Mina tankar om ME/CFS

I denna rapport (”Pathomechanism and possible interventions in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome (ME/CFS)”) (Clin Invest. 2021; 131(14):e150377) sammanfattar Bergen-gruppen en uppfattning vilken sedan flera år slagit rot om hur ME/CFS uppkommer: ”Myalgic encephalo-myelitis/chronic fatigue syndrome (ME/CFS) often starts in previously healthy individuals after an infection”. De beskrivna symptomen sammanfattar de med “The main symptoms are postexertional malaise (PEM), fatigue, sensory hypersensitivity with pain”, vilket jag tolkar som oerhörd orkeslöshet i kombination med ljus- och ljudkänslighet och smärta.

Förutom sin huvudhypotes redovisar författarna också tankar kring en alternativ förklaringsmodell: ”There is growing evidence for endothelial dysfunction in ME/CFS, ………. flow-mediated dilation mainly reflects the release of nitric oxide (NO) from endothelial cells in response to shear stress in vessel walls.”

Att brist på kväveoxid (NO) ligger bakom hur bra eller dåligt blodet tar sig fram i de tunna kärlen och då i synnerhet i arteriolerna, vilka liksom alla andra artärer har en tunica media som tappar sin elasticitet och spänst vid brist på NO, håller jag med om. Men att detta enbart skulle bero på den något svepande förklaringen ”shear stress in vessel walls” håller jag inte med om.

Efter att ha varit inne på den intressanta förklaringen brist på NO så faller författarna tillbaka på sin ursprungliga tanke om en autoimmun mechanism som förklaring på nedsatt elasticitet och spänst i kärlen (vessel tone): ”an autoimmun mechanism affects the autonomic control of blood vessel tone and flow autoregulation”.

Men man redovisar också en alternativ förklaring: ”all result in tissue hypoxia, which we believe may be a common pathomechanistic denominator in ME/CFS”. Ja, brist på O₂ I vävnaderna leder också min förklaring till. Men varför uppstår denna brist? Jag återkommer till detta längre fram.

Hur jag kom in på studier av glykokalyx
Sedan vår son försvann in i orkeslöshet och smärta för nio år sedan har jag som pensionär, parallellt med alla kontakter med vården, själv ägnat min tid åt att studera (på Pubmed) för att försöka förstå vad det är som drabbat honom.

Min enkla tanke var att det verkar som om han inte kan tillverka nog med energi och snabbt var jag inne och studerade cellers energiproduktion varvid jag givetvis kom in på sköldkörtelns medverkan i cellernas energiproduktion. När jag inte fick de svar jag hade hoppats på beslutade jag mig för att börja från början. Jag frågade mig vad det är som måste till för att vår kropp ska kunna producera den energi som behövs för att leva ett normalt liv och insåg att ”bränslet” måste ha en avgörande betydelse. Jag började därför med att studera vad vi äter och dricker och hur vår kropp tar emot detta. Insåg mycket tidigt att vår tarm skadas om vi äter och dricker fel. Lärde mig att det som jag hört talas om som tarmludd faktiskt är glykokalyx.

Snart insåg jag att om tarmluddet är skadat så kommer sådant som detta ska skydda mot att faktiskt komma in i blodcirkulationen särskilt när det blir för mycket för vårt vaksamma immunförsvar mellan tarm och blodcirkulation. Det var då mitt intresse kom att fokuseras på endotel glykokalyx, den håriga insidan på våra blodkärl.

Kom snart underfund med att i litteraturen intar endotelet och endotelcellerna en framträdande roll, men utan att det varken nämns eller förklaras vad dess håriga utsida, glykokalyx, har för någon funktion. Det verkade och fortsätter att verka som att många läkare inte känner till vad glykokalyx är, än mindre om dess betydelse för vår hälsa. De få som har kännedom om glykokalyx verkar ha den uppfattningen att glykokalyx inte har någon särskild funktion förutom att följsamt böja sig åt det håll blodet pumpas.

