Hur storjordbruket berövade vår mat på värdefulla näringsämnen

Dokumentären ”Industriskandal: Förlusten av Näringsämnen” avslöjar hur moderna jordbruksmetoder och fröhybridisering dramatiskt har minskat näringsinnehållet i våra frukter och grönsaker under de senaste 60 åren.

Bevisen är tydliga: maten på våra tallrikar idag är en blek kopia av det våra mor- och farföräldrar åt. Inte bara har smaken offrats för produktivitet och längre hållbarhet, utan även viktiga vitaminer och mineraler har minskat kraftigt. Denna näringskollaps har djupgående konsekvenser för folkhälsan, som vi bara börjar förstå.

Spöket av forna tiders grönsaker
Filmmakarna inleder sin undersökning på en oväntad plats – Franska Jordbruksakademin. Gömda i denna anrika institution hittar de en livsmedelstabell från 60 år tillbaka, som detaljerat beskriver näringsinnehållet i dåtidens frukter och grönsaker.

Med dessa historiska data i handen ger de sig ut för att jämföra dem med dagens näringsnivåer. Resultaten är slående:

”Vi upptäckte en lite känd sanning: frukt och grönsaker har förlorat en del av sina vitaminer och mineraler. Ta till exempel gröna bönor: 1960 innehöll de 65 milligram (mg) kalcium per 100 gram.”

”2017 innehåller de inte mer än 48,5 milligram. Det är en fjärdedel mindre kalcium. Samma sak med C-vitamin – 19 mg då jämfört med 13,6 mg idag.”

Detta var inte ett enskilt fall. När de granskade data för de 70 mest konsumerade frukterna och grönsakerna framkom en alarmerande trend. Enligt filmen, som också kallas Seeds of Profit:

”Resultaten visar på en dramatisk försämring under 60 år. Alla 70 frukter och grönsaker har förlorat i genomsnitt 16 procent av sitt kalcium, 27 procent av sitt C-vitamin och nästan hälften av sina järnnivåer.”

Dessa fynd stämmer överens med forskning från USA och Storbritannien. Den amerikanske biokemisten Donald Davis analyserade näringsförändringar i 43 grönsaker mellan 1950 och 1999 och kom till liknande slutsatser.

Davis’ studie visade på statistiskt signifikanta minskningar i sex näringsämnen: protein, kalcium, fosfor, järn, riboflavin och C-vitamin.

De genomsnittliga minskningarna varierade från 6 procent för protein till 38 procent för riboflavin (vitamin B2), och forskarna föreslår att dessa minskningar sannolikt förklaras av förändringar i odlade sorter mellan 1950 och 1999. De menar särskilt att det kan finnas en ”avvägning mellan skördeavkastning och näringsinnehåll” i de nyare sorterna.

Den skyldige: Jordbrukets ”framsteg”

Vad ligger bakom detta näringsmässiga förfall? Dokumentären pekar på flera faktorer, alla kopplade till jordbrukets industrialisering:

Hybridisering för högre avkastning — Under de senaste 50 åren har fröföretag fokuserat på att utveckla hybridsorter som maximerar skörd och visuellt tilltal.

Som Davis förklarar: ”Jag tror att de flesta av dessa nedgångar orsakas av ökningar i avkastning. När avkastningen ökar, finns det mindre näring per vikt av livsmedlet. Många jordbruksforskare kanske inte är medvetna om hur stora dessa effekter är. Det här är lite pinsamt. De strävar alltid efter att öka avkastningen.”

Denna betoning på kvantitet framför kvalitet har haft ett högt näringsmässigt pris. Tomaten, till exempel, har haft några av de största näringsförlusterna — en fjärdedel av sitt kalcium och mer än hälften av sina vitaminer har gått förlorade.

Jakten på evig hållbarhet — Kanske det mest extrema exemplet på att offra näring för kommersiell vinning är utvecklingen av den ”långlivade” tomaten. På 1970- och 1980-talen skapade israeliska forskare en hybridtomat som ruttnar betydligt långsammare efter skörd.

Denna innovation minskade matsvinn och revolutionerade den globala tomatmarknaden, men kom också med allvarliga nackdelar.

Som Haim Rabinowitch, professor emeritus vid Hebreiska universitetet i Jerusalem och en av utvecklarna, medger:

”Generna för mognadsinhibering har med sig vissa negativa egenskaper. Till exempel försämras smaken och vi [får] mindre näringsämnen. Men jag visste inte det, för vi mätte det aldrig. Först senare, på 90-talet och tidigt 2000-tal, började vi undersöka kvalitetsaspekterna. Jag erbjöd ett sådant projekt till många fröföretag. Jag gav det till och med ett namn. Jag kallade det för ‘ACE’-tomaten.”

”Varför ACE? Vitaminerna A, C och E, och jag sa att det skulle bli en mycket hälsosammare tomat. Vi har inte denna sort i butikerna. Industrin, de bryr sig inte.”

