Verkliga demokratiska processer kan enligt politisk vetenskap aldrig motbevisa vetenskaplig fascism och en skuggregerings och djup stats odemokratiska funktioner och existens. Delvis eller till största del demokratiska system utan sina skyddsnät och tydliga lagar mot korruption (som dagens demokratier globalt inte har) är alltid nödvändiga för att militären och underrättelse-världen ska kunna bygga starka djupa system och en skuggstat utanför den demokratiska kontrollen där ingen tillsyn tillåts från någon annan myndighet eller folkvald tjänsteman.
Dessa system har sina rötter i en verklig politisk kamp som började under 1800-talet och som blev mer tydlig och stark under 1900-talet där inte bara flertalet amerikanska presidenter medverkade men även ledande kämpar för judars rättigheter som Louis Brandeis som var bland de som var först ut (1914) med ett kritiskt verk mot denna maktelit och deras skuggsystem efter de kritiska verken av ekonomen och sociologen Thorstein Veblen Veblen, 1904, samt journalisterna Ida Tarbell, 1904, Gustavus Myers, 1909, och efter Brandeis studie 1914 utvecklades detta sedan vidare av journalisterna Matthew Josephson, 1934 och Ferdinand Lundberg, 1937.
Dessa förflutna verk är de verk dagens maktelit som motsätter sig rena former av demokrati fruktar att allmänheten ska få reda på och ta del av tillsammans med våra moderna ledande forskares arbeten som t.e.x Ann-Marie Slaughter, James S. Henry, Janine R. Wedel och Laurence H. Shoup. Sedan bör man alltid lägga till viktiga kritiskt namn på listan som Peter Dale Scott eller Andrew Bacevich för ytterligare nödvändig fördjupning angående den djupa staten och dess krigselit samt Arthur Selwyn Miller för förståelse och fördjupning av den korrupta utvecklingen av konstitutionen i USA. Dessa äldre författares verk från början av 1900-talet räknas som politiskt absolut legendariska och hyllade verk som i stort sätt ingen i hela västvärlden känner till eller har hört talas om och just därför att de är så viktiga för att kunna förstå dagens värld.
Louis Brandeis växte upp i en judisk familj och kämpade hårt för judars rättigheter och jobbade som domare i USA:s högsta domstol och varnade som tidigare nämnt för samverkande direktorat – av bankinstitut, 1914 i boken Other People’s Money And How the Bankers Use It, där han förklarar hur bankirerna har konsoliderat makt över landets största företag och har sedan använt sin makt för att få kontroll över nationens maktspakar och rikedom. Hans bok hyllades i stor utsträckning av juridiska akademiker.
Denna varningen kom också från flera politiker och presidenter i USA som Woodrow Wilson, Theodore ”Teddy” Roosevelt och Franklin Delano Roosevelt, som var en varning som även sträckte sig tillbaka i tiden till stora politiska namn under 1800-talet, då den liberala politikern William Cobbett och John Fielden redan argumenterade på 1820-talet att staten i Storbritannien orkestrerade ett finansiellt system – genom statsskulden, banksystemet och beskattningen – som konspirerade för att förarma de produktiva klasserna, nämligen de arbetande fattiga och konkursa nationen. Kritik av konspirerande bankirer i USA kom redan tidigt på 1800 av t.ex. John C. Calhoun, USA:s 7:e vice president 1825-1832 som redan 1836 sa att mäktiga intressen och makten av bankerna hade rest en makt inuti regeringen som är större än folket själva och som höll på att ta över regeringen helt.
Theodore ”Teddy” Roosevelt, var en amerikansk politiker (republikan) och landets 26:e president 1901–1909. I ett tal vid den progressiva parti konventionen, Chicago , 17 juni 1912, sade han följande:
”Politiska partier finns till för att försäkra ansvarsfulla regeringar och för att verkställa folkets vilja. Från dessa stora uppgifter har båda av de gamla partierna vikit sig under. Istället för instrument för att främja den allmänna välfärden har de blivit verktyg för korrupta intressen, som använder dem opartiskt för att tjäna sina själviska syften. Bakom den påstådda regeringen sitter en osynlig regering tronade som inte äger någon lojalitet och erkänner inget ansvar för folket. Att förstöra denna osynliga regering, att upplösa denna ohelig allians mellan korrupta affärer och korrupt politik, är den första uppgiften av statsmannaskapet av denna tiden.” (The Iowa official register for the years 1915-1916, s. 349).
