Stressa, hetsa, skynda. Deadlines, to-do:s, scheman, tjutande påminnelser på mobilen. Aldrig tidigare har människan varit så stressad som hon är idag, trots att vi numera i detta moderna västerländska samhälle är mer lediga än någonsin. Dagens teknik och digitalisering och jobba-hemifrån-policies gör det enkelt för oss att få loss lite fri tid här och där. Redan i slutet av maj började Sverige sakta ner och gå på lågvarv, för att nästintill vara helt stillastående efter midsommar fram till att de första löven började falla för ett par veckor sedan. Nu har maskineriet börjat röra på sig igen, slavarna är tillbaka på fältet efter beviljad permission, de små soldaterna har intagit sina positioner i skolbänkarnas raka led, redo att indoktrineras, och den sovande Svensson sippar på kaffet framför Nyhetsmorgon återigen. Ordningen är återställd och företaget Sverige är i rullning ytterligare ett år.

Vi är fortfarande så färgade av den svenska industrisemestern, som under så många år dyrkades likt manna fallande från himlen, trots att vår fritid och ledighet inte längre alls är lika tydlig som den en gång var. Det märkliga är att det inte bara är inom mainstream och bland fåraskocken denna färgning ligger kvar, utan även hos den självutnämnda vakna befolkningen runtom i vårat avlånga land. Efter veckor med stiltje så har människorna som jobbar för de alternativa forumen också lagt in en högre växel, precis som sin sovande granne. Men istället för vardagsrutiner, instämpling på kontoret, kick-offer, after-works, nya uppdrag och projekt, så höjs flaggorna för sammankomster, festivaler, mässor, manifestationer och hemliga möten. Same same, but different.

Det finns även stora likheter mellan mainstreams skvallerpress och den självutnämnda vakna befolkningens delningar runtom på digitala forum. Hänt Extra och feta rubriker med utropstecken, folk hänger ut varandra till höger och vänster. Den har gjort si, den har gjort så. Hon har sagt ditten, han har sagt datten. Se på oss, strunta i dem! Lyssna på den här gruppen, de där borta har fel! Kaxiga attityder och kryptiska inlägg där varken den ena eller andra i slutändan har mod nog till att stå upp för sina åsikter till 100% utan likt den uppschasade pöbeln följer marionettdockorna i företaget Sveriges kommande val.

Det pratas om dubbelmoral i flera olika läger och man använder sig av samma banala marknadsföringstekniker som kvällstidningarna, man postar en bild eller rubriksättning i syfte att få andra att haja till. Clickbaits. En bild säger mer än tusen ord men med rätt marknadsföringsteknik kan man göra en höna av en fjäder och vad som först såg ut att vara guld som glimmar var egentligen bara en plastig kopia från Ullared. Man vill helt enkelt bara vara bättre än alla andra, och med fackla och fana i hand stå längst fram i ledet för att synas och höras mest.

Samtidigt som denna cirkus utspelar sig så fylls tältet bredvid med en massa information  och delningar från forum, personer och grupper som man ska följa – uppmanas att följa – för det är endast de som har rätt, trots att alla dessa människor delar ungefär samma typ av information, och även som mer eller mindre tar upp exakt samma saker som mainstream tar upp – fast med en annan vinkel. Man har bytt från SVT och Nyhetsmorgon till kanaler som granskar SVT och Nyhetsmorgon, och pekar på alla fel som finns hos dessa och hur korrupt allting är. Man talar om lösningar och nytänkande men kommer ändå ingen vart. Står och stampar och upprepar samma saker.

För det är ju så det är inom de flesta grupperingar, communities och forum bestående av den självutnämnda vakna befolkningen runtom i vårat avlånga land. Man hittar en tidtabell för ett tåg som leder mot upplysning och det röda pillret ut ur Matrix men väljer att kliva av av vid första hållplatsen, stannar kvar där och trampar runt i leran och leker. Glömmer bort när nästa tur går och missar avgång efter avgång. Till slut blir det kvällen och tågen har slutat gå och man blir alldeles för bekväm och bestämmer sig för att bosätta sig i området och glömmer bort att man en gång hade chansen att fortsätta utforska vart man kunde tagit hän. Man pratar gärna om de andra hållplatserna som om man varit där men valt att stanna kvar på första anhalten. För det krävs mod att sätta sig på ett tåg man inte vet vart kommer ta vägen.

Vi ser hur personer arresteras av statens springpojkar samtidigt som vi bevittnar egon som fylls på men påstås kriga för den ljusa sidan. Folkbildning utlovas men dess anhängare exkluderar aporna genom att kastar bananer till dem med hånflin. Lyssna på vad vi har att säga, tyck som oss, det vi säger är det senaste nytt – sanningarnas sanning! Tyvärr sägs dock inget nytt. Det är bara gammal skåpmat som återigen fått se dagens ljus men med ny förpackning. Innehållsförteckningen är densamma men ingredienserna omkastade i en annan ordning. Samma innehåll, samma kaka – samma smak.

Det ifrågasätts och man görs sig lustig på andras bekostnad. Blir man själv ifrågasatt är det dock inte lika lustigt längre. Då handlar det nästintill om liv eller död och det är viktigt att man får sista ordet. För det är ju bara den som fått sista ordet som kan räknas som vinnare i debatten – och det är otroligt viktigt att vinna, då egot behöver få sitt och det är det enda sättet att bibehålla sin status som man förvirrat blandar ihop med sin lycka. Och sin frihet. Och sanning.

Vissa sitter dock kvar på tåget och fortsätter resan framåt mot alla de nya spännande destinationerna som ännu ligger gömda bortom kröken. Vissa av hållplatserna kommer man inte att få uppleva förrän livets slutdestination infinner sig, och då vet man att man suttit på rätt tåg.

Viktigast är ändå att visa respekt för de som jobbar på tåget – allt från kassörskan på tågstationen till biljettkonduktören och lokföraren – för det är de som gör det möjligt för dig att ta dig vidare på livets resa. Tillsammans med alla de andra resenärerna i vagnen.

:Martin:Nilsson., Livets tågresa

SKARPTs hemsida

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här