Näringsklyftan: Kulturarvssorter vs hybrider

I ett avslöjande experiment jämförde filmmakarna en modern hybridtomat med en kulturarvssort. Resultaten var slående:

• Efter en vecka visade kulturarvstomaten tecken på förfall och var inte längre säljbar. Hybridtomaten såg oförändrad ut.
• Efter två veckor var kulturarvstomaten möglig. Hybridtomaten verkade fortfarande fräsch.
• Det tog 25 dagar för hybridtomaten att bli osäljbar — vilket förlängde dess hållbarhet från tre dagar till över tre veckor.

Men denna långlivade hållbarhet har sitt pris. Vid smaktestet beskrevs hybriden som “smaklös” jämfört med den smakrika kulturarvstomaten. För att kvantifiera näringsskillnaderna lät dokumentärteamet analysera båda tomaterna i ett ackrediterat laboratorium.

Resultaten var ögonöppnande:

”Hybridtomaten innehåller avsevärt lägre nivåer av de fem analyserade näringsämnena. Den har 63 procent mindre kalcium, 29 procent mindre magnesium och 72 procent mindre C-vitamin.”

”Nivåerna av lykopen och polyfenoler, två antioxidanter som hjälper till att bekämpa hjärt-kärlsjukdomar, är två gånger lägre i hybriden än i den traditionella bondens tomatsort.”

Dessa data ger tydliga bevis på att strävan efter längre hållbarhet och högre skördar dramatiskt har minskat näringsvärdet i våra livsmedel.

Den globala fröoligopolen
Som dokumentären avslöjar drivs satsningen på hybridsorter av en handfull multinationella företag som dominerar den globala frömarknaden.

Endast fyra företag — Bayer (tidigare Monsanto), Corteva (tidigare DuPont), Syngenta och Limagrain — kontrollerar två tredjedelar av alla frön som säljs globalt.

Denna maktkoncentration har allvarliga konsekvenser:

• Förlust av biologisk mångfald — När enhetliga hybridsorter ersätter traditionella frön, förlorar vi genetisk mångfald i alarmerande takt. FN

  livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) rapporterar att 75 procent av den globala agrobiologiska mångfalden har gått förlorad på grund av införandet av ”förbättrade” sorter.

• Beroende för bönder — Hybridsorter reproducerar sig inte troget, vilket tvingar bönder att köpa nya frön varje år. Detta skapar en beroendecykel gentemot fröföretagen.
• Skjutande fröpriser i höjden — Dokumentären avslöjar att vissa tomatfrösorter nu säljs för upp till 450 000 dollar per kilo — mer än dubbelt så dyrt som guld.
• Exploaterande arbetsvillkor — För att hålla kostnaderna nere outsourcas ofta fröproduktionen till utvecklingsländer där barnarbete och löner under minimilönen är vanliga.

Fröproduktionens mörka sida
Den utbredda användningen av barnarbete inom hybridfröproduktionen lyfts fram i dokumentären. I delstaten Karnataka i Indien, en viktig knutpunkt för produktion av grönsaksfrön, fann forskare att 10 % av arbetarna på fröodlingarna är barn under 14 år, trots lagar som förbjuder barnarbete. Varför anställs barn?

Som Davuluri Venkateswarlu, författare till Soiled Seeds, en rapport om frågan, förklarar:

”Hybridiseringsarbetet är mycket, mycket känsligt. Det kräver stor skicklighet. Barn föredras eftersom de kan utföra dessa repetitiva uppgifter snabbare än vuxna, och dessutom är de mer lydiga. Två barn kan göra arbetet som tre vuxna. Det är den typ av kalkyl som bönderna använder.”

Även vuxna arbetare utsätts för exploatering. Kvinnor som arbetar på tomatfröodlingar tjänar endast 2,80 dollar per dag — 40 % under Indiens lagstadgade minimilön. Samtidigt kommer dessa frön att säljas för tiotusentals dollar per kilo i Europa och Nordamerika.

Denna exploatering fortsätter eftersom multinationella fröföretag blundar för sina lokala underleverantörers metoder. När de konfronteras gömmer de sig bakom vaga uttalanden om att ”främja anständiga arbetsvillkor” utan att vidta konkreta åtgärder.