Woodrow Wilson var en amerikansk politiker (demokrat) och statsvetare och USA:s president åren 1913–1921. Han mottog även Nobels fredspris 1919, och blir ofta placerad högt i sammanställningar över de främsta amerikanska presidenterna. 1913 sade han ”En stor industrination styrs av sitt kreditsystem. Makten över vårt kreditsystem är koncentrerad hos ett fåtal män. Vi har blivit ett av de sämst styrda, ett av de mest kontrollerade och dominerade länderna i världen – inte längre med fria åsikter, inte längre styrt av övertygelse och majoritetsröstning, utan med en regering som styrs av en liten grupp mäktiga mäns åsikter och påtryckningar.” (The New Freedom: A Call for the Emancipation of the Generous Energies of a People).
I ett tal till kongressen om koncentrationen av ekonomisk makt den 29 april 1938 erkände president Franklin Delano Roosevelt som var en amerikansk jurist och politiker (demokrat) och USA:s 32:a president åren 1933–1945, att demokratin inte fungerade och att USA hade förvandlats till en allt mer starkare fasciststat och att koncentrationen av privat makt växte utan tidigare historisk motsvarighet. I ett brev från den 21 november 1933 skrev president Franklin Roosevelt följande till den amerikanska diplomaten Edward M. House, ”Den verkliga sanningen är att, som du och jag vet, ekonomiska element i de större centren har kontrollerat regeringen ända sedan Andrew Jacksons dagar – och jag gör inte helt och hållet undantag för Woodrow Wilsons administration. Landet genomgår en upprepning av Jacksons kamp mot Bank of the United States – bara på en större skala.” (F.D.R.: His Personal Letters, New York: Duell, Sloan and Pearce 1950, s. 373).
I början av sextiotalet i ett tal (April 27, 1961) så varnade USAs president John F. Kennedy oss för den djupa staten och deras konspirerande agenda, som han uttryckte det, som han menade konspirerade globalt, när han sa följande: ”Vi motsätts runt om i världen av en monolitisk och hänsynslös konspiration som främst förlitar sig på dolda medel för att utöka sitt inflytande. Det är ett system som har skaffat sig stora mänskliga och materiella resurser i byggnaden av en tätt sammansvetsad, mycket effektiv maskin som kombinerar militära, diplomatiska, underrättelsetjänst, ekonomiska, vetenskapliga och politiska operationer.” Detta tal hölls strax efter (nästan fyra månader efter bara) den tidigare president Dwight D. Eisenhower samma år (Januari 17, 1961) sade i ett tal att USA styrs av ett militärindustriellt komplex vars skadliga effekter han varnade för.
Tre presidenter, Harry S. Truman, Dwight D. Eisenhower, John F. Kennedy, i rad efter varandra varnade alla för den negativa utvecklingen och både Truman och Kennedy ville stänga ner CIA efter att ha sett en otroligt negativ och konstig utveckling.
Många fler politisk inflytelserika personer i USA varnade för denna osynliga makten som konspirerade mot folket och demokratin, som t.ex. den amerikanska vänsterpolitikern William Jennings Bryan som 1924 skrev hur där existerade en osynlig regering i Wall Street som utövade stor makt över de båda partierna.
Så det rör sig verkligen inte om någon konspirationsteori startad av t.ex. högerextremistiska grupper, utan det är en historisk verklighet och kamp som de mest politiskt inflytelserika personerna i Amerika har ägnat sig åt att belysa sedan mycket långt tillbaka i tiden.