Glykokalyx har avgörande betydelse för vår hälsa
Nu har jag börjat förstå att glykokalyx är en ”nyckelspelare” i våra liv därför att i den mån glykokalyx skadas så minskas endotelcellernas förmåga att leverera kväveoxid (NO) till den glatta muskulatur som finns i anslutning till endotelcellerna.

När det handlar om blodkärlen så kallas den glatta muskulaturen tunica media. I hjärtat har inte den speciella varianten av glatt muskulatur något namn vad jag känner till, men likväl måste den få regelbundna leveranser av NO från de endotelceller som finns på hjärtats insida för att inte tappa sin elasticitet och spänst. För att inte tala om att de positiva elektriska signaler som skickas ut från sinusknutan i hö förmaks tak måste ha en frisk och negativt laddad glykokalyx att följa ner till AV-knutan för att undvika utveckla flimmer.

Det finns fler ställen i kroppen med glatt muskulatur som måste få leveranser av NO, tex ögat. Har arteriolerna som leder till ögat tappat sin elasticitet så minskar leveranserna av syre till ögats celler. Ett udda exempel är urinblåsan vars vägg består av glatt muskulatur ”omslingrad” av artärer vars endotelceller måste kunna leverera NO för att urinblåsan inte ska tappa sin elasticitet och spänst.

Nobelpristagare beskrev endotelcellernas betydelse för NO till tunica media
Upptäckten att det är endotelcellerna som genom diffusion levererar NO till tunica media gav Furchgott, Ignarro och Murad 1998 års nobelpris i medicin och fysiologi. Vad som inte framgår av deras studier är glykokalyx roll, men senare publicerade studier från olika håll i världen visar att skadad glykokalyx innebär minskade leveranser av NO till tunica media. Eftersom vi vet att minskade leveranser av NO innebär att tunica media förlorar sin elasticitet och spänst så är det lätt att förstå hur de röda blodkropparna (diam 6-7 µm) som ska leverera syre (O₂) till cellerna kan få svårt att passerad de tunna arteriolerna vars tunica media stelnat på grund av brist på NO.

Förklaring till orkeslöshet och smärta
När då andningskedjan inte får syre så övergår cellen till att jäsa glukos, vilket bara ger 5-7% så mycket energi (ATP) som andningskedjan ger vid tillgång till syre. Vid jäsning uppstår restprodukten mjölksyra som är sur och sänker pH. Synapser (nervändar) reagerar och du känner detta som smärta. Visserligen tappar mjölksyran omedelbart en H och blir till laktat vilken är svagt basisk och smärtan försvinner, men bara om tillflödet av mjölksyra upphör. Annars finns både smärtan och orkeslösheten kvar.

Hur och av vad skadas glykokalyx?
Frisk glykokalyx är negativt laddad och genom att också friska röda blodkroppar är negativt laddade så repellerar frisk glykokalyx och friska röda blodkroppar varandra så att inga blodkroppar kan nå fram till endotelcellerna och riskera att tränga sig in i de mellanliggande kanalerna. Glykokalyx är i homeostas.

Vad kan då skada glykokalyx? Hur kan den tappa sin homeostas så att den negativa laddningen försvagas? Sedan lång tid tillbaka vet vi att blodkärlen, vilket ibland uttrycks som endotelet, skadas av bakterier vilket kan leda till sepsis. Numera är vi nog beredda att säga att också virus kan skada glykokalyx. Dessutom börjar allt fler ana att förhöjt blodsocker under lång tid utan att detta nått upp till de blodsockernivåer som gör att patienten får diagnoserna diabetes eller prediabetes, skadar glykokalyx. Hyperglykemi anges allt oftare som orsak till skadad glykokalyx. Detta baseras huvudsakligen på det djurförsök som skulle bekräfta misstanken att skadad glykokalyx orsakas av för lite glukos i glykokalyx. Man tillsatte därför glukos men fick till sin överraskning se att glykokalyx blev mer skadad dvs ännu lägre och ännu glesare – inte högre och tätare, som man hade förväntat sig.

