Sverige är ett land där medborgare förväntas lita på myndigheter. Vi fostras att tro att staten alltid agerar i vårt bästa intresse och att tjänstemännen som fattar beslut gör det utifrån lag, fakta och rättvisa. Men vad händer när de som har makten att förändra liv, splittra familjer och fatta avgörande beslut gör det utan att behöva ta ansvar?
Jag vet vad som händer, för jag har själv blivit en av många som fallit offer för en myndighetsstruktur där makt utövas utan konsekvenser. Där socialtjänstemän kan manipulera sanningar, där poliser kan blunda för fakta, där skolor kan ignorera barns vilja och där domstolar kan fatta beslut som saknar logisk grund – och ändå behöver ingen av dem stå till svars.
Detta är inte enskilda misstag. Det är ett systemfel. Och roten till allt detta är den största rättsskandalen i modern svensk historia: avskaffandet av tjänstemannaansvaret.
Socialtjänsten – godtyckets högborg
I Sverige har socialtjänsten en makt som få förstår vidden av. De kan ta barn från sina föräldrar. De kan ignorera övergrepp. De kan skapa narrativ som passar deras egen agenda. Och de kan göra allt detta utan att riskera någon form av konsekvens.
I mitt fall har jag sett hur socialtjänsten, med en total dominans av kvinnliga handläggare, har agerat utifrån känslor snarare än lag och fakta. Jag har varit den huvudsakliga föräldern för mina barn under en lång tid, men eftersom jag är far har jag behandlats som en bifigur i mitt eget barns liv. Jag har presenterat bevis, men tjänstemännen har valt att ignorera dem. Jag har förklarat vad mina barn vill, men deras röster har förminskats.
Och värst av allt – trots att jag är mina barns primära omsorgsgivare och deras närmaste anknytningsperson, saknar jag fortfarande vårdnad om dem. Jag har fullt ansvar för deras dagliga liv, men ingen juridisk rätt att fatta avgörande beslut. Ett föräldraansvar utan juridiskt erkännande – detta är den absurda verklighet som myndigheterna skapat.
Polisen – en blind och selektiv rättvisa
Jag har själv sett hur polisen agerar när en man anklagas jämfört med när en kvinna anklagas. När modern i mitt fall brutit mot avtal, ljugit och manipulerat våra barn har polisen sett mellan fingrarna. Men om jag hade gjort samma sak hade jag förmodligen suttit i en utredning.
Polisen ska stå för rättvisa och lagens upprätthållande, men i Sverige har de blivit ännu en aktör i en struktur som verkar utan ansvar. När poliser inte behöver stå till svars för selektiv lagföring, när de väljer att ignorera vissa brott och överdriva andra, blir hela rättssystemet en fars.
Skolan – där barns röster kvävs
Min dotter ville inte ha sin mamma på utvecklingssamtalet. Hon uttryckte det tydligt. Ändå valde skolan att köra över henne och krävde att hon skulle möta läraren ensam. Ingen hänsyn togs till hennes vilja, hennes trygghet eller hennes erfarenheter. Det var bekvämare för skolan att blunda.
Och detta är inget enskilt fall. Min son hade inga utvecklingssamtal under hela årskurs 6 av exakt samma anledning. Hans vilja att skydda sig själv, hans behov av trygghet, blev inte respekterade. Ingen lyssnade. Skolan valde att ignorera det uppenbara problemet istället för att hitta en lösning.
Lärare och rektorer är också tjänstemän. De påverkar barns framtid. De kan göra misstag, ignorera barns behov eller till och med bidra till psykisk skada. Ändå finns det inga tydliga konsekvenser för deras handlingar. Om en lärare väljer att ignorera mobbning, om en rektor tar ett beslut som skadar ett barn, vem hålls ansvarig? Ingen.
Domstolen – den sista instansen där orättvisa cementeras
Om allt annat sviker, borde väl ändå domstolen vara en plats där rättvisa skipas? Nej. Även här ser vi samma mönster. Jag har sett hur en domstol lutar sig mot socialtjänstens narrativ, trots att socialtjänstens slutsatser saknar grund. Jag har sett hur fäders ord väger lättare än mödrars, trots att vi lever i ett land som påstår sig värna om jämställdhet.
Domare och nämndemän har en enorm makt. Deras beslut kan avgöra livsöden. Ändå kan de fatta avgöranden som strider mot logik, bevis och barns bästa – utan att behöva stå till svars för det.
Vad händer när makt får verka utan ansvar?
När tjänstemän kan fatta beslut som påverkar människors liv utan att behöva ta ansvar för dem, skapas en kultur av arrogans, likgiltighet och maktmissbruk. Det finns ingen rädsla för konsekvenser. Ingen skyldighet att rätta till fel. Ingen mekanism som tvingar dem att agera rättvist.
Tjänstemannaansvaret är den mest fundamentala principen för ett rättssäkert samhälle. Utan det blir myndigheterna en institutionell maffia där den enskilde medborgaren alltid är den svagare parten.
Till politikerna: Ni bär ansvaret för detta!
Ni har skapat ett system där tjänstemän kan agera utan rädsla för konsekvenser. Ni har möjliggjort en rättsapparat där familjer splittras godtyckligt, där poliser väljer vilka lagar de vill upprätthålla och där domare kan fatta beslut utan insyn. Det är ni som måste ändra detta.
Inför tjänstemannaansvaret! Låt tjänstemän bli ansvariga för sina beslut. Låt dem stå inför rätta när de missbrukar sin makt. Gör det möjligt för medborgare att kräva upprättelse när de drabbas av myndighetsövergrepp.
Till tjänstemännen: Ni är inte oskyldiga!
Många av er gömmer er bakom systemet och tror att ni bara ”följer rutiner”. Men varje gång ni ignorerar ett barns vilja, varje gång ni fäller ett beslut baserat på känslor snarare än fakta, varje gång ni väljer att se bort från orättvisa – är ni en del av problemet.
Tänk efter. Vad händer den dag detta system drabbar era egna familjer? Vad händer när era barn en dag möter en makt som inte behöver stå till svars?
Till alla som drabbas – vi måste höja våra röster!
Jag vet att jag inte är ensam. Jag vet att det finns hundratals, tusentals fäder, mödrar, barn och familjer som har krossats av ett system där makt får verka utan ansvar. Vi måste kräva förändring. Vi måste tala, skriva, protestera och sätta press på politikerna.
Tjänstemannaansvaret måste återinföras. Sveriges rättssystem måste återställas. Makt utan ansvar är tyranni – och vi accepterar det inte längre.
Anonym insändare, När makt får verka utan ansvar – Sveriges största rättsskandal