Det finns inga belägg för att t.ex. den extrema och rasistiska högern genom tiderna är de som drivit kritiken mot makteliten och globalismens tyranni. Det är en större blandning av politiskt oberoende personer och förnuftigt folk inom vänstern och den liberala högern och andra inom den liberalistiska rörelsen som varken är höger eller vänster som drivit denna kritik. ”Högerkanten” och ”vänsterkanten” är oerhört förenklade beskrivningar av politisk tro och blir praktiskt taget värdelösa så fort du strövar utanför det vanliga politiska spektrumet (och är ofta värdelösa i det också).
Libertarianism är ofta varken vänster eller höger. Det är på ett spektrum mittemot autoritärism. Så när du går längre mot autoritärt vill du ha mer och mer regeringskontroll och ingripande i samhället. När du går längre i motsatt riktning på detta spektrum vill du ha mindre regeringskontroll och en mindre regering.
Det finns minst hundratals hemliga sällskap i världen med otroligt många medlemmar och Sverige har flest hemliga sällskap per invånare i hela Europa. I Social Movement Malaysia av Saliha Hassan skriver de att flera hundratals hemliga sällskap kvarstår tills denna dag i bara Singapore och Malaysia. Exakta nummer globalt går dock inte att få reda på, också mycket för att hemliga sällskap är just hemliga.
Faktumet att mer vanliga och mer oskyldiga hemliga sällskap än dessa andra eliter existerar i så stora antal och är så vanliga visar på en psykologi bland vanliga män och politiker (många politiker ingår även i helt oskyldiga hemliga sällskap) som kommer underlätta för människan i studier i framtiden att förstå varför det är hemliga sällskap som styr världen.
Givetvis tänker de som sitter på sann politisk makt likadant och vill ingå i hemliga sällskap och klubbar, det är trots allt en dominerande mentalitet bland de som har den riktiga makten sedan mycket långt tillbaka i tiden och dessa mer vanliga och oskyldiga hemliga sällskap gör det lättare för folk framöver att acceptera att det är ”naturligt” och självklart när man har så svaga stater och politiska system och falska demokratier runt om i världen att det byggs upp djupa stater utanför demokratisk kontroll så som de finns inom i stort sätt alla stormakter idag sedan en lång tid tillbaka.
Precis som fler och fler människor förstår idag och även journalister som Dawn Foster som skriver om frågan för The guardian i artikeln ”Secret Freemasons should have no place in public life” så hör t.ex. frimurare inte hemma inom politiken och det är en skandal när de får blanda sig inom politiken som de dock har gjort sedan tusentals år tillbaka i tiden.
På 80-talet blev det bevisat att ett hemligt frimurarsällskap politiskt konspirerande utanför den demokratiska processen. Propaganda Due (P2) var en italiensk frimurarloge som det på 80-talet blev avslöjat att Lodgeen hade bland sina medlemmar mycket högt uppsatta statstjänstemän, framstående journalister, parlamentsledamöter, industrialister, och ett antal officerare av vilka flera tjänstgjorde i den italienska militära underrättelsetjänsten SISMI.
Logen granskades sedan av en parlamentär kommitté där Slutsatsen blev att P2 var en hemlig organisation med brottsligt syfte med hemliga internationella kontakter med bland annat CIA. P2 betecknades ibland som ”en stat inom staten” eller en ”skuggregering”. Viktigt att peka ut här, är att P2 bestod inte enbart av italienska konspiratörer, amerikanska underrättelsetjänsten CIA och andra länders politiker ingick i denna ”frimurarloge” konspirationen. Utanför Italien var P2 också verksam i Uruguay, Brasilien och Argentina.
Att CIA hade direkt kontakt med denna kriminella struktur men inte avslöjade denna kriminella verksamhet är knappast konstigt eller förvånanden för de som studerat maktpolitik och CIAs historia men är något som skeptiker självklart undviker att tala om.
Skeptiker nämner sällan och blundar gärna för att P2 var ett internationellt konspirerande hemligt sällskap, ungefär som man gärna blundar för hur CIA som olagligt beväpnade Contrasrebellerna i Nicaragua även erbjöd de CIA-stödda Contras och de Argentina och CIA-stödda bolivianska knarkkungarna (som hade kopplingar till de CIA-stödda Contras) som deltog i ”kokainkuppen” 1980 en skyddad kanal för narkotika. Den CIA stödda Guadalajara-kartellen i Mexiko blev även framträdande bland de narkotikasmugglande anhängarna av CIAs Contra-verksamhet.