Hälsokonsekvenserna

Hälsokonsekvenserna av detta näringsbortfall i vår livsmedelsförsörjning är enorma. Även om hela effekten fortfarande undersöks, kan vi dra några oroande slutsatser:

• Ökad risk för näringsbrister — När frukt och grönsaker innehåller färre vitaminer och mineraler blir det svårare att tillgodose sina näringsbehov enbart genom kosten. Detta kan bidra till ökningen av näringsbrister vi ser, särskilt i mineraler som magnesium och spårämnen.
• Minskad antioxidantintag — Den kraftiga minskningen av vitamin C, lykopen och polyfenoler innebär att vi får i oss betydligt färre skyddande antioxidanter från våra grödor. Detta kan öka sårbarheten för oxidativ stress och relaterade kroniska sjukdomar.
• Koppling till ökande kroniska sjukdomar — Även om många faktorer bidrar till ökningen av kroniska sjukdomar som hjärtsjukdom och diabetes, spelar uttömningen av skyddande näringsämnen i vår matförsörjning en roll.
• Dold hunger — Även människor som äter vad som verkar vara en hälsosam kost rik på frukt och grönsaker får i sig betydligt färre näringsämnen än de tror. Denna “dolda hunger” har vittgående hälsoeffekter.
• Ökat beroende av kosttillskott — När maten blir mindre näringsrik kommer fler att vända sig till kosttillskott för att tillgodose sina näringsbehov. Även om tillskott kan vara till hjälp, är de inte en perfekt ersättning för näringsämnen från hela livsmedel.

Vägen framåt: Att återta vår mat
Situationen kan verka dyster, men det finns hopp. Runt om i världen arbetar bönder, forskare och medborgare för att bevara jordbrukets biologiska mångfald och främja produktion av mer näringsrik mat.

Här är några viktiga initiativ:

• Fröbanker och fröutbyten — Organisationer som Kokopelli i Frankrike arbetar för att bevara kulturarvssorter och traditionella frötyper. Deras program Seeds Without Borders distribuerar dessa frön till bönder och trädgårdsodlare över hela världen och bidrar därmed till att upprätthålla genetisk mångfald. Som det sägs i dokumentären: ”Genom att bevara dessa hotade fröer återtar vi möjligheten att odla och äta icke-standardiserade frukter och grönsaker, som är det bästa för både vår planet och vår hälsa.” Att stödja sådana insatser är avgörande för att behålla biologisk mångfald och erbjuda bönder alternativ till hybridsorter.
• Regenerativt jordbruk — Jordbruksmetoder som fokuserar på att bygga upp hälsosamma jordar ökar näringsinnehållet i grödor. Genom att överge kemikalieintensiva metoder och omfamna tekniker som gröngödsling, kompostering och varierad växtföljd kan vi producera mer näringsrik mat och samtidigt förbättra miljöhälsan.
• Konsumentmedvetenhet och efterfrågan — När konsumenter blir mer medvetna om näringsproblemet kan de driva förändring genom sina köpval. Att välja kulturarvssorter, stödja lokala bönder som använder ett brett utbud av frösorter och kräva mer transparent märkning gör skillnad.
• Politiska förändringar — På en bredare nivå behövs policyer som gynnar jordbruksmetoder som förbättrar jordhälsa och näringsupptag, skyddar bönders rätt att spara och byta frön samt säkerställer rättvisa arbetsvillkor inom global fröproduktion.

Så skyddar du ditt näringsintag och stöttar ett mer näringsrikt matsystem
Näringsförlusten i vår livsmedelsförsörjning är en tyst kris som kräver akut uppmärksamhet. Genom att förstå problemet och agera – både genom personliga val och genom att främja systemförändringar – kan vi arbeta för en framtid där maten ger oss den näring som naturen avsåg.

Vägen till verkligt hälsosam mat går inte via ytterligare industrialisering eller genetisk modifiering. Istället bör vi dra lärdom av traditionella jordbruksmetoder, omfamna biologisk mångfald och prioritera näringstäthet.

Vår hälsa, liksom hälsan för kommande generationer, beror på detta. För att skydda din hälsa och stödja ett mer näringsrikt matsystem, överväg att:

• Välja kulturarvssorter och öppet pollinerade sorter när det är möjligt — Dessa har ofta högre näringsinnehåll och bättre smak än hybridsorter.
• Stödja lokala bönder och bondemarknader — Småskaliga producenter odlar ofta mer varierade och näringsrika grödor.
• Odla själv — Även en liten trädgård eller några krukor kan ge otroligt näringsrika grönsaker och örter.
• Välja ekologiskt — Även om det inte garanterar högre näringsvärden, är ekologiska produkter mindre benägna att innehålla skadliga bekämpningsmedelsrester.
• Äta en varierad kost — Förlita dig inte bara på några få frukter och grönsaker – inkludera en bred variation för att säkerställa att du får ett brett spektrum av näringsämnen.
• Överväga riktade kosttillskott — Även om hela livsmedel bör vara grunden i din kost, kan högkvalitativa tillskott hjälpa till att fylla näringsluckor.
• Stödja organisationer som arbetar för att bevara frömångfald och främja hållbart jordbruk.
• Hålla dig informerad och sprida medvetenhet — Dela denna information med vänner och familj för att hjälpa till att driva förändring.

childrenshealthdefense.org, Hur storjordbruket berövade vår mat på värdefulla näringsämnen