Skrämselpropagandan om klimatet har lanserats i den internationella debatten av starka globala intressenter som vill utnyttja den för att promota en överstatlig agenda i syfte att kunna styra världen och expandera sitt ekonomiska inflytande. Bakgrunden har jag redogjort för i ett föredrag för Swebbtv:s höstkonferens lyssna gärna på det för att få en djupare insikt.

Man började redan 1972 vid FNs miljökonferens i Stockholm som leddes av Maurice Strong – en ledande representant för den angloamerikanska rikemansklubb som driver globaliseringen. Utmärkande för denna propagandakampanj har hela tiden varit att piska fram maximal brådska. Redan 1972 lanserades idéen att vi bara har 10 år på oss för att rädda världen. Tjugo år senare vid FNs miljökonferens i Rio växlade man spår och koncentrerade sin propagandakampanj på att skrämma med global uppvärmning av klimatet. Även den konferensen leddes av nämnde Maurice Strong. I Rio hade man satt ett namn på den eftersträvade nya världsordning som man hade som mål – Agenda 21.

Riomötet 1992 hade föregåtts 1988 av bildandet av FNs vetenskapliga klimatpanel IPCC som fått till uppgift att enbart kartlägga vetenskapen rörande risken för klimatförändringar som orsakas av mänsklig aktivitet. Man var alltså inte ute efter en allmänt bättre kännedom om vad som styr jordens klimat, utan bara efter antropogena faktorer som var möjliga att utnyttja politiskt. Detta ostridiga faktum har förnekats av alarmister i debatten. Det står dock inskrivet i IPCC grundläggande statuter.

I sin strävan efter en ledande överstatlig global roll för FN försöker man bredda sitt mandat till en rad politikområden. För att underbygga detta arbete genomförde FN år 2015 en global opinionsundersökning där tio miljoner människor från hela världen fick uttala sig om vad man ville att FN skulle arbeta med. Av 16 viktiga områden va