Storföretagen och säkerhetstjänsten har arbetat med infiltration av miljö- och människorättsorganisationer, sedan decennier. Syftet har varit att spionera, kontrollera och motarbeta. I boken “Secret Manoevres in the Dark” beskriver Eveline Lubbers hur denna hemliga och odemokratiska verksamhet bedrivits. Boken medvetandegör det falska spel som företag och säkerhetstjänster ägnar sig åt i det fördolda.
Den holländska forskaren Eveline Lubbers beskriver i boken ”Secret Manoevres in the Dark: Corporate and Police Spying on Activists”, [se hemsida] hur storföretag och säkerhetstjänst infiltrerat medborgar- och miljöorganisationer för att underminera organisationernas arbete. Lubbers ger genom ett antal väl dokumenterade fallbeskrivningar exempel på hur verksamheten bedrivits .
Infiltratörerna arbetar tålmodigt under längre tid under falska identiteter och låtsas vara mycket engagerade i sakfrågan. Organisationer som arbetat med allt ifrån anitapartheid, freds-, miljö- eller djurrättsfrågor har blivit infiltrerade av spioner utsända från olika storföretag eller säkerhetstjänsten. Boken beskriver också den gråzon som finns mellan statens säkerhetstjänst och storföretagen. Majoriteten av de privata bolag som anlitas av såväl storföretagen som säkerhetstjänsten, har startats av personer som utbildats av och tidigare arbetat för säkerhetstjänsten eller polisen.
Ett av företagen specialiserade på att spionera på miljö- och fredsorganisationer, Hakluyt & Co, startades exempelvis av personer med bakgrund från den brittiska säkerhetstjänsten, M16. ”Tanken var att göra för industrin vad de brukade göra för regeringen”.
En spion, Manfred Schlickenrieder, frilansade både för statliga säkerhetstjänster och privata företag. Han anlitades av Hakluyt & Co för Shells räkning och utgav sig för att vara dokumentärfilmare och vänstersympatisör för att närma sig och spionera på miljöaktivister som var kritiska till Shells verksamhet, bland annat i Nigeria. Den falske dokumentärfilmaren, som hade en bakgrund från tyska säkerhetstjänsten, närmade sig först en organisation, fick kontakt och använde sedan den kontakten som referens för att ta sig vidare bland andra miljöorganisationer inom Europa. Informationen som han samlade ihop under intervjuerna lämnades därpå över till kunden.
Fler infiltratörer än aktivister
Under inledningen av 1990-talet infiltrerade McDonalds miljöorganisationen Greenpeace London. Företaget anlitade åtminstone 7 privatdetektiver från två olika privata bolag som spionerade på och infiltrerade Greenpeace London efter att organisationen tryckt upp en litet kritiskt flygblad om McDonalds verksamhet. Spionerandet genomfördes även i samarbete med anställda vid Londonpolisens säkerhetsavdelning. McDonalds stämde därpå de ansvariga för flygbladet och det var först under domstolsförhören som det blev känt att företaget infiltrerat och spionerat på medlemmarna i organisationen. Det var så många infiltratörer i förhållande till organisationens storlek att det vid flera möten var fler spioner på mötet än verkliga aktivister.
Komiskt är att de två firmor som hyrts av McDonalds inte verkar ha haft koll på att McDonalds anlitade två firmor vilket ledde till att infiltratörerna från de båda bolagen tidvis kom att spionera även på varandra.
Spioner inledde långvariga kärleksförhållanden
Flera exempel visar att spionerna, både kvinnliga och manliga, för att få ännu mer information – eller för att de bara passat på tillfället – inlett förhållanden med aktivisterna.
The Guardian skrev år 2012 om två manliga spioner från säkerhetstjänsten som tagit falska identiteter och som inlett förhållanden med kvinnliga aktivister, gjort dem gravida och därpå lämnat dem. Barnen har fått växa upp utan att känna till pappornas verkliga identitet. En av poliserna följde emellertid barnets utveckling genom att, efter att han lämnat kvinnan, läsa polisens fortsatta spionrapporter om henne.
År 2012 stämde åtta brittiska kvinnor den brittiska staten. De hade inlett långvariga förhållanden som varat upp till nio år (!) med fem poliser från säkerhetstjänsten som närmat sig dem under falska identiteter för att spionera på dem.
Byggde upp nödvändigt förtroende som engagerad medlem
En av de mer kända manliga spionerna från säkerhetstjänsten, Bob Lambert, uppträdde under det falska namnet Bob Robertson. Han inledde också flera förhållanden med kvinnliga aktivister när han infiltrerade både London Greenpeace och djurrättsorganisationen Animal Liberation Front. Ett varade 18 månader, ett annat ledde till att kvinnan födde ett barn. Samtidigt gifte han sig under sin verkliga identitet med en tredje kvinna.
Läs mer på newsvoice.se