Så Contra-skandalen var minst sagt mycket större än den olagliga finansieringen av ett krig som dödade tusentals nicaraguanska civila, något många skeptiker inte förstår eller blundar för. När skeptiker talar om erkända konspirationer som Contras-konspirationen och P2 så undviker de ofta att tala om de ytterligare kopplingarna dessa konspiratörer och konspirationer hade till andra konspiratörer och konspirationer och får det att låta som att det rör sig om isolerade händelser och konspirationer och som att det inte finns någon bakomliggande historia eller utveckling därefter.
Journalister som undersöker konspirationsteorier och konspirationer gör så pass usel forskning att när de t.ex. ska bemöta en fråga som Kennedy mordet så intervjuar de någon känd konspiratorisk författare som kanske slänger ur sig en myt om att Kennedy var på väg att bekämpa centralbanken och låta finansdepartementet trycka egna pengar istället för att lyfta fram någon av de flera tunga akademikerna och forskarna som har studerat fallet och vad de säger och så lyfter man politiskt och strategiskt fram den mest dumma teorin som går att hitta som t.ex. den svarta paraply teorin.
Det svarta paraplyet (som det skrivs om i artikeln Fallet Hammarskjöld) tillhörandes CIA och USA:s armés biologiska krigsprogram biomedicinska forskare Larry C Ford och kopplingen till Afrika och Project Coast, det är ett svart paraply som man definitivt vill undvika att tala om när man är en skeptiker och inte intresserar sig för resonemang genererade av naturliga sinnestillstånd baserade i rationalitet och ärlighet.
Flera amerikanska presidenter och andra har som sagt varnat för dessa odemokratiska intressen och skuggregeringar som i modern tid ligger bakom och tillåter uppkomsten av nätverk som t.ex. P2 på grund av bristande rättssäkerhet så tidigt som början av 1900-talet.
Dessa presidenters varningar till folket har sedan dess blivit en tydlig politisk vetenskap och något som är akademiskt bekräftat att stämma av flera ledande statsvetare, konstitutionella experter, forskare, professor och ledande ekonomer. Denna kamp och varningar från presidenter, borgmästare, domare och politiker i USA som varnade folket för den osynliga regeringen som man talade om i tal på torgmöten och i kongressen och andra ställen handlade om en stark vilja att göra folket medvetna om att en mäktig elit bestående av USA:s mäktigaste familjer och deras banker hade tagit kontrollen över USA:s regering och kontrollerade båda partierna.
Denna elits konspirerande natur sågs tydligt när det avslöjades att de genom den beryktade amerikanska politikern och rika Wall Street investeringsbankmannen Prescott Bush och J.P. Morgan som då var och fortfarande än idag är den ledande kraften i Wall Street som är en mycket stor del av den djupa staten, hade aktiva planer på att störta en amerikansk president (FDR) i en militärkupp och genomföra en fascistisk diktatur i USA baserat runt ideologin av Mussolini och Hitler.
Kuppen blev planerad av dessa banker som FDR menade styrde landet i hemlighet och som var ett hot mot demokratin enligt FDR som han talade öppet om inför kongressen 1938. Dessa militära kupplaner mot FDR av de ledande krafterna inom Wall Street bevisade enligt politisk vetenskap de sanna och mycket djupa konspiratoriska karaktärsdragen hos denna maktelit som blev kallade för just en kabal av journalister av denna tid.
Som journalisten David Talbot skriver i boken Devil Dog: The Amazing True Story of the Man Who Saved America: ”J. P. ”Jack” Morgan – tyckte att FDR var en radikal ”galen man” med en vendetta mot House of Morgan. Efter Roosevelts val förlorade Morgan-bankirer plötsligt sin högstående tillgång till Vita huset och fanns sig vara mål för aggressiva senat-utredningar. De var rädda att FDR:s inflationspolitik skulle krympa deras förmögenheter och få nationen att gå konkurs. De kallade honom ”en förrädare för av klass” – de sa att han fick landet att utvecklas i samma riktning som Ryssland.
