Malört: Bitter ört med kraftfulla medicinska egenskaper

Malört (Artemisia absinthium), en växt med en rik historia och djup symbolik, har en unik blandning av andlig betydelse och medicinska användningar.

Den förkroppsligar begreppet bitterhet – både som en moralisk varning mot orättvisa och som en representation av mänskligt lidande. Ändå har denna bittra växt utvecklats bortom sina metaforiska rötter och avslöjat en mängd medicinska egenskaper som har fångat både örtmedicinare och forskares intresse.

Denna bittra ört nämns nio gånger i den hebreiska Bibeln, ofta som en symbol för bitterheten i korruption, orättvisa och moralisk förfall.

På profeten Amos tid användes malört som en metafor för att hjälpa de forntida israeliterna att reflektera över hur de hade förvandlat ”söt rättvisa till något korrumperat och bittert” genom att ”överge principerna om rättvisa och rättfärdighet och förvränga Guds lagar (förbundet)” som var avsedda att upprätthålla rättvisan. Malört blev den perfekta symbolen för detta budskap.

Malört är en av de bittraste örterna på jorden. Den innehåller en förening som heter absinthin, vilket ger den dess extrema bitterhet.

Malörts terapeutiska profil
Malörtens historia som medicinalväxt är rik och komplex, med rötter som sträcker sig tillbaka till antikens civilisationer. Enligt American Herbal Products Association dokumenterades malört vetenskapligt för första gången under det första århundradet av den grekiske läkaren och farmakologen Pedanius Dioskorides i hans inflytelserika verk om terapeutiska naturämnen, De Materia Medica.

Men örten var redan känd och omnämnd i äldre medicinska skrifter så tidigt som på den tid då ”medicinens fader” Hippokrates levde, någon gång mellan femte och fjärde århundradet f.Kr. Hippokrates rekommenderade malört för behandling av gulsot.

Med tiden blev malört erkänd för sin användning i gynekologiska behandlingar, särskilt för tillstånd som dysmenorré, så kallad ”kvinnlig hysteri” och sterilitet.

Under århundradena skiftade malörtens medicinska fokus. Redan under tredje århundradet f.Kr. började antika läkare förskriva malört för matsmältningsproblem. Dioskorides och den antike grekiske naturforskaren Theofrastos noterade att malörtens intensiva bitterhet spelade en roll i dess användbarhet vid behandling av magproblem, leversjukdomar, överproduktion av galla, gulsot, gasbildning och till och med vid parasitinfektioner som rundmask.

Detta skifte i fokus markerade en fascinerande förändring i malörtens terapeutiska historia och antyder att pågående experiment kan ha utökat dess användningsområden bortom vad som ursprungligen var känt.

Intressant nog, medan malört inte blev registrerad som ett antimalariamedel i Medelhavsområdet, kände kinesiska örtmedicinare till en släkting till malörten, Artemisia annua, för att behandla feber – en föregångare till dess moderna användning vid behandling av malaria, en infektionssjukdom orsakad av parasiter och kännetecknad av feber och frossa.

Detta var delvis vad som gjorde att den kinesiska forskaren och farmaceutiska kemisten Tu Youyou tilldelades 2015 års Nobelpris i medicin för sin upptäckt och studie av det antimalariamedel som kallas ”qinghaosu” – senare känt som ”artemisinin,” ett av världens mest effektiva läkemedel mot malaria.

Förutom dessa fördelar har historiska bevis visat att denna bittra ört har kramplösande egenskaper, vilket hjälper till att lindra matsmältningskramper och spasmer, samtidigt som dess aptitretande effekt stimulerar hunger och minskar känslor av mättnad.

Malört användes också som ett hypnotikum för att framkalla sömn – även om försiktighet krävdes med doseringen på grund av dess potentiella toxicitet. Små mängder kunde orsaka nervstörningar, kramper och sömnlöshet. Alla dessa symtom speglar ”absinthism,” som orsakades av överdriven konsumtion av absint.

Malörtens historia är en berättelse om förvandling – från en biblisk symbol för bitterhet och bruten rättvisa till en växt som firas för sina medicinska helande egenskaper. Från de antika texterna av Hippokrates till den moderna vetenskapens upptäckter har malörtens dubbla natur – bitter men helande – gjort den till en fascinerande och bestående närvaro i mänsklighetens historia.

naturalnews.com, Malört: Bitter ört med kraftfulla medicinska egenskaper