Vulgär nationalism, Hollywood-nazism och huliganism. Det är några av kännetecknen för av den Zelenskyj understödda Azov-bataljonen som välkomnat både kriminella och huliganer i sina led. Den obskyra paramilitära styrkan har under kriget i Ukraina gjort sig skyldiga till tortyr, sabotage av mänskliga korridorer och grova krigsbrott där man systematiskt gömt sig bland civila för att nyttja dem som mänskliga sköldar.

När kriget i Donbass i östra Ukraina drog igång 2014 insåg ukrainska makthavare snabbt hur dåligt rustad och förberedd den reguljära armén var för att bekämpa de ryskspråkiga separatisterna i regionen och hur undermåligt det militära ledarskapet fungerade.

Efter att ha lidit flera nederlag startades det, med det ukrainska inrikesministeriets välsignelse och godkännande, istället upp ett flertal paramilitära miliser och frivilligförband för att slåss mot separatisterna. Ukrainas inrikesminister Arsen Avakov utfärdade den 13 april 2014 ett dekret som godkände skapandet av nya paramilitära grupper med upp till 12 000 medlemmar och tre veckor senare grundades officiellt Azovbataljonen.

Finansieras av förmögna oligarker

Gruppen finansierades initialt av privata aktörer – bland annat av de mycket förmögna oligarkerna Ihor Kolomojskyj och Serhij Taruta som räknas som två av Ukrainas allra mest förmögna män.

Den ukrainsk-judiske mångmiljardären, mediemogulen och tidigare guvernören Kolomojskyj äger bland annat PrivatBank och mediegruppen 1+1 media och pekas ut som den som drivit fram Volodomyr Zelenskyjs politiska framgångar och varit helt avgörande för att få denne vald till landets president – bland annat genom att tidigare bekosta en populär tv-serie där Zelenskyj spelar just en oligarkbekämpande president och ”man av folket”.

Oligarkens motiv för att lansera komikern Zelenskyj som president ska ha varit att få bort den dåvarande presidenten Petro Porosjenko eftersom denne ville nationalisera landets största bank (PrivatBank) som ägdes av just Kolomojskyj. Efter att Zelenskyj vunnit valet stoppades också nationaliseringen av storbanken och den återlämnades i oligarkens ägo.

Ihor Kolomosjkyj finansierar och har haft stor kontroll även över andra frivilligbataljoner i Ukraina – bland annat Dnipro 1 och 2, Aidar och Donbass och han har även lovat att betala 10 000 dollar från sin privata förmögenhet för varje ”tillfångatagen rysk sabotör”.

Den kontroversielle oligarkens ljusskygga affärer där pengar gömts och tvättats via olika offshore-bolag har bland annat lett till att Kolomojskyj och hans familj inte längre tillåts resa in i USA eftersom han bedöms vara inblandad i omfattande bedrägerier och penningtvätt.

– Han är inblandad i korrupta handlingar som undergräver rättsstatsprincipen och den ukrainska allmänhetens tilltro till deras regerings demokratiska institutioner och offentliga processer, vilket inkluderar att använda sitt politiska inflytande och officiella makt för sin egen personliga vinning, konstaterade USA:s utrikesminister Antony Blinken och menade vid tillfället att oligarken ”utgör ett allvarligt hot mot Ukrainas framtid”.

Mångmiljardären har även varit ordförande för flera judiska lobbyorganisationer och är i Ryssland misstänkt för mord, kidnappning och annan grov brottslighet.

Serhij Taruta som också utpekats som en viktig finansiär av bataljonen har även han en bakgrund som guvernör (i Donetsk) och sitter numera i det ukrainska parlamentet. Mångmiljardären är grundare av ett av Ukrainas största företag, Industrial Union of Donbas – ett holdingbolag som äger delar av ett 40-tal industriföretag i Östeuropa.

Taruta har som många andra oligarker tagit tydlig ställning för att Ukraina ska distansera sig från Ryssland och istället närma sig Väst och har under årens lopp konsekvent gett sitt stöd till USA- och EU-vänliga presidentkandidater som Viktor Jusjtjenko och Julia Tymosjenko.

Efter maktskiftet blev Taruta precis som Kolomosjkyj belönad med guvernörstitlar. Precis som sin oligarkkollega blev dock Taruta snart avsatt efter en konflikt med presidenten Petro Porochenko där han bland annat kritiserat presidentens försök att få till fred i östra Ukraina.

Stålmagnaten förespråkade redan 2014 en mycket aggressiv linje mot de rysktalande separatisterna i östra Ukraina och argumenterade öppet för att de som ”vägrar föra dialog med regeringen” måste ”tas ut med våld”.

Taruta har även beskrivit de pro-ryska utbrytarrepublikerna i Donetsk och Luhansk som ”terroristorganisationer” och hävdat att krigföringen mot separatisterna är nödvändig för att ”skydda freden och ordningen” i landet.

– De (separatisterna) är terrorister och vi kommer inte att låta dem att styra vårt land.

Exakt hur stora summor de båda oligarkerna plöjt ner i Azov har hittills inte offentliggjorts.

Ideologi

Vid bildandet dominerades Azovbataljonen huvudsakligen av radikala nationalister och nationalsocialister. Bataljonens förste befälhavare Andrij Biletski var även medgrundare av det etnonationalistiska partiet Socialnationalistiska församlingen vars uttalade mål är att skapa en ”socialnationalistisk” stat i Ukraina, stoppa invandringen och säkra Ukrainas ”europeiska identitet”.

– (Den ukrainska nationens mål) är att leda världens vita raser i ett sista korståg […] mot semitledda undermänniskor, deklarerade han 2010.

Andra i ledarskiktet hade en liknande bakgrund och som symbol antog Azovbataljonen varghaken – en uråldrig hednisk symbol men som idag kanske främst förknippas med det nationalsocialistiska Tyskland, Waffen-SS och Wehrmacht och som idag av den tyska staten klassas som en ”hatsymbol”. Även svastikor och andra symboler förknippade med Tredje riket användes också flitigt av bataljonens medlemmar.

Företrädarnas politiska historik, återkommande kontroversiella uttalanden och de symboler som användes, ledde till flera kontroverser och uppmärksammade reportage där Azov pekades ut som en ”nazistisk” bataljon. 2015, när Azov uppgraderats till regemente och blivit en officiellt erkänd del av det ukrainska nationalgardet (direkt underställt inrikesministeriet), uttryckte många mer liberala medier, opinionsbildare och politiker sin oro över ”nazismen” inom den ukrainska armén och det faktum att framträdande officerare i bataljonen – exempelvis har den tidigare vice befälhavaren Vadym Troyan ”belönats” för sina insatser och fått höga poster inom det ukrainska samhället, i Troyans fall som polischef över Kiev-regionen.

För att bemöta de många anklagelserna fick en företrädare för bataljonen gå ut i pressen och försäkra omvärlden att bara omkring 20 procent av medlemmarna i bataljonen definierade sig som nationalsocialister.

Flera judiska sympatisörer och medlemmar har också gått ut i medierna och deklarerat att Azovs ideologi är tydligt ”anti-rysk” – inte ”antisemitisk” och att judar är varmt välkomna att ansluta sig till bataljonen.

– Det fanns ortodoxa judar i Azov. Jag vet detta eftersom jag var med i striderna. Ingen brydde sig om att jag var jude, konstaterar Daniel Kovzhun.

Läs mer på nyadagbladet.se, Krigets sabotörer

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här