En obligationsförsäljare på Wall Street vid namn Gerald MacGuire hjälpte till att planera kuppen som skulle störta FDR. MacGuire arbetade för dem framstående Wall Street-bankiren överste Grayson Mallet-Prevost Murphy, en man som – i sin roll som direktör för den Morgan-ägda banken Guaranty Trust och industrigiganter som Bethlehem Steel och Goodyear Tire and Rubber – befann sig i spetsen för amerikanska kapitalism. Han visade sig också vara en medstiftare av den amerikanska legionen, som han hade modellerat för de ursprungliga fascistiska europeiska veterangrupper som användes för att undertrycka folkliga uppror efter kriget.
1938, efter att generalmajor George Van Horn Moseley, arméns underrättelsechef, slutat i armén med en avsked vid New Deal, trodde de marscherande miljonärerna att de hade hittat sin Führer. I december det året tände Moseley – en rasande antisemit som trodde att judar skulle fråntas sina medborgerliga friheter – upp en framgångsrik folkmassa av Roosevelt-hatare i Empire Room i Waldorf-Astoria med ett brännande anförande. Moseley hotade att mobilisera en armé av ”patrioter” för att eliminera ”våra inhemska fiender.” Det påföljande blodbadet, lovade han, skulle ”få de massakrer som nu registrerats i historien att se ut som fredliga kyrkparader.” Moseley varnade för att New York och Washington kanske skulle behöva brännas under processen. ”Det kanske är ett sätt att minska byråkratin,” snäste generalen när de välbärgade affärsmännen jublade.
Och 1940, efter FDR:s oöverträffade tredje val, arbetade sig gräddan åter igen in i en förrädisk yra. Cornelius Vanderbilt, Jr. – salongslejonet och tidningsmannen som avslöjade berättelsen om Mussolinis vägnät – var väl positionerad för att höra ett sådant förrädiskt prat, eftersom han var en van besökare på tillställningar på Newport och Fifth Avenue. Vanderbilt blev chockad av att höra seriösa samtal i de här kretsarna om en komplott för att kidnappa Roosevelt och upprätta en auktoritär regim. Konspiratörerna innefattade magnater och arméofficerare. Vanderbilt, som var en ivrig supporter av New Deal, tipsade Eleanor Roosevelt. Komplotten, som han senare skrev i sina memoarer, avskaffades sedan på ett sorts sällskapligt sätt som var typiskt för FDR. ”När detta kom till kännedom fick jag ringa mina vänner [i armén] och ge ett tips om att alla planer hade blivit kända. De som var inblandade i kabalen skämdes inte och blev inte nedgraderade, men de blev heller inte befordrade.”
Det är inte alls märkligt att FDR förstod elitens fascistiska och odemokratiska agenda eftersom eliten stod honom mycket nära. Winthrop Aldrich — Rockefeller Jrs svåger och chef över Chase National bank som ursprungligen ägdes av J.P. Morgan men som gick samman med Rockefellers Equitable Trust 1929 och var vid slutet av 1932 helt i Rockefellers kontroll. Aldrich och de ledande figurerna i Chase — som snart skulle komma att bli USAs största bank — hade ett nära förhållande till Roosevelt och stödde hans kandidatur. James Warburg var FDR:s finansiella rådgivare och son till Paul Warburg som skrev Federal Reserve Act lagen. James talade öppet om hur de skulle installera en världsregering oavsett om folket gillade det eller inte – genom erövring eller samtycke. Curtis Bean Dall, börsmäklare, bankman, investerare, vice presidentkandidat, make till Anna E. Roosevelt och en FDR insider, förklarade 1968 i sin bok F.D.R. – My Exploited Father-in-Law att eliten genom CFR konspiratoriskt manipulerade FDRs politik.
