfär? Att få vågar stå upp för vad de faktiskt tycker handlar inte om godhet för mig, utan mer om feghet, rädsla och grupptryck.
En del av människans natur signalerar att vi ska fortplanta oss för vår arts överlevnad. Detta är någonting som ligger biologiskt i oss. Denna process är inte viktig för människan för tillfället, alltså idag – då vi världen över mer än fördubblat antalet invånare på planeten de senaste århundraden. Var och en utav oss behöver alltså inte skaffa en avkomma och fortplanta oss för att människoarten ska leva vidare. Trots detta, talar man ändå om den så kallade biologiska klockan, och längtan efter barn kommer till nästan alla – både män och kvinnor.
Dock är vi inte längre beredda att offra våra liv för dessa avkommor, vi skaffar dem inte längre instinktivt och vaktar dem med näbbar och klor likt andra däggdjur på denna planet, utan de nu blivit en form av accessoar likt ett par nya skor eller en ny väska som matchar vårt liv och som vi gärna skaffar barnvakt till och lämnar bort i tid och otid, eller sätter dem framför någon utav våra många skärmar för att få tid för oss själva.
Det handlar inte längre om att föra människoarten vidare rent instinktivt eller att lyssna till den inbyggda biologiska klockan, utan jag anser att vi numera fortplantar oss för att våra egon blivit så stora och att vi längtar efter att få se små miniatyrer av oss själva eller bara göra som alla andra gör – skaffa barn, villa, vovve och Volvo utan att ens fundera på varför. Att skaffa barn gör man inte utav godhet utan endast utav ego – vi tänker i första hand på oss själva innan vi tänker på vår arts fortplantning.
Detta gäller även när du gör en god gärning. Öppnar dörren för en äldre människa Hjälper damen i din trappuppgång med att bära upp de tunga matvarorna till dörren. Skänker pengar till den lokala idrottsföreningen. Gör du detta för någon annans skull eller gör du detta för att ditt ego stärks av det och du kan somna gott om kvällen? Om ditt ego inte hade blivit stärkt av denna handling, hade du då utfört den?
Allt för ofta ser vi personer och ledare i vårt samhälle som säger sig vilja gott men ofta måste utföra dessa goda gärningar och handlingar när någon annan ser på. Åskådare står vid sidan av och hejar på, klappar en på axeln och lovordar en till sina bekanta och resten utav omvärlden, gärna med hjälp utav dagens sociala medier. Om inte detta fanns, denna bekräftelse och denna spridning som gör att människor som gör gott kan få en boost och skjuta i popularitetshöjden, hade vi då haft goda ledare som utförde goda handlingar?
Om du fick chansen till att förändra världen bara genom att utföra en enda handling, med enda hållhaken att du aldrig kommer få någon uppskattning av någon – endast du skulle veta om att det var just du som gjort detta fantastiska som förbättrade livet för så många människor. Skulle du då gjort det? Eller skulle du tagit chansen till att utföra någonting stort och bli hörd och sedd på samma gång och få både bekräftelse, berömmelse och kanske till och med vinst på det du skapat? Enda hållhaken här är att denna handling endast är stor på papper eller till för en viss del utav befolkningen, inte någonting livsomvälvande för alla.
Du som läser detta tänker säkerligen nu att du självklart skulle valt det första alternativet. Men hade du verkligen det? Vad är det vi människor idag egentligen strävar efter? Är det instinktivt att göra gott och att följa det som bör kännas naturligt för oss, eller har berömmelse och uppmärksamhet förstört det lilla som är kvar av den moderna västerländska människan?
Den dagen vi rannsakar oss själva och våra val och varför våra handlingar ser ut på ett visst sätt – den dagen finns det även hopp om förändring. Det börjar på individnivå. Tills dess får mänskligheten hoppas på att det finns personer där ute som åtminstone kan hjälpa andra på samma gång som de boostar sina egon.
Martin Nilsson, Goda gärningar eller uppmärksamhetssökande?
Mitt korta svar till dina funderingar blir, var ett så bra exempel som möjligt i din vardag döm inte dina med människor endast observera dem och deras handlingar. ( Det spelar ingen roll ifall du hade rätt att visa människor eller flertalets handlingar var motiverade av själviskhet)
Slutligen ge i ditt inre till alla varelser i all riken, exempelvis mineralriket, växtriket, djurriket, människor riket, ande sfären osv, ovillkorligen från ditt hjärta och själ, för att du förstår och känner att du vill se alla varelser ,frodas, fröjdas och stråla i sin fullaste kapacitet.
….. Min mormor var\är min hjälte för hon var snällhet\godhet i manifestation.
Om du fann dessa ord hjälpliga låt oss fortsätta kommunikationen.