Smärta inne i huvudet och total orkeslöshet
Vad jag förstår börjar ME/CFS ofta med att orkeslöshet och smärta i huvudets inre delar smyger sig på, så som det började för vår son. Detta skulle kunna förklaras med att tillförseln av syre avtar så att detta inte längre räcker till för att cellerna av glukos, fett och protein ska kunna producera tillräckligt med ATP med hjälp av andningskedjan utan måste få stöttning av glukosjäsning. Resultatet blir att orken tryter och smärtan tilltar. När man då nått en situation då man inte orkar mycket mer än att ligga så tillverkas inte längre särskilt mycket ATP med hjälp av syre utan det är den lilla mängd ATP som jäsningen av glukos kan ge, som de drabbade vävnaderna tvingas leva av och du som drabbad känner som smärta. Om du då kan vila så mycket att din energiförbrukning inne i de strukturer i hjärnan som är påverkade ”räcker till”, vilket är mycket svårt på gränsen till omöjligt, så kan i bästa fall jäsningen upphöra och smärtan klinga av under kortare eller längre tidsperioder. Alternativt kan energileveranserna svänga mellan energi från andningskedjan och glukosjäsning, vilket också skulle kunna vara orsaken till fibromyalgi där smärtan kommer och går och flyttar runt i kroppen.

Mina tankar kan sålunda sammanfattas:

1. Glykokalyx skadas dvs tappar höjd och täthet på grund av alltför mycket glukos i blodet under alltför lång tid.
2. På grund av att kosten under samma långa tid inte inkluderat tillräckligt med kväverik föda, som mörkt gröna och röda ovanjordsgrönsaker, uppstår problem med endotelcellernas leverans av kväveoxid (NO) till tunica media som tappar sin elasticitet och spänst.
3. När de röda blodkropparna kommer för att leverera syre (O₂) till cellerna kommer de inte så långt utan fastnar i de på grund av NO-brist ”stelnade” arteriolerna och leveranserna av O₂ till cellerna minskar och kanske till och med upphör.
4. Cellerna lider brist på O₂.
5. När mängden O₂ inte räcker till för att cellerna (läs mitokondrierna) i vävnaderna ska kunna fungera fullt ut och producera tillräckligt med ATP så orkar man mindre.
6. På grund av att denna O₂-mängd inte räcker till så börjar cellerna (läs mitokondrierna) jäsa glukos, vilket bara ger 5-7% energi jämfört med den mängd energi som andningskedjan ger vid normala leveranser av O₂. Du orkar inte längre leva ditt normala dagliga liv.
7. Jäsningen av glukos skapar restprodukten mjölksyra och sänker pH till sur nivå. Synapser reagerar, vilket du känner som smärta. I nästa ögonblick tappar den sura mjölksyran automatiskt en H och blir laktat, som är svagt basisk. Smärtan försvinner men bara under förutsättning att jäsnings-processen upphör. Annars fortsätter smärtan orsakad av nya leveranser av ”avfallsprodukten” mjölksyra.

Nu gäller det att återställa leveranserna av O₂ till cellerna:

8. Se till att glykokalyx blir återställd dvs återfår sin normala höjd och normala täthet genom att radikalt dra ner på mat och dryck med socker, mjöl och stärkelse för att undvika den låggradiga hyperglykemin som långsamt bryter ner glykokalyx.
9. Se till att äta rikligt med mörkt gröna och röda ovanjordsgrönsaker, vilka innehåller rikligt med kväve för att säkerställa NO-produktionen i endotelcellerna.

• När glykokalyx börjar bli frisk så börjar dess moderendotelceller att leverera NO till tunica media som återfår sin elasticitet och spänst (vascular tone).
• Syreleveranserna till cellerna återupprättas, du blir av med smärtan och börjar återfå din ork så att du kan börja leva ditt ”gamla” normala och smärtfria liv.

Lasse Blomdahl, Mina tankar om ME/CFS