Innan denna tiden i början av 1900-talet när denna kampen mot den osynliga regeringen uppstod är alla människor på jorden överens att där fanns mäktiga elit sällskap inom det brittiska och amerikanska imperiet som utförde en djup icke-humanitär agenda mot andra svaga människor där man roffade åt sig resurser på ojusta och icke-humanitära sätt.
Dessa resurser har sedan förts över till olika familjer och banker som då finns med in till början av 1900-talet med hjälp av den inter-imperialistiska reciprociteten som upprätthåller globaliseringen i slutet av nittonhundratalet delvis tack vare ömsesidiga ekonomiska samarbeten mellan de brittiska och amerikanska imperierna.
Som den amerikanska nationalekonomen och sociologen Thorstein Veblen Veblen i The Theory of the Business Enterprise (1904) visar har imperiets profit koncentreras i händerna på en privilegierad affärselit.
Den mer moderna eliten av den tiden såg på sina imperialistiska förfäder som hjältar precis som vanliga patriotiska amerikaner ser upp till grundlagsfäderna som George Washington. Vi kan se hur eliten även i mer modern tid hyllar sitt imperiums förflutna i en artikel 2007 signerad Benn Steil, direktör för internationell ekonomi vid CFR, med titeln ”Slutet för nationell valuta”, där han främjade en global finansdiktatur och dess världsvaluta och krävde en ny form av super-imperialistisk dominans i en post-Westfalen, post-suverän-nationalstat typ av utopisk värld, vilket han gjorde klart när han hävda den senare delen av 1800-talet, som ledde in i första världskriget, som höjdpunkten av tidigare globalisering, just den period då det brittiska imperiet var i sitt esse.
Denna mentalitet av inhumanitet att roffa åt sig resurser på ojusta och icke-humanitära sätt har funnits med in på 1900-talet. Hur man t.ex. manipulerade de stora världskrigen för sina egna ekonomiska och politiska intressen och gav militärteknologisk och finansiell support till Sovjet och nazisterna även under krigstid som användes mot sina egna amerikanska soldater i Vietnam och andra platser.
Hur man inte tog hänsyn till sina egna amerikanska medborgare på detta sätt och faktiskt konspirerade för att medvetet ha de mördade av deras i krigstid fiender kan hjälpas till att förklaras enligt psykologisk vetenskap med hur Rockefellers privata soldater 1913 satte fyr på tält med barn och kvinnor som brann ihjäl och även sköt andra amerikanska medborgare som fredligt protesterade i USA och John D. Rockefeller, Sr. uttryckte öppet efteråt hur han inte ångrade sig och inte hade vidtagit några åtgärder för att stoppa soldaterna även om han visste hur de amerikanska medborgarna skulle bli mördade.
Vi ser även hur Rockefeller familjens rikedomar har skapats på kriminella vägar som akademikern Ferdinand Lundberg bland andra visade i sina studier och sedan har vi en rik dokumenterad historia av kriminellt genererade blodpengar som skapats på andra mestadels icke vita livs bekostnad runt om världen av dagens moderna globalister som har blivit dokumenterat av ekonomen James S. Henry och flera andra.
Att imperiumet under 1800-talet genomgått en evolution och utvecklat en allt mer övergripande makt som format en stark skuggstat är inte konstigt utan helt naturligt att ett sådant stort och mäktigt system suger upp och förändrar och formar människor när de hamnar i maktpositioner och att detta system utvecklats och att resurser getts vidare till nästa generation och hur de nya globalisterna som enligt politisk tradition rör sig i hemliga och slutna sällskap ser tillbaka på sina imperialistiska förfäder som kloka och visa precis så som patrioter i USA ser tillbaka på George Washington som en klok och vis hjälte.
Sedan är det inte en ovanlig verklighet att helt vanliga människor blir aktörer i totalitära system som filosofen och den politiska teoretikern Hannah Arendt påpekade, även sant eftersom vi vet enligt psykologi idag att ”systemförsvar” är något väldigt verkligt och handlar om människors tendenser att försvara och motivera status quo – även när det innebär att stödja politiker eller politik som verkar vara i strid med deras egenintresse.
Kampen under 1900-talet och fascismens frodande under demokratins täckmantel